Hur tänker ni om Rosa bandet?

 

Idag var en bra dag, men jag är trött på alla sjukbesök. Vaknade tidigt. Gjorde min yoga, andra serien. På bilden ovan gör jag Yoganidrasana ( som betyder ungefär Yogisk sömn). Man ligger på rygg och tar benen bakom huvudet. Jag är morgontrött och svullen, med mitt vilda-bebin-hår på utväxt. Ser ut som skallePer, men gumman klarar fortfarande att slå knut på kroppen.

Jag wallraffar i vårdsvängen, så tänker jag nu, för nu har jag tröttnat på det här. Jag kan det. Jag har banne mig gjort varenda, ja, ganska snart i alla fall, behandling och undersökning som en bröstcancerpatient kan tänkas göra. Jag ska strålas 25 gånger, jag har nio gånger kvar. Idag gjorde jag en benmineralundersökning också. Av med alla kläder och upp på olika britsar. Jag är så trött på det. Tröttma.
De som känner mig väl vet att det bor en detektiv i mig. Jag skulle älska att vara privatspanare, eller kriminalare. Jag har ”tvingat” flera av mina vänner att spionera med mig. En gång åkte jag och kompis runt i en stor vit skåpbil och spionerade på en kille som jag tyckte var spännande. Jag var utklädd till muslimsk kvinna med slöja för att han inte skulle känna igen mig. Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss när vi åkte runt i fina villaförorten och spionerade.
När jag var ung journalist så jobbade jag några gånger med Göran Elwin för Striptease bland annat. Då var jag utrustad med mikrofon i jackärmen och  med en liten filmkamera i väskan. Det var besök hos läkare som tog betalt för falska sjukintyg och lite andra undersökande reportage. Åh, vad spännande jag tyckte det var.
Nu inbillar jag mig att jag gör samma, fast i cancer- och vårdsvängen. Och ni anar inte vad mycket frågetecken det finns där. I cancersvängen alltså.
Igår retade jag upp mig på att alla pengar som Rosa bandet galan får in inte är öronmärkta för bröstcancer. För visst vill man gärna tro det? Så jag ringde pressavdelningen på Cancerfonden som står bakom Rosa bandet.
Lars-Gunnar Ericson, PR- och pressansvarig svarar på deras gemensamma telefon.

Lars-Gunnar: Lars-Gunnar Ericsson
Jag: Hej jag heter Karin Björkegren Jones. Jag är journalist, men också bröstcancerdrabbad. Jag undrar hur många procent av intäkterna av Rosa bandet galan som går till bröstcancer.
L-G: Först måste jag säga att Rosa bandet galorna har genom åren dragit 340 miljoner kronor och hittills har vi lagt 388 miljoner på bröstcancerforskning.
Jag: Varför är det inte tydligt att intäkterna till Rosa bandet inte oavkortat tgår ill bröstcancer. De flesta tror att de skänker pengar till just bröstcancerforskningen.
L-G: Jag tycker att vi är tydliga med det.

Så gick vårt samtal. Straxt därefter hittar jag en siffra på deras hemsida, som inte stämmer med den han gav mig. Lars-Gunnar sa att Rosa bandet galan dragit in 340 miljoner, men på deras hemsida står det 403 miljoner. Bara galan i år drog in 49 miljoner kronor. Trist på nåt sätt att deras Pressansvarige inte var uppdaterad med rätta siffrorna.

Så då stämde det som många som är negativa mot Rosa bandet och cancerfonden säger/skriver:

Jag vill i alla fall inte donera något till Rosa bandet Intressant resonemang

Verklighetens smolk Intressant om amerikanska dokumentären Pink Ribbon

1/3 till forskningen SVD – gammal artikel men fortfarande högaktuell.

Är det så, återigen att även cancern är en kvinnofälla. Där vi som drabbats används som nån sorts kollektinsamlare. Bröstcancer är en sjukdom som drabbar och kommer att drabba var tionde kvinna, din mamma, din fru, din partner, din syster, din bästa vän – dig själv. Där vi som drabbas exponeras hårt(som alltid vill jag gärna säga), vilket jag tycker att många bröstcancerdrabbade kvinnor gör i samband med Rosa bandet och så går inte pengarna till oss. Vi ska berätta vår tårdrypande historia, gärna ställa upp och visa våra bortopererade bröst. Vi tror vi gör det för andra kvinnor, för att de ska uppmärksamma cancern i tid. Ingjuta hopp i våra olyckssystrar i tron att om vi berättar våra historier så vill folk skänka pengar till oss och framtida bröscancerdrabbade. Det hade på något sätt känts okej om det hade varit uppenbart att pengarna sprids ut i cancerfondens stora apparat, men så är det alltså inte.

Det är så många bitar i det här.
Visst, cancerfonden har alldeles säkert gjort en massa bra för bröstcancerdrabbade.
Vad tycker ni?
Hur tänker ni om om Rosa bandet galan?

7 reaktioner på ”Hur tänker ni om Rosa bandet?”

  1. Tack Karin för all den här mycket intressanta informationen!
    Trodde att det bara var jag som var en skeptiskt överdriven typ.
    I många år har jag vägrat att hänga med på rosa bandet jippot som organiseras här i Rom till en kompis stora förtret. I fjor var jag med. Skrev om det här; marikautomjording.blogspot.it/2012/05/sitter-och-kanner-mig-o-glad.html. Ja, väldans otäckt känns det faktiskt.
    Hur mycket har de hjälpt oss egentligen?…

  2. Vad arg jag blir,SKIT arg…
    Här skänker jag pengar varje år och köper både det ena och andra för att stödja bröstcancerfonden,också går inte pengarna dit jag tror!
    Då är ju alltså allt "bara" cancerfonden…
    Upprörd blir jag!
    Eller är jag väldigt blåögd?
    Det var iallafall bra att du skrev om det.
    Allt gott till dig!
    Kram Helen

  3. Känns inte som en överraskning precis, tyvärr. Jag är en av de med bröstcancer och tog väldigt illa vid mig av alla tårdrypande storys och allt i alla tidningar. Att alla ställer upp för att hjälpa är det ju inga tvivel om, men om det nu inte går till den forskning man tänkt är det fruktansvärt utnyttjande!

  4. Mycket positivt om det går till forskning till även andra sorters cancer än bröstcancer! Mycket bra!

  5. Känns som en perfekt sak att dyka ner i för dig Karin, som vill gräva lite som journalist. Kanske ska man inte bli förvånad, kanske inte ens arg, vet inte vad som gynnar vad egentligen. Men samtidigt vill man att det ska vara tydligt vart pengarna går, inte smygande.

  6. Hej Karin!
    Vilken fin blogg du har och vilken fantastisk person du är.
    Jag är själv bröstcancerpatient, opererade bort ett bröst 2007 och gick igenom ungefär det du gör nu. För drygt ett år sedan upptäcktes metastaser i skelettet, det blev några få strålbeh. och sen cellgifter igen. Nu är det tack och lov stabilt och jag ska försöka leva livet så bra det bara går! Ett steg mot det är att prova yoga mot min stela och värkande kropp, det var så jag hittade hit, googlade på olika DVD med enkel nybörjar-yoga. Att då hitta en bröst-syster känns som ett meddelande om att det är din DVD jag ska ha.

    Angående din fråga ovan, jag är engagerad i den lokala bröstcancerföreningen och under oktober månad säljer vi rosa band och andra rosa produkter till förmån för Bröstcancerfonden som är en annan fond än Cancerfonden. (Bröstcancerfondens band är mer cerise-rosa och lika varje år.)Denna fond arbetar mer patientnära än Cancerfonden som inriktar sig mest på forskning. Ibland kommer kritik att det informeras för dåligt om vilka pengar som går vart och ofta både ser och hör jag stark kritik mot att Cancerfonden lägger så mycket kraft på Rosa Bandet och just bröstcancer, är andra cancerpatienter inte "värda" lika mycket forskning frågas det.

    Jag tycker det är bra att en liten del av Rosa Bandet-insamlingen även kommer andra cancerpatienter till del. Viss forskning är ju densamma oavsett cancerform och kanske kan man upptäcka något banbrytande även för bröstcancer inom t.ex. prostatacancerforskningen. Men självklart ska alla siffror redovisas ärligt och korrekt, det förtjänar alla som generöst bidrar till insamlingen.

    Stort lycka till på din fortsatta vandring mot FRISK!
    Omtanke, ljus och energi till dig.
    Varm kram Isabelle

  7. Råkade se detta äldre inlägg och blir lite ledsen över inställningen och kommentarerna. Jag har då tyvärr inte drabbats av den "populära" cancerformen bröstcancer, utan den mycket mer osexiga lungcancern. Jag är 37, har alltid levt sunt och inte rökt. Vilken dag som helst skulle jag byta med en bröstcancerpatient. Forskningen inom bröstcancer ha gått enormt framåt och chansen att bli helt återställd är god. Lungcancer finns det inget botemedel mot, det räknas som en kronisk sjukdom. Behandlingen är för de flesta inte så effektiv och går ut på att förlänga livstiden. Av alla cancerformer är lungcancer den mest dödliga. Överlevnaden efter fem år är 2 procent. 2 procent!!! Detta och hur det ska gå med mina två barn är sånt jag oroar mig för. Och den ökar bland unga icke-rökare, ingen vet varför. Mitt enda hopp står till forskningen och att den snabbt ska gå framåt. Lungcancer är en av de större cancerformerna precis som bröstcancer, prostata-, och tarmcancer, men varken för den eller de flesta andra cancerformer finns nån gala eller ett band. Jag vet att pengar från bröstcancerinsamlingar även går till andra cancerformer och jag är jättetacksam över det. Falsk marknadsföring? Ja, kanske, men jag undrar om tarm- eller bröstcancer skulle ha samma potential att samla in pengar? Det är en intressant fråga och visst ska man veta vad man ger bidrag till, men det finns också något motbjudande med diskussionen. Är inte det viktiga att hitta botemedel mot cancer? Eller spelar det någon roll om det är en bröstcancerpatient eller levercancerpatient man räddar?

Lämna ett svar till Marika Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *