fotens dag


Jag är i Indien. Jag har fullt upp med att inte göra någonting. Busy doing nothing. Jag bor hos Karolina som bor typ tre hus bort från Purple Valley där jag tränar varje dag. Karolina driver Purpley Valley och hon gör det så bra. Om det är ens första gång i Indien så kan det vara tryggt att hon finns här och dessutom pratar svenska.
I morse var min första yogapractice med Joey Miles och det känns så bra. Jag är glad. Tog hälarna när jag gjorde kapotasana. Det är nåt med värmen. Med att man är i Indien. Jag känner mig så glad och jag har träffat fler av mina ”indiska” vänner redan.


Som Maria Boox, som i många år var min huvudlärare i ashtangayoga och också min mentor. Glad att jag hade möjlighet att ta en ledd fredagsklass med henne. Hon sa så fina saker och det gjorde mig påmind om när jag satt som ett ljus på hennes klasser och hörde henne prata om yogan. I fredags fastnade hennes ord om Baddha Konasana. Att vi har vårt liv skrivet på våra fotsulor, att det är som att öppna vårt livs bok när vi vänder fotsulorna upp mot oss. Och när vi lutar oss framåt, lägger vi liksom hjärtat i vårt livs bok.
Och om man tänker så om sig själv, och om varje kroppsdel så blir också yogan så kärleksfull om ens egen person och det man varit med om. Alla sorger. All glädje.
Att allt samlas i våra fötter, våra rötter. Vår grund och vårt fundament. Idag kanske jag borde ta hand om mina fötter. Ge mig själv en pedikyr. Ära dem. Kanske ska utropa fotens dag i dag. Så lägg på minnet 9 november är numera fotens dag. Låt foten leda dig ditt hjärtat vill idag.

0
0