en bättre dag

Vaknade klockan tre i morse. Gick upp och drack mitt citronvatten och tog mina probiotikatabletter från Renee Voltaire.

Så här ser de ut.

Sedan lyckades jag somna om och vaknade klockan sex. Så härligt.
Har inte alls lika ont i kroppen som förra omgången. Känner mig svag, så klart. Men har inte ont på samma sätt. Yogade och gjorde andra serien. Kanske inte min bästa andra serie, men jag gjorde det. Stod på händer, brygga, kapotasana. Vad jag längtat efter bakåtböjningarna. Det är nåt som händer när man har ont. Man andas grundare. Och även om man som jag är ganska van vid att ta i vid andningen, att liksom andas långa och djupa andetag. Att jag vet hur viktigt det är. Så kan man ändå låsa sig. Krympa ihop och låta andetagen bli för grunda. Det är så jag känt. Jag har inte fått fatt i min andningen den här och förra cellgiftsomgången. Därför var min yogastund i morse som en välsignelse. Oj, vad jag andades och oj vad glad jag blir att min kropp är så stark. Att den vill, att den vill öppnas upp i bröstet och nå hjärtat. Låt mig aldrig bli stängd igen. Låt mig alltid vara öppen, men rädd om mig, så att jag inte är vidöppen för allt och alla.

Min förebild Vanda, som gör sin brygga. Här är hon över 80 år.

Jag och Karolina som räddade min sommar i Båstad. 

Petri som med sina magiska händer och snälla väsen hade en så härlig workshop i Båstad i somras.

Låt mitt hjärta vara öppet så att min andning, mina andetag kan löpa fritt genom min kropp och fylla mig med liv.

0
0