vi måste prata om det

Igår var jag ute hos Kim Anderzon, hon är mamma till en av mina barndomskamrater. Kim är ett unikum. Jag tror hon är den mest kvicktänkta, rappa, supersnabba, mest energiska jag vet. Hela hon är som en pulserande energibomb. Att se henne på scen är också helt makalöst. Jag och Åsa var ju och såg Den skalliga primadonnan på Boulevardteatern för ett par månader sedan och vi var båda helt överens om att Kim är magisk varje sekund hon är på scen. Sån närvaro. Och så inihelskotta kul.

För bara några veckor sedan fyllde hon 70 år och i samband med det fick hon också besked om att hon har cancer. Och trots att tumören trycker mot nerver och hon har fruktansvärt ont, så är hon uppe och går. Vi gick en promenad i de vackra omgivningar i Lindholmen där hon bor. Jag, Tintin, Pino, vallhunden Kelly och Kim, som inte hade käpp, utan en stav som hon kunde använda för att liksom gå snabbare. Som en vägvisare.
Vi behöver många vägvisare.
Kim har varit öppen med sin cancer och berättar också om hur hon mår och hur det känns på sin facebooksida. Hon säger att hon vill skriva om det, att hon tänker på att kanske blogga. Jag hoppas hon gör det för det är så viktigt med förebilder som också på nåt sätt visar vägen. Att det finns flera sätt att tänka och agera när man är sjuk. Som visar att man kan ta för sig, att man inte ska behöva be om ursäkt för att man är sjuk. Att man inte ska skämmas för att man blivit sjuk. För det finns en skam. Jag vet inte var den härstammar ifrån.
Men att det också finns så mycket kärlek.

Ni läser väl Kristian Gidlunds blogg. Den är så stark. Den handlar om hans cancer och hur den kom tillbaka. Nej, jag ska inte sammanfatta, läs hans blogg. För det är viktigt. I dagarna kommer hans bok

 Här kan du beställa boken. Jag ska beställa den.

Ett viktigt inlägg som han skriver är bland annat om alla råd han fick om än det ena än det andra. Men han skriver också fantastiskt vackert om den kärlek han mött och fått genom att berätta.

Så känner jag också. Jag har tänkt mycket på det.
All denna fina kärlek som jag mött i min sjukdom.
Värme.
Omsorg.
Jag är så oerhört tacksam för det massiva stöd jag fick när allt var som värst. När jag kände mig helt vilsen och låst i ett späckat schema som bara handlade om behandlingar.
Tack underbara ni som stöttat och pushat mig.
Nu glesnar sjukhusbesöken ut.
Det blir längre mellan gångerna.
Våren är här.

lite mer tankar

Vi kan inte skydda oss mot vad livet för med sig i form av sorger och förluster och sjukdomar för att nämna några saker. Men vi kan se till att göra förutsättningarna bättre. Det är där yogan är ett så bra redskap. Yogan kan bli en vän som du kan luta dig mot och hålla fast vid när det stormar utanför dig, men också inuti dig. Jag tror ju att yogan kanske till och med kan göra att vi klarar av till exempel sjukdom, om man nu kan säga det, på ett ”härligare” sätt, än om vi inte haft yogan.

När man får besked att man har cancer, som är ett besked om att man bär på en dödlig sjukdom. Det skapar en enorm oro och ångest. Jag brukar säga att jag inte visste vad ångest var innan jag fick cancer och fick känna på dödsångest.
Att inte kunna sova på natten, att ha en massa oro i huvudet som snurrar. Ångesten i sig själv, rädslan för att dö, men också rädslan och ångesten över att utsätta de man älskar för den oron. Jag begär inte att folk som inte varit där ska förstå, men man kan ha empati.

Som yogalärare har du ett enormt ansvar. Säg inte saker som om det vore sanningar om du inte vet det, känt det själv.
Och ett, du måste erkänna för dig själv att du är inte messias. Du sitter inte på all kunskap. Du är inte läkare, inte terapeut. En yogalärare måste kunna säga jag vet inte, bli så ödmjuk och faktiskt skicka vidare när det blir för svårt.
Och man har inte gått på din yogalektion för att bli frälst.
Yogan kan inte bota cancer.
Yogan har inte svaret på cancer.
Tyvärr har ingen svaret på cancer.
Och det räcker inte med att balansera sian chakran, eller äta gurkmeja. Även yogisar får cancer. Och cancern är så orättvis, några klarar sig, några gör det inte. Vi som överlevde hade tur.
Vi kanske fick vård i tid. Inte vet jag.

Under snart ett års tid har jag träffat andra människor i min situation, gamla och unga i olika väntsalar på radiumhemmet. Sett oron och ångesten hos några. Den fruktansvärda förtvivlan hos den unga kvinnan som grät hejdlöst i famnen på sin pojkvän efter ett besked på en av bänkarna utanför radiumhemmets entre. 
En av mina vänner dog i cancer för tre år sedan. Hon var en yogi, en av de mest hälsosamma och empatiska jag känt.
Mejlen jag fått av kvinnor i samma situation som jag, som känner sig dåliga för att de fått cancer. Såna känslor vet vi alla är inte bra i läkningsprocess. Vår roll som medmänniskor och yogalärare är ju att inte skuldbelägga, utan att ge hopp, skapa energi i de här människorna så att de orkar den överjävliga cancerbehandlingen.

Men i den bästa av världar kan yogan och yogaläraren bli en hantlangare som hjälper den sjuke att bygga upp en inre styrka att klara av behandlingarna och den inre oron.
Någon behöver lugn och ro, meditation.
Jag behövde det andra.
Många provocerades av att jag ville yoga mer kraftfullare än innan. Flera yogalärare hörde av sig och sa att jag skulle ta det lugnt och meditera. Jag hade inte bett om råden. Men jag visste instinktivt vad jag behövde.
Jag ville yoga.
Det var det som höll mig uppe.
2010 kom min bok Yoga för livet och sommaren 2012 var det precis vad jag gjorde.
Jag har förstått att jag är en stark tjej, men när jag gick på cellgifter var jag fullständigt hudlös. Jag bar på en oro, dels på grund av medicinerna, men också en enorm dödsångest. Den finns där fortfarande, som ett stråk.
Så mycket råd jag fick. Om hur jag skulle göra, tänka.
Folk vill väl, jag vet. Men det blir för mycket ibland. Jag var så ledsen ibland, ord som någon trodde de sa i någon sorts välmening, blev som monster i min hudlösa värld.
Inte ens på Vidarkliniken som är en alternativ klinik som möter massor med cancerpatienter, la man någon skuld på mig eller sa ”Du behöver fundera på varför du fick cancer just där”.
Min uppfattning är mer skippa snacket, våga ta i den som har cancer. Ge en kram, en klapp på kinden. Säg att hon eller han är så fin, ser så söt ut.
Hon eller han behöver uppmuntran.
Vi krigar, förstår ni. Varenda dag krigar vi, ni behöver inte hjälpa oss med dumma kommentarer som varför fick du cancer. Vi tänker de tankarna själva. Ingen behöver skriva det i pannan på oss. Men, högmod går före fall. Den regeln finns också i yogan.
Och en dag kanske man kan titta tillbaka och se mönstrena om de lett till cancer. Inte vet jag, men vi lever också i en värld där vi utsätts för strålning, miljögifter. Ur den aspekten blir jag också ännu mer förbannad, att man lägger en sån skuld genom att säga att man ska balansera upp chakrana i kroppen för att inte bli sjuk.
Nej, börja agera istället. Ryt ifrån, kräv miljövänliga varor, ofarlig mat. DET har jag lärt mig av den här skitresan. Ta inte skit. Fler än jag borde anamma det.

Och jag väntar på svar från Göran. Jag har sagt att det publiceras här. Förlåt mig, men jag är bara tvungen; En Boll är rullning 😉

Hej Göran Boll

igår blev jag så upprörd på en yogalärare som är skolad i medicinsk yoga, då hen menade att yogan
kan förklara varför man får cancer på vissa ställen. Såna uttalanden får
mig att vilja avsäga mig yogalärarrollen. Så jag satte mig ner och skrev ett mejl till Göran Boll som är den som håller i utbildningen av medicinska yogalärare. Här nedan kan ni läsa:
Hej Göran Boll, 
mitt namn är Karin Björkegren Jones. Jag är journalist i grunden, numera jobbar jag som författare och yogalärare. 
Jag kallar mig lite skämtsamt för yogaambassadör eftersom jag på mitt sätt sprider yogans förträfflighet. 
Jag har  fått många människor att våga yoga säger de. Jag har uppmuntrat människor att testa olika former och uppriktigt varit glad för din skull (för yogans skull) att du på många sätt fått bort flumstämpeln på Yoga och fått in den ända in till Karolinska. 
Just nu finns det en grupp som man kan ingå i på facebook om man är yogalärare. En person där bad om råd hur man skulle tänka med cancer och yoga.
Vi var några stycken som svarade. Bland annat jag och en annan kvinna som haft cancer.
Jag fick min cancerdiagnos i somras och har varit väldigt öppen med den. Jag har också använt mig av yoga genom alla behandlingar och som ett redskap. Andats mig igenom ångest och oro.
Sedan var det en kvinna som säger att hon är utbildad inom medicinsk yoga och att det är viktigt att man går till en yogalärare som är utbildad i medicinsk yoga. Hon skrev bland annat att det finns en massa restriktioner när det kommer till cancer och yoga.
Min fråga var då – ”Du skriver att det finns mycket restriktioner. Vad är det för restriktioner?”
Hon svarar: – Karin beroende på vad det är för cancer och var den sitter någonstans, men tex vid bröstcancer är det viktigt att ej göra för mycket lymfastimulerande övningar…. Det finns en del att tänka på.  Sen är ju nästa fundering över varför man får cancer just där, i de eller den kroppsdelen, yogan förklarar ju som du vet en mängd om sånt som tex den västerländska vården ej kan förklara till fullo, Hoppas du fått svar på din fråga.
Här blir jag så fruktansvärt upprörd och ber henne berätta exakt hur yogan kan förklara varför man får cancer i vissa kroppsdelar. Hon flummar ut i en massa konstiga utlägg. Svarar inte på frågan i det öppna forumet, utan senare får jag ett privat mejl på facebook, där hon till slut skriver detta.
” Inom både medi yoga och holistisk yoga så får vi till oss att cancer är kopplat till chakrasystemet på olika sätt. En del har obalanser i rotchakrat, och andra har det i andra chakran.
Jag förstår om du tycker det låter flummigt och det är svårt att återg Återge. Jag säger inte allt jag vet till eleverna/klienterna och jag skuldbelägger aldrig någon. Nu Karin ska jag sova och vill du mig något mer är det bara att ringa. Allt gott/ ” 
Jag blir så upprörd Göran. Du har lyckats med att få in yogan på sjukhuset och är det verkligen det här man lär sig på dina lärarkurser? 
Jag hoppas verkligen inte det. Ett skuldbeläggande utan dess like. Man får aldrig glömma att man bara är yogalärare, inte läkare eller terapeut (psykolog eller psykiatriker). När folk börjar agera som den här personen, förstör hon för oss andra yogalärare. Och om det kommer att fram att det är vad du lär ut på dina kurser, så är vi tillbaka på ruta ett att folk kommer att tycka att yogisar är ett gäng flummare. Och då är ju mycket av det arbete du gjort som är så bra förstört. Såna här argument älskar media. Det kan jag med över 25 års erfarenhet av media skriva under på. 
Hör gärna av dig.
Vänligen Karin

vi måste bli mer medvetna

Är på landet, åkte ut i lördagsmorse med tidiga bussen. Det är så härligt här ute, många kom på besök. Det är vår i luften och vi ställde fram utemöblerna. Det ÄR vår tycker jag när man kan ställa ut utemöblerna.
Vi har ju lite tomt, lite odlingsbar tomt och ett litet växthus. Jag och Ray pratar om hur vi vill lära oss att odla saker. Drömmen skulle ju vara att bli självförsörjande.
Om jag skulle leva om mitt liv, men då med den vetskap och kunskap jag har idag om vår miljö, så skulle jag önska att jag hade lärt mig mer om sånt. Kanske blivit bonde.

I boken Anticancer skriver författaren mycket om den så kallade coctaileffekten. Jag vet hur många tänker när det kommer till att tänka efter vad allt innehåller. Att man tänker jag orkar inte, jag är för gammal att lära om nytt. Ja, alla olika bortförklaringar man kan ha. Men vi måste bli mer medvetna. Vi måste göra mer medvetna val där vi väljer den produkt som inte har en endaste miljögift i sig för att undvika coctaileffekten som uppstår när flera och olika miljögifter blandas. Se den här filmen och sprid den coctaileffekten. Det är Naturskyddsföreningen som gjort den. Här kan du läsa om hur du kan tänka och göra.
För det är så viktigt.
Så inihelskotta viktigt att vi börjar tänka efter.
Varje liten miljö(människo)farlig sak som du tar bort ur ditt dagliga liv är en vinst för vår värld. Och även om du tänker, jag är så gammal. Jag kan inte ändra om mina vanor, eller vad du nu tänker. Börja tänk, vi äger inte den här världen. Vi har lånat den. Vi är som den värsta hyresgästen. Det ska komma människor och djur efter oss. Jag fattar inte hur vi kan tillåta oss själva att bete oss som vi gör.
Och om du har svårt att tänka och känna för människor som du inte känner, tänk på dina barn, kommande barnbarn och barnbarnsbarn, eller dina vänners barn. Människor du tycker om, vill du att de ska leva i en framtida värld som vi förstört för att vi alldeles vulgärt roffar åt oss och trots att vi gjort och gör det, ändå inte är nöjda för vi vill bara ha mer och mer.
Jag börjar äcklas av det här konsumtionssamhället. Mitt habehov som ibland kommer över mig börjar stå mig upp i halsen. Jag vill göra rätt. Jag vill göra rätt för mig. Jag hoppas att fler börjar känna som jag, så att de schyssta företagen som också vill kämpa för miljön på RÄTT sätt får mer plats, blir något som vi stödjer och VÄLJER. Att vi börjar bojkotta skitprodukter och miljöfarliga produkter.

Kan vi inte göra det till en ”tävling”, kommentera här och berätta om något som vi valt bort eller tagit bort ur vårt vanliga sortiment.
Berätta om något nytt du valt eller hittat som är bra. För det är ofta alternativ vi behöver.
Så kan vi inte hjälpas åt och sporra varandra?
Är inte det en bra ide?

En sak man kan börja rensa ut det är all skit man har i badrumsskåpet. Läs innehållsförteckningarna, så mycket farliga produkter du smörjer in din hud med. Och om du inte förstår vad det står, välj bort. Man ska ju inte behöva vara kemist för att kunna läsa en innehållsförteckning, bara det är en varning om något.
Skönhetsindustrin är en stor bov. Kanske dags att den rika skönhetsindustrin betalar tillbaka lite för den skit som de lurat oss att använda.

Angående att lura. Nu hoppar jag från skönhetsindustrin till livsmedelsindustrin. Som den alldeles förträffliga boken ”Ett sötare blod” av Ann Fernholm som du kan Köp här. Här kan man läsa om att det gröna nyckelhålet som många väljer i matbutiken, för att de tänker att det är ett bra val. Nejdå, det är oftast ett sockerval. När jag läser den här boken blir jag bara mer och mer säker på Lita aldrig på en dietist. Läs den, läs den! jag är så tacksam för att jag har en mamma som är kemist. Vi hade aldrig lätta-produkter i vårt hem. Alltid rena produkter, inga halvfabrikat. Däremot när jag rannsakar mig själv, så halvåret innan jag fick min cancerdiagnos åt jag väääldigt mycket godis. Jag kommer att skriva om det mer, men inte nu. Men jag tror i alla fall att om man har ett enormt sockerbehov så kan de vara en väckarklocka. Socker ÄR inget bra. Det vet vi idag. Lite socker behöver vi, men det får vi i frukten vi äter.

Som nu till sommaren. Jag vet att hudcancern ökat, men ibland undrar hobbyexperten, som jag ibland kallar mig, om det verkligen är solens fel. Eller om det kanske är all skit som vi smörjer in vår hud med? Till exempel ska man ju inte använda solskyddsfaktor på barn under ett år. Varför tror ni man inte ska göra det? Jo, för att det är farliga ämnen i solskyddsfaktorn och barn är så känsliga. Man smörjer in sin hud för att undvika att bli bränd, men istället liksom solar man in miljögifter i kroppen? Jag vet inte. Jag har aldrig känt att solskyddsfaktor känns fräscht. Jo, möjligtvis när jag var 15 år och Hawaiian Tropic var så populärt. Jag säger skippa solskyddsfaktor, där hittar du mycket farliga ämnen för att du ska slippa bli bränd. Men TA DET LUGNT MED SOLANDET. Sola inte så hårt. Bli inte röd. Bli absolut inte röd. Man blir brun i skuggan. Jag vet, för jag har testat det. Bygg upp din färg försiktigt. Börja med tio minuter en kvart, och bygg upp sakta. För själva brunheten är ett skydd. I boken AntiCancer varnar författaren också för vad som finns i solskydden.

Jag är så glad att jag hittade ett bra alternativ till all skit som man kan smörja in sig med. Städade ut bland min hudvård för länge sedan. Här hittar du bra alternativ Svenska Moonsun. Efter fem års dagligt användande frågade de mig om jag ville bli deras taleskvinna. Jag blev så glad. Klart som fanken att jag ville bli det. Så lätt att bli taleskvinna för en hudvårdserie som man använder och som jag också tycker är SÅÅÅ bra. En hudvård som min hud älskar och som är snäll mot vår miljö. Jag blir gärna taleskvinna för sånt som är bra. Och jag gillar att stödja det vi producerar här hemma och som görs under bra villkor. Dessutom har de bra pris på sina behandlingar under april månad. Moonsuns aprilerbjudande och när du ändå är där, passa på att fråga Mia eller Jenny lite om ekologisk hudvård. De är så duktiga och kan en massa. Hälsa från mig!

 Tänk, den här bilden togs för precis ett år sedan, innan jag fick mitt cancerbesked. Huden tog mycket stryk under och av alla behandlingar. Men jag är så tacksam för att jag använt Moonsuns fina produkter som är ofarliga för vår kropp OCH miljö. Att jag ändå trots all medicinering kunde smörja mig med saker som är ofarliga för miljön.
För mig har det varit svårt att hitta en bra tandkräm, som smakar gott och är ofarlig. Snälla tipsa mig det. När jag var på Vidarkliniken hittade jag tandkräm på Weleda, som också är ett fint och miljötänkande märke. Jag älskar att borsta tänderna. Men den tandkrämen känns så där. Jag får inte den fräscha känslan. Nån som har nåt tips? Gärna lite mintig känsla.

Kom med

Vad ska du göra i sommar?
Anledningen att jag undrar är det här:
Kom med på ett härligt yogaretreat som jag ordnar tillsammans med Karolina och Nina på Björkö i sommar. Passar både den vane utövaren och du som är nybörjare. Vi kommer att yoga massor och äta nyttigt. Det blir ett toppensätt att avsluta sommaren och göra sig redo för hösten 2013 med nya krafter. Som en nystart. 

Yogaretreat på Björkö med Karin Björkegren Jones & Karolina Zakrzewska

När: Måndag 29/7(vid kl 12) – lördag 3/8 (kl 12)

Var: Lyckhems pensionat & Vandrarhem


Pris
: 5100 kr, i priset ingår yoga 5 morgonklasser(med två lärare), 5
eftermiddagsklasser (med antingen yinyoga, teknik och/eller meditation)
kost, (frukost, lunch och middag )och logi,(5 nätter, inkvartering i
delat dubbelrum på vandrarhemmet.)

Jag och Karolina
är så glada att kunna erbjuda dig ett härligt yogaretreat i Stockholms
yttersta skärgård på pensionat Lyckhem på Björkö, längst ut på Väddö.
Hit tar du dig enkelt med buss från Östra station i Stockholm (du åker
på busskortet) eller med båt från Nybrokajen till Östersjöbrygga, som
ligger en kvarts promenad från pensionatet.

Kom med och njut av
ett yogaretreat som vänder sig till både den vane ashtangayogautövaren
och för nybörjaren. Vi kommer att ha både Mysoreklass och ledda klasser varje
morgon. Dessutom har vi varje dag, antingen eftermiddags eller
kvällsklasser i yogateknik, som kurs i bakåtböjningar och handstående, meditation och yinyoga bland annat. På
morgonklasserna är vi alltid två lärare.

Måltiderna äts i mitt
hus i Skeppsmyra, som ligger fem minuters promenad från Lyckhems
pensionat. Nina Rahm som är van att ha hand om måltiderna på yogaresor,
står för den kärleksfullt tillagade maten, som så klart är vegetarisk.

Karolina har en regelbunden yogaträning med Rolf Naujokat i Goa, Indien och gör en bit in i tredje serien i Ashtangayogans serier. Jag, Karin träffade Karolina i Indien när jag var där förra året. Karolina var också den som hjälpte mig med min yogastudio i Båstad och tog alla mina klasser när jag fick mitt cancerbesked. Förutom att Karolina är grym på ashtangayoga och att lära ut det, är hon utbildad i Vinyasayoga och har jobbat på Brahmani Drop in center i Goa. Och nu i april kommer Karolina att driva Purpley Valley retreat i Goa. Jag, Karin har yogat i många år. Skrivit flera yogaböcker och fjorton yogadvder. Jag har tränat och assisterat flera stora och internationellt kända yogalärare. Jag har gått flera yogautbildningar och är certifierad enligt yogaalliance. Just nu tränar jag med Charlotte Lindström och gör en bra bit in i andra serien. Under hela min sjukdom har jag fortsatt att yoga och jag blir mer och mer förälskad i yogan. Vilket fantastiskt verktyg det är att ha med sig genom sorger, förluster, skilsmässa och sjukdomar.  Jag har sagt det förut: Yoga är min bästa pensionsförsäkring. Jag tror att Karolina skriver under på det med.

För mer info och anmälan, mejla: yogavita@telia.com
Anmälningsavgift på 500 kr, betalas senast 2 veckor efter att din
anmälan är bekräftad in på bg 5459-1201 (glöm inte att skriva ditt namn
och retreat Björkö) 
Resterande belopp senast 1/6 på samma bg. 

Anmälan
senast 30/4 för det billigare logialternative
t, eftersom de rummen går åt fort. Men pensionatet har många boendemöjligheter. Tillägg på
enkelrum, pensionatsboende, eller om du vill hyra en liten
familj/flerbäddsstuga för dig och din familj. Hör av dig så ordnar vi
det bästa för dig.

Vill du kika på pensionatet www.lyckhem.nu

Vill du veta mer om Nina www.ninarahm.se

Mer om mig Karin hittar du på www.yogavita.se
Och Karolina får se till att skaffa sig en hemsida 😉

fräcka mejl

Jag hade  bestämt att jag inte skulle skriva nåt inlägg före mitt föredrag i morgon. För jag behöver skriva det, slipa på det, öva på det. Ja, ni vet.
Men så fick jag det här mejlet:

”En mycket bra dag att träffa dig, Jag fick din kontakt via Googles sökmotor. Jag heter mrs Linette Edward. Jag är 64 år gammal och jag fick diagnosen för cancer för ca 4 år sedan. jag kommer
att gå in för en operation senare idag. Jag beslöt att KOMMER / donera summan av (syv miljoner Åtta hundra Tusen pund) kr 7,8 till dig för det goda arbete av Herren.
Kontakta mig med detta e-post:xxxxx”
Alltså allvarligt är inte det höjden av fräckhet? Att man skickar ut såna här brev adresserade till cancersjuka? Vad vill man att våra datorer ska krascha totalt när vi klickar vidare på mejlet? 

Anti Cancer

Om man får råda andra, så har jag ett råd. Läs boken AntiCancer – ett nytt sätt att leva. Här köper du den. Du kanske tänker, men jag har ju inte cancer, jag behöver den inte. Men, alla bär vi på cancerceller i våra kroppar, men alla kommer inte att få cancer. Men vågar man chansa?
Den här boken kan bli ett startskott för dig att förädla ditt liv, göra de förändringar du kanske går och fnular på men inte riktigt kommit dig för att ta itu med. Vi måste ta cancer på allvar och vi måste se om vårt sätt att leva för det är inte bra. Vi lever ganska farligt på många sätt och vis. Vi behöver se om vårt hus. Ta hand om oss själva och ta hand om vår värld.
I boken finns en massa forskning bland annat om hur viktig maten är när man har cancer. Annars också så klart, det är ju det som är hela poängen. Och tankar om mat överhuvudtaget. Mina tankar om att skapa en matrevolution känns ännu mer aktuell efter att ha läst den här boken.
Du får råd, tips om hur man kan tänka när det kommer till cancer. David Servan-Schreiber är läkare i grunden och fick själv hjärntumör, två gånger till och med. I boken finns en massa forskning, för det finns forskning på olika sorters mat bland annat. Han förspråkar den vanliga cancervården men eftersöker det komplementära. Det vi kan göra själva också. För att få bättre resultat av skolmedicinen.
Måste säga att det hittills är det bästa jag läst när det kommer till att läka cancer.
Jag ska ge den till min onkolog. TYvärr är det ju så att läkare inte får lära sig vad maten kan ha för inverkan och påverkan i sina studier. Och jag vet inte hur många läkare jag träffat som säger: Nämen, lev på och ät precis som vanligt under cellgifter och strålning. Det är ju en väldigt tråkig inställning, eftersom jag faktiskt vet att man kan må bättre och få bättre resultat i sin cancerbehandling om man lägger om kosten och om man tänker på träning framförallt. För jag tror att det är bättre att läkarna säger; Ta bort sockret och vetemjöl och ät mindre kött, i alla fall under perioden som de behandlas. För det är nämligen bevisat att det INTE är bra med vare sig vetemjöl, socker eller kött när man är cancersjuk. Om man nu absolut ska äta kött, se till att den är ekologisk. Ja, ni kommer att förstå när ni läser Anti Cancer. Och framförallt ni kommer att må så mycket bättre när ni lagt om kosten.
Till exempel kan socker hämma cellgifterna och det är verkligen INTE vad man vill. Och skippar man vetemjölet, så är man inte lika sugen på socker. Det hänger ihop på något sätt.
Jag skulle gärna göra en AntiCancer fast på svenska.
Jag läste boken nu när jag var på Lanzarote och faktum är att jag instinktivt levt som man ”ska”. Jag tänkte återkomma lite i ämnet anticancer, liksom plocka ut godbitarna ur boken. Men nu måste jag förbereda ett föredrag som jag ska hålla på fredag och jag har inte skrivit det än. Allt är i huvudet och nu ska det ner på pappret. Är lite nervös faktiskt och stressad. Ingen bra kombination. 

bildbonanza från Lanzarote

Jag är hemma i Sverige. Just nu på landet. Det är vår här. Jag är så glad. Allt, allt känns bra och härligt. Här får ni en liten bildbonanza från Lanzarote.

Här är jag på flygplatsen på väg. Håret växer och har någon märklig färg. Nästan lite spännande

Halvkepa, läsglasögon och solbrillor på varandra. Så här solar en snart 50åring
Iskallt hav

Så här ser det ut från sidan när man försöker läsa i solen

Värsta fina fullmånen inföll under veckan

Överallt bröst, bröst. Men dessa reades ut. Salt och pepparkvarn.

 Hotellet var ett ”träningshotell”. Jag testade zumba, pilates och fitdance. Fitdance = en massa steg och armkombinationer med hantlar till hög musik

 Här har jag fått lite sol på näsan

Här har nån stackare fått sju års olycka
frukost

Bloggpaus en vecka

Trodde att jag skulle få till att blogga, men jag tycker det är ganska träligt att blogga från en iPad eller mobil. Gillar tangenter mer. Så det blir paus i en vecka. Men jag kommer tillbaka. Tills dess glad påsk på er och var försiktiga med godiset. Ät inte så mycket socker. 

att sakna

Det där med saknad och hur man reagerar inför det. Märkligt.
Förra våren bestämde jag att jag skulle släppa studion och lägenheten i Båstad. Det skulle då bli min nionde sommar i Båstad. Jag har älskat varenda sommar.
De började som en möjlighet att ha semester. Ja, ni hör ju hur dumt det låter. Att man måste jobba för att kunna ha semester. Men så är det för oss småföretagare. Vi får liksom trolla med knäna. Uppfinna våra egna jobb.
Jag hade ett samtal på Vidarkliniken med en kvinna i samma sits som jag, det vill säga hon hade också bröstcancer. Hon var så oroad för jobb, och hon trivdes inte heller med de jobb hon haft. Men nu väntade ett digert jobbsökande. Tidigare hade hon sökt över 150 jobb sa hon och det var så tufft.
Jag sa, jag fattar, det är samma för mig.
– Men du är ju frilans, svarade hon då.
Så tänkte jag vad lite folk verkar veta om hur det är att vara frilans. Ungefär som om det är en lite småmysig tillvaro där man kan jobba lite när man känner för det. Och så kanske det är för vissa. Men så är det verkligen inte för de flesta. Att vara egen företagare är ju att hela tiden hitta på sina egna jobb. Skicka ideer, synops till flera. Höra av sig till gamla arbetsgivare och säga, det här är min ide, det här skulle jag vilja göra. Jag vet inte hur många nej jag fått. Konsten är ju att inte tappa självförtroendet. Utan snarare sporras att gå vidare. Och så den ständiga oron för ekonomin. Som gnager. Det är ju där ens kraft och energi hänger lite löst. För mig var det toppen att skriva eller göra tevegrejer större delen av året och  på sommaren när det oftast inte är några produktioner och inte så många jobb läggs ut, ja, då kunde jag jobba som yogalärare i Båstad. Vid havet och ha med min dotter. Passade perfekt för en ensamstående mamma.
Men så träffade jag mitt livs kärlek, gifte mig. Fler personers önskningar om vad man gör med sin sommar som skulle sammanföras. Så då bestämde jag att nu ska jag inte jobba hela somrarna. Nu ska jag se till att det blir annorlunda, ja, då blir jag sjuk.

Vet inte hur många gånger jag gått längs den långa sandstranden i Båstad. 

Jag som trodde att jag skulle få ta avsked av Båstad förra sommaren. Njuta av en sista sommar där i min fina studio. Men livet ville annorlunda. Men allt som hände det gjorde att jag inte riktigt kunde känna av saknaden. Inte riktigt känna efter hur det skulle kännas. Som om kroppen hade fullt upp med annat. Men nu, ibland kommer små hugg, ni vet när man längtar efter nåt man känner igen. Så var det igår när min vapendragare Anneli Hildonen skickade de här fotona. Jag kunde nästan känna dofterna och hur mycket jag älskar luften i Båstad. Och alla gulliga människor jag träffat där, de som kommit till min studio och yogat med mig och för mig. Och hur jag älskade mina tidiga mornar när jag gick för att öppna upp min studio. Jag och Pino ensamma på Köpmansgatan i ett alldeles tyst Båstad. Jag vet att det kommer att komma över mig i sommar. Men hjärtat är stort. Hjärtat rymmer så mycket, så många. Om några timmar åker jag till solen. Till Lanzarote. Jag ska skriva och tänka och minnas och sakna och sola och bada. Och gå långa promenader på en strand. Och i mitten av april får jag lite Skånelängtan stillad, för då ska jag ju till Viken och ha Workshop & yogakurs på sans och Balans. Vi ses väl?