jag, en coach

För ett tag sedan sökte jag efter en tjej som ville vara med i ett reportage för tidningen Amelia och följa min bok 21 dagar till ett lättare och friskare liv.
Den vi sökte skulle vilja äta mer grönt. Vilja detoxa under tio dagar och
journalisten Linda Newnham skulle följa henne och skriva om hur det
känns att göra en tio dagars detox. Jag skulle så klart finnas som en
coach i bakgrunden.

Tack för alla svar av er modiga tjejer. Det var flera som
svarade på min efterlysning här på bloggen och vi valde Erika. Erika
hade redan tagit ett stort kliv i att förändra och ändra i sitt liv. För
en kortare tid sedan så bestämde hon sig för att hoppa av ett fast
jobb. Hon vill ha förändring. Hon vill må bättre. Det känns som en sån
ynnest att få hjälpa henne med det. Jag hade gärna ”guidat” flera och vem vet vad som dyker upp här på bloggen i framtiden… Håll utkik.

Min dröm är ju att skapa en grön arme, alltså att folk tänker mera grönt i sin matlagning. För man mår så mycket bättre. Och en människa som mår bättre är gladare och blir förhoppningsvis snällare. Jag tror på en positiv spiral.

Margareta från Årstiderna skänkte två grönsakslådor och den här kallpressen. Så nu är det bara för Erika att börja juica och äta mer grönt. 

Här coachar jag Erika. Ger lite tips och tänk inför hennes ”resa”. I
bakgrunden sitter Linda Newnham från tidningen Amelia och ”antecknar” allt vi säger. Det här
är både läskigt och spännande på samma gång. Jag är ju inte utbildad
coach, men jag vill så gärna inspirera till ett hälsosammare liv. jag vill se skillnad. Kanske göra lite skillnad också. Jag
älskar när jag ser tjejer och kvinnor blomma, ta för sig i livet. Må
bra. Om man läser mina böcker ser man tråden, för det finns en sådan.
Aldrig huka rygg. Våga stå upp för den du är. Ta för dig. Men
framförallt gilla dig själv för den du är. Tyck om varenda kvadratmeter
av dig själv, även de bitar som är svåra att gilla.

Förnöjsamhet är mitt
motto.
Och för mig har det varit en svår och lång väg,
kringelikrokig att hitta dit och jag går fortfarande vilse. Men jag
gillar mig själv, trots att jag vet att jag gör misstag och fel. Tänk att man skulle behöva bli femtio år för att den känslan så där på riktigt skulle infinna sig (i alla fall några dagar då och då)

Lite kul

0
0