min väg

det är nåt med vägen till jobbet.
I många år vandrade jag Köpmansgatan fram i tidig morgonstund. Ibland stötte man på någon hemsläntrande efterfestare eftersom Båstad under vissa veckor förvandlas till partystad numero uno. Finaste Båstad, vad jag saknar ibland.
Kanske inte just festveckorna men stränderna och bokskogen och luften. Och alla gulliga jag lärt känna genom åren.
Jag och Ray ska komma ner någon dag och ta in på nåt mysigt hotell eller pensionat och baravara. Nån bröllopsdag måste vi ju fira i Kattvik, det är ju liksom vååår strand.
Nu har jag också en gata, eller snarare väg och sen kommer den här fina gräsvägen där man sneddar över åkern, för att komma fram där bakom de vita balarna till Lyckhem pensionat och till Yogavita.  Just i morse var det dimma. Det påminner om Båstads fina luft. Vi har haft två riktigt regniga dagar härute, men det lovas sol redan i morgon. Men det är nåt med dimma. Den där fuktiga luften som gör håret extra lockigt och liksom fuktar huden.
Yogaretreatet har börjat. Så fina deltagare.
De finner varandra.
Det pratas nere i vårt vardagsrum, som de här dagarna förvandlats till en matsal. Jag hoppas de är nöjda och att de trivs. Vi har späckat schema. Snart är det lunch och efter det ska Karolina hålla en höftöppnar- och bakåtböjklass. Jag ska assistera.

1
1