ändrade planer

Jag har tagit ett beslut. Och det var inte så enkelt att göra. Det är både ett ledsamt beslut och ett bra beslut för mig. Men jag måste på något sätt bestämma mig.
Ni vet hur jag älskar Båstad. Jag älskar den här platsen. Jag älskar närheten till havet, den gula sanden. Det kulliga landskapet och luften. Jag älskar luften här i Båstad.
Känns som jag kan andas här.
Ta så där långa djupa andetag, rakt ner i lungorna, som om jag kan fylla dem med mer syre när jag är här.
Under en tid har jag vägt beslutet fram och tillbaka.
För nio år sedan kom jag hit och började ha yogakurser. I sommar är det min nionde sommar som jag har studion öppen hela sommaren. Det är lång tid. Jag har älskat att gå upp på morgonen, långt innan byn vaknat och vandra Köpmansgatan fram till min studio.
Jag älskar att hålla i yogaklasser. Älskar att se hur eleverna hittar sin yoga, sin kärlek till sig själva och sin kropp. Älskar att se utvecklingen. Och jag kommer att sakna alla tappra, för de är några stycken som kommit varje morgon för att yoga i den lilla sommarstudion.
Det är många somrar som jag förlagt här.
Det var perfekt för den ensamstående mamman, som jag var då jag kom hit till byn första gången –  att liksom kombinera semester och jobb med min lilla dotter, här i sommarstan.
Men barnet växte, jag träffade en man (som jag också gifte mig med här i byn)och fick bonusbarn.
Men i år blir det sista sommaren på Yogavita i Båstad.
Och den ska bli så härlig, ni har väl sett mitt sommarschema?
Låt oss göra den till en lång och härligt utdragen yogasommar.
Sedan stänger jag ner här och det lutar mot Björkö. Ön där min mammas släkt bor, där min mamma och pappa har hus och min älskade syster och hennes familj.
Ön, där jag var många av mina somrar, innan vi köpte hus på Gotland när jag var tio.
Det lutar mot att jag 2013 får ha mitt första sommarlov på riktigt, semester med min man.
Jag lägger inte ner yogan, men det kommer att bli på ett annat sätt, men framför allt kommer jag att skriva mer. Fler böcker är inplanerade.
Men det är sorgligt, det är det.

0
0