sagor för vuxna

Dagsform: Tillbaka i Båstad och det är härligt. Luften är klar, perfekt väder för mig. Vaknade fyra och kunde inte somna om. Satte på en tvättmaskin efter morgonshotsen. Skrev lite och yogade, gjorde andra serien, Kapotasana och Ray fick hjälpa mig med Supta Vajrasana. Å, vad jag älskar att yoga. Jag hittar tillbaka till kärleken till min kropp, att jag kan röra mig, böja mig, stretcha och att jag mitt-i-alltihopa är så pass stark. Inte som innan kanske, men ändå. Längtar till imorgon då jag får gå med Karolina till yogastudion och yoga med henne och alla gulliga Båstadelever. Efter frukost gick jag, Ray och Pino härliga långpromenaden i bokskogen bakom huset där vi bor. En bra dag helt enkelt. Man måste våga njuta i eländet också.

Min sjukdom har gjort att jag missar två härliga yogaresor som jag verkligen sett fram emot. Två seniorresor med Grand Tours som jag hittills gjort två jättehärliga resor till Kroatien med. I september skulle jag åkt till Mallorca och för att hålla yogakurs och i november till ett ayurvedisk retreat i Goa. What to do? Det går inte, men jag hoppas jag kommer att kunna genomföra såna resor längre fram, när jag blir frisk.

Jag älskar pensionärer. Jag tror ni redan vet det. Jag längtar själv efter att bli pensionär. Typ alltid gjort. Alltid längtat efter visdom och lugn, aldrig riktigt känt mig bekväm med ytlighet. Orkar inga masker, alltid varit sårbar i mina känslor. Som ett barn många gånger, nära till skratt och väldigt nära till gråt. Inte för att alla pensionärer är så, men man har liksom släppt garden, accepterat att man är där man är. Och man njuter av att leva på ett sätt som känns lugnare, än när man var ung och kände stressen att inte hinna med.

De här resorna jag gjort med Grandtours och tidningen Vi till Kroatien har varit så skojiga också för mig som lärare. Jag har lärt känna så fina härliga människor och det har varit en sån ynnest att få lära ut yoga till äldre nybörjare. Jag älskar att väcka den där glöden i människor, när de gillar sig själva och vilka möjligheter deras kroppar har. Och sen när de hittar yogaandningen och upplever att de kan sova bättre och huden blir rosig och blicken så där glad och lugn på samma gång. Yoga är så magiskt på så många sätt.

Jag brukar göra långa meditationer när jag har retreat. Då får eleverna ligga på sina mattor och de får gärna ta med sig kudde och täcke från rummen och riktigt bulla in sig i. Jag vill att de ska ligga näranära mig med huvuden mot mig och framförallt nära varandra. Tänk er 32 personer som ett pyjamasparty, som ligger och blir guidade. Sista dagen på en teknikklass, sa en av eleverna snälla Karin, kan inte du läsa lite för oss. Så himla gulligt. Jag läste en fin lång dikt om en trädgårdsmästare och tillägnade den min äldsta yogaelev, 87 år, på kursen, och han blev så glad eftersom han varit trädgårdsmästare och faktiskt för första gången i sitt liv yogat.

Vad ville jag ha sagt med det här?
Jo, sagor för vuxna. Hur stora vi än är, hur härligt är det inte att ligga nära varandra och lyssna på nån som läser ur en bok, berättar en saga – helt enkelt ägnar tid åt mig, efter att man blivit omstoppad. Varje kväll under Miras uppväxt sjöng jag en egen sång som jag gjort till henne, inget direkt musikaliskt tjusigt, men ändå en sång till Mira. Så brukade jag sjunga När trollmor har lagt sin elva små troll… buffade jag Mira på rumpan, liksom gungade henne till sömns. När hon blev äldre läste jag och läste jag saga efter saga. Ibland hittade jag på egna sagor, oftast när vi var på resa och inte kunde ha med en massa böcker. Det är så viktigt. Det skapar sån trygghet. Mina bästa kvällar var när min pappa kom in till mig och hittade på en saga. Min pappa har en så bra berättarröst. Jag kände mig så älskad då.

För flera år sedan var jag på yogaresa med Maria Boox i Goa. Jag delade rum med Thomasine. Jag har berättat om henne tidigare. Thomasine gick bort i cancer för två år sedan och jag saknar henne så. Vi delade rum och kände egentligen inte varandra. Vi hade en stor säng, men en sån där säng som är för ett par. Vilket först kändes konstigt, men det konstiga släppte direkt. Varje kväll babblade vi som tokar om vad som hänt under dagen. Å, vad jag kunde prata bra med Thomasine. Jag frågade T om inte hon kunde berätta nåt för mig, så  då gjorde hon det. Långa härliga historier, och jag låg under täcket och lyssnade. Så härligt. Det är så härligt att vara så där liten ibland. Och så tryggt att hitta en vän, som man kan få vara det med.
Vi var båda singlar då och vi längtade efter kärlek och vi inbillade oss ofta att vi var förälskade i olika personer. Haha det var mer platoniskt. Thomasine tyckte att en viss kille skulle passa för mig. Att vi skulle bli ett bra par. Men jag kände inte så för honom, men så började hon berätta historier om honom. Hon låtsades vara honom, och spelade upp scener om hur han pratade om mig. Och jag blev nästan kär i honom, fast egentligen blev jag kär i historierna Thomasine berättade. Tänk vad ord är viktiga. Att tio minuter kan vara så magiska för en annan människa och skapa sån ro i kropp och själ. Så om du kan läs en saga för din partner, ägna en längre stund med ditt barn vid nattningen. Ge någon lite av din dyrbara tid, för det blir som ringar på vattnet.

Här bästa fina sången, den är från mig till er. Godnatt vi ses imorgon.

Longing for Lullabies – Stephen Simmonds

3
3