Författarnamn: Karin Björkegren Jones

På onsdag gör jag min sista flygresa som yogalärare där jag aktivt tar med mig yogaelever till ett annat land som man behöver flyga till. Ni har läst mina tankar om att vara en travelling teacher i tidigare bloggposter, så vi tar inte det igen. Jag kommer ha tio dagars semester innan eleverna kommer och det känns just nu så välförtjänt efter en ganska stressig höst. Men jag måste säga att jag ser fram emot att den här gruppen kommer och jag längtar efter att få ge dem mitt Goa. Visa mina smultronställen.  I dagens inlägg vill jag slå ett slag för kompressionsstrumpbyxor. Bäst att ha på sig när man flyger. Tidigare hade jag bara de där korta stödstrumporna som man kan köpa på apoteket och de hjälpte visserligen till att hålla borta svullnaden i fötter och underben, men istället blev det svullet kring knäna där strumpan slutade. Jag upplevde att låren svullnade också. Så numera hoppar jag kortstrumpor och använder bara strumpbyxa eller stayups.

Det här är ett samarbetet med Medi och vid det här laget vet ni att jag använder kompressionsstrumpbyxor nästan hela tiden för att jag tycker det är så bra. Annars hade jag aldrig valt att samarbeta med Medi eftersom jag tycker de är bäst på marknaden vad gäller stöd, och kompression. Bara att det finns 14 storlekar att välja på är helt fantastiskt och om ingen av dessa skulle passa går det att få ett par skräddarsydda.

Svullna ben och fötter är vanligt under längre flygresor. Och det är inte så konstigt vi sitter helt enkelt stilla ibland i många timmar i trånga och obekväma sittställningar, ofta med benen i kors. Dessutom är luften i kabinen väldigt torr och i kombination med kaffe och alkohol, som även det är vätskedrivande. För att inte tala om trycket i flygplanet, allt sammantaget gör att våra fötter och ben svullnar. Kompressionsstrumpor hjälper dina fötter och ben när du sitter stilla. Trycket från strumpan Lyfter vätskan uppåt i kroppen. Ni som varit på min lymfworkshop vet att vi vill att lymfan ska uppåt för att tömma sig i groparna vid nyckelbenen. Om du också kombinera det med att göra lite fotövningar så motverkar du att du svullnar och hjälper kroppen genom att skapa en fotpump som pumpar vätskan uppåt i kroppen. Så att den inte stannar nere i fötterna och benen. Sist men inte minst är det viktigt att fylla på med vatten. Undvik kaffe, alkohol och annat vätskedrivande och uttorkande.

Mina flygtips:

Ta med egen mat – då slipper du bröd, pasta och sånt som får oss att svullna

En tom flaska som kan fyllas på med vatten

Vätskeersättning – stoppa i en tablett i din flaska när du fyller på med vatten. Man märker inte att man förlorar vätska när man flyger

Öronproppar – så du lättare kan koppla av

Ladda ner – meditationer eller filmer

Kudde och en sjal

Sockor – ta av dig skorna och sätt på dig ett par sockor istället

Sovmask – så att du kan sova fast planet där upplyst

Och PS Glöm inte att röra på dig när du flyger.
Sträck på armarna.
Rulla axlarna.
Upp och gå i gången.
Gör tåhävningar när du står i toalettkön.

Fakta: Jag använder stödstrumpor som går under beteckningen kompressionsstrumpbyxor, för att de faktiskt är bäst. Alla kompressionsstrumpor finns i olika kompressionsklasser. Kompressionsklass 1 kan användas fritt av alla i förebyggande syfte. Även av friska personer, dvs av oss som inte har ödem i benen. Så varför slänga ut pengar på stödstrumpbyxor som det inte finns några medicinska bevis på att det hjälper och som ofta alldeles för lätt går sönder. Hellre satsa på kvalitet på strumpbyxor som har längre liv, vilket också är mer miljövänligt än att du köper flera strumpbyxor som går sönder. Bara min tanke. Kompressionsklass 2 och högre används i princip endast av personer med medicinska problem. Söker man hjälp så får man kompressionsstrumpor i kompressionsklass 2 eller högre av sitt landsting.

På bilden har jag strumpbyxorna Mediven Elegance i färgen månskensblå.HÄR HITTAR DU DOM
Och om du går in via länken får du 20 procent på Medis hela sortiment om du skriver in KARIN i kampanjrutan.

Jag tror aldrig jag sminkat mig så mycket som när jag var under cancerbehandling. Jag tror det var nån sorts kompensation för att jag knappt hade några ögonfransar eller bryn. Jag ville känna mig fin. Men jag hade aldrig på mig peruken som jag fick, eller lösögonfransarna. ändå ganska intressant hur vi reagerar när vi blir sjuka, eller utsatta av livet. Vilka förmågor som slås på. Jag blev extremt bra på att ta hand om mig själv. Jag smörjde mig varje kväll. Jag var så rädd om mig själv. Tror jag behöver hitta tillbaka till det där.

Tar du hand om dig själv? Vad gör du när du vill må bra.

Vad är det egentligen som händer i kroppen när klimakteriet dyker upp? Och hur gör man för att må så bra som möjligt före och efter menopausen? Jenny Koos är fertilitetsexpert och sexualhälsorådgivare. Och enligt henne finns det en hel del saker man kan göra för att försöka passera klimakteriet så smärtfritt som möjligt.

Jenny har varit med tidigare, då förklarade hon menscykeln i avsnittet med samma namn. Jag älskar hur Jenny sprider sin kunskap och att hon nu börjat med en föreläsningsserie för skolorna om sex. Det här är första avsnittet i Kvinnolivs serie om Klimakteriet.

Ni kommer höra många spännande röster kvinnor. Flera kvinnor kommer att komma till tals för det tycker jag är så viktigt. Klimakteriet kan vara förjävligt för vissa medan andra ser det som rena rama frihetstiden. Jag tycker det är så viktigt att belysa att det kan vara så olika och går det att förebygga klimakterieproblem. Det är också så viktigt. Tänker att också ni unga också behöver höra olika röster om en tid som kommer. För precis som jag skrivit i tidigare inlägg här på bloggen, så tycker inte jag att vi ¨tjatat¨ klart om den här perioden i en kvinnas liv. Jag tycker vi ska tjata hål i huvudet på allt och alla, så att kvinnor vet att det finns hjälp att få om man behöver. Att vi kvinnor ska veta skillnaden på syntetiska hormoner och bioidentiska hormoner. För när vi har den kunskapen kan vi också ställa krav och det är det vi ska göra. Vi ska ställa krav på att få den vård vi vill ha och behöver. För det handlar också om det tänker jag. Om man känner att man inte blir lyssnad på när man kommer till sjukvården med sina klimakterieproblem så kan ju den känslan göra att man också tror att man inte är värdefull. I alla fall vill jag känna att när jag kommer med mina problem till en expert så tas hela jag in.

Förra veckan var jag i Italien. Vanligtvis badar jag ogärna i pool, men nu gjorde jag det för det fanns en pool och det var för långt till havet. När jag kom hem till Sverige visade det sig att jag hade urinvägsinfektion. Det gjorde så ont när jag kissade. Som att kissa taggtråd. Jag tar ogärna antibiotika, men när det gör så där ont fann jag ingen annan råd. Men först hann jag googla massor om varför man får urinvägsinfektion. Det visar sig att i samband med klimakteriet får många kvinnor problem med torra och sköra slemhinnor i underlivet, något som i sin tur kan leda till upprepade urinvägsinfektioner. Men urinvägsproblem kan åtgärdas med lokal östrogenbehandling som bygger upp slemhinnan. DET är kunskap för mig. För jag vill så klart veta hur jag kan ta hand om mig själv på bästa sätt. Det tänker jag att alla kvinnor vill. Hoppas ni kommer att gilla den nya serien som börjar idag. HÄR hittar du kvinnoliv. In och lyssna. Som sagt hoppas du gillar och dela gärna länken vidare.

Jag är inte emot medicin, men är inte det här märkligt? En 22-årig tjej får 60 olika mediciner utskrivna på ett år. Man tänker att läkaren borde funderat på nåt annat redan efter tionde receptet. Mitt förslag är ju att Rebecka fått komma till Vidarrehab.

På Vidarrehab, som tidigare hette Vidarkliniken och som är antropologernas sjukhus i Ytterjärna, har man väldigt framgångsrikt och i många år jobbat med smärtrehabilitering. Läs här om forskaren Torkel Falkenbergs forskning på smärtpatienter. Han har jämfört resultatet på smärtpatienter som fått vård på Vidarrehab och den vanliga landstingsvården. Siffrorna är förbluffande och jag tycker det är så märkligt att man inte fångat upp det medialt. Sjukskrivning efter vård på Vidarrehab har gått ner bra mycket mer än i den offentliga vården, men framförallt så har medicineringen halverats. Tänk om Rebecka fått den vården. Tänk om den antroposofiska vården kunde uppgraderas, borde inte siffrorna tala för det tänker jag. Torkel Falkenberg har också forskat på stresspatienter, där också  resultaten var mycket goda. Från forskningen: Efter integrativ vård mot smärta på Vidarkliniken halverades förskrivningen av smärtläkemedel för de patienter som vårdats. Patienter i vanlig sjukvård däremot nästan dubblerade sin användning. Det visar en unik studie publicerad i den ansedda tidskriften PLOS One. Gå in och läs studien. Och när du läst den, så ska du också förstå att vi i Stockholm har ett landstingsråd, Anna Starbrink som på ett mycket märkligt sätt verkar föra en personlig vendetta på Vidarrehab. Hon tar bort anslag, vilket gör att få kan komma dit. Människor som vill och behöver. Det är helt galet. Vill hon inte att människor ska bli friska, slippa sjukskrivningen och minska på sina mediciner? 

ni vet väl att en kvinna som kliver in i klimakteriet blir tokig i djurmönstrat. Jag har ju varit där ett tag, i klimakteriet alltså, så ni fattar att jag har hunnit avverka en hel del som leopardklänningar, leopardmönstrade foträta sandaler, djurmönstrade trosor och behåar, en tjusig leopardväska och en dra-maten, ni vet en sån där shoppingväska på hjul, så klart leopardmönstrad bland annat. Så en polo i leopard känns ju helt rätt, eller vad tycker ni. Det är riv i bruden ändå

Man tappar sitt precis nyköpta SL-kort. Alltså vad säger det om mig? Ni får fritt spåna. En kär vän sa, ja, Karin vad betyder det? Att du kanske inte vill resa. och lite så känns det. Jag vill vara hemma, inte ta mig någonstans. Jag vill boa, åka ut på landet och bara röra mig mellan huset och skogen. Kanske möjligtvis ta en tur till havet. Är det åldern? Åldersvisheten? Att behovet av ständig stimulans har dämpats? Att mina steg vill vara långsammare. Man behöver inte gå så långt för att hitta lyckan. Som texten vi hittade på en vägg i Goa för några år sedan. ” A smile is happiness you’ll find right under your nose”

Så nära och ändå letar vi så långt bort. 

Komikern Peter Dalle har gjort en film om pk-samhället och hamnar därför i Skavlan och får frågan: när är du själv inte politisk korrekt? Dalle svarar: ”Man påverkas ju av hur samhällsklimatet är. Till exempel, i en sån här situation”, säger han och gör en gest med handen ut mot talkshowfåtöljerna, de blanka golven och publiken. ”I en sån här situation säger man inte bullfitta.” Så öppnar  Alex Schulmans sin senaste krönika.Jo, det kanske är det man ska? Alltså säga fitta mycket mer, utan den negativa laddningen så klart, i det offentliga rummet. Men är det så att Sverige är så PK? Läser i tidningen visserligen om en händelse som skett på en flygning mellan Barcelona och London där en man trakasserat en svart kvinna eftersom hon inte flyttade på sig tillräckligt snabbt. Läs här i Aftonbladet Alltså vuxna människor har ingen rätt att prata till sina medmänniskor på det sättet. Man gör det bara inte punkt.

Men låt oss gå tillbaka till det här med bullfitta som ett provocerande ord. Till skillnad från n-ordet som man bara inte använder och hur svårt kan det vara för människor att sluta häva ur sig nedvärderande ord som n-ordet, m-ordet, z-ordet, i-ordet osv? När folk använder det så där i sitt vardagsprat utan att ens reflektera över sitt språkbruk kan jag bli så fascinerad. Hur kan man ha missat det? Influencers som helt missat att vissa ord inte är ok. För hur svårt kan det vara att lära sig att vissa grejer säger man inte? Fattar inte riktigt det. Däremot skulle jag vilja kunna säga fitta så många gånger tills det inte är provocerande. Jag vill ta tillbaka ordet få tillbaka makten. För ett par veckor sedan höll jag en föreläsning för ett företag som säljer artiklar till oss snippbärare. En stor del av föreläsningen skulle handla om att hitta ett bekvämt sätt att prata om det kvinnliga könet. Det vill säga vilket eller vilka ord man bör använda. Tänker att med den bakgrunden ändå är lite intressant att Peter Dalle valde just det ordet som ett icke-pk-ord att slänga ur sig. Kanske kände han sig så där lagom puttrigt provokativ. Ingen kommer tycka att han gick för långt. Hade han sagt Fitta, hade det varit annorlunda då? Men han ”sejfade” med bullfitta och då var det precis så där lagom provokativt? Fitta betyder våt ängsmark, strandäng. Hur kan ett vackert ord förvandlas till ett skällsord. Tänk att det är 2018, faktiskt snart 2019 och kvinnors vulva är så laddad.

Inför min bok Nya knip för bättre sex, starkare kropp och stoltare hållning gjorde jag en hel del research om underlivet. Hittade YouGovs studie på tusen kvinnor i Sverige mellan 15-74 år om vad kvinnor har för relation till sitt underliv. Det visade sig att
var femte kvinna inte har sett sin vagina i spegeln – och att inte ens hälften är nöjda med hur deras underliv ser ut. Majoriteten, 36 procent, av alla svenska kvinnor kallar sitt underliv för just ”underliv”, tio procent sa ”där nere” och ”snippa”användes av nio procent. Det visade sig att 40 procent inte var bekväma med att visa sig nakna i omklädningsrum, undersökningen visade att endast 18 procent av alla kvinnor kände sig bekväma med det. Endast en knapp tredjedel, 29 procent, pratar om sina underlivsbesvär med någon de känner väl. 71 procent gör det alltså inte! Det finns så mycket kvar att göra för att uppgradera vaginan.

Var tionde ung kvinna vill operera underlivet  Kan vi börja prata mer om det. För mig känns intimkirurgi som en västerländsk form av omskärelse och det är så sorgligt att unga tjejer önskar sig ett annat utseende på sitt underliv, när jag tänker att de istället borde utforska sitt kön. För det finns alltid risker med operationer. De kan gå fel. Man kan förlora känsel till exempel och det känns så onödigt och alldeles särskilt när var femte kvinna inte ens vet hur hon ser ut mellan benen. Då blir önskan om att se ut på ett annat sätt så ledsam. Efter att i snart sex år ha hållit i fulltecknade knipworkshops kan jag säga följande Vi måste prata mer om våra vaginor och vi måste börja tidigt. Eller vad säger ni? Du har väl inte missat att de fyra första avsnitten i min podd KVINNOLIV handlar om Underlivet. In och lyssna på Tala med fittan, Menscykeln, Underlivsmassage och inkontinens. Fyra viktiga och riktigt bra avsnitt måste jag själv säga.

genom att klicka hem några av mina böcker. Du hittar dem på min Bokussida HÄR Bland annat finns Omstart, min bok om lymfsystemet till toppenpris. För du har väl redan Nya knip för bättre sexliv, starkare kropp och stoltare hållning?! Ett måste i varje kvinnas bibliotek.

Hur påverkas vår hud av hur vi mår psykiskt? Och vad är hudpsykologi, gråtande hud och beröringsanorexi? Lena Losciale, hudpsykolog och ört-, aroma och hudvårdsterapeut, reder ut begreppen. Och ger tips på hur man kan få hud, psyke och kropp att må bättre tillsammans. HÄR HITTAR DU KVINNOLIV in och lyssna med dig.

In och lyssna på kloka Lena Losciale och hör henne berätta om psykets påverkan och inverkan på huden. Lena får i alla fall mig att ifrågasätta mycket i mitt tänk både vad gäller skönhet, men kanske främst om vad som är hälsa och hur jag kan uppnå hälsa och glädje i mitt liv och därmed också min inställning till min hud och mitt åldrande.

ibland känns det som att det är milslångt emellan mediakvinnor och… oss kvinnor. Jag kan reta upp mig på att krönikörer skriver hur trötta de är på att höra om underlivet, kvinnokroppen, klimakteriet osv. De utgår från sin värld som tydligen innefattar att media ”pratat” klart om klimakteriet. Jag tycker däremot att media pratat klart om bantning och dieter av alla dess slag. Men underlivet är inte färdigpratat förrän vi kvinnor får den hjälp, den behandling och möts av respekt när vi kommer med våra problem, svedor och krämpor till sjukvården. Men där är vi verkligen inte ännu.

Man kan säga att jag jobbar med kvinnor. Ja skriver böcker om kvinnohälsa, jag poddar om kvinnohälsa om hur vi ska må så bra som möjligt. Jag håller föreläsningar, workshops om bäckenbottenträning och underlivet och jag har yogaresor där bara kvinnor medverkar. Jag vet inte hur många hundratals kvinnor jag träffar varje år och en sak jag märkt. VI BEHÖVER PRATA MER OM UNDERLIVET. Ett tvprogram på SVT om klimakteriet, som var ett försök men som jag anser inte kom hela vägen fram och ett par böcker i ämnet klimakteriet är tydligen för mycket…

Nej det är inte för mycket.

LÄs här en debattartikel i SVD Det intressanta i den här artikeln är ju att debattören Hilde Löfqvist skriver att många med klimakterieproblem hade kunnat bli hjälpta om kvinnorna fått hjälp i tid. Hilde Löfqvist menar att många går och drar på problem för länge. Då blir ju min fråga: Varför drar vi på det för länge? Får vi inte den information vi behöver? Varför söker vi inte hjälp, i tid? Eller söker vi hjälp men får inte den hjälp vi vill ha? Återigen läser jag att kvinnor är rädda för syntetiska hormoner. Ja, det är inte konstigt. Vi är trötta på hormoner. Vi är trötta på ppiller och på andra hormonstörande tabletter. Vi vill må bra, inte sämre och vi vill inte ha några biverkningar. Börja ta den oron på allvar och minimera vår oro genom att ge oss det vi vill ha. Öppna kvinnokliniker med läkare/gynekologer som är bevandrade i den biodentiska hormonvärlden. Finns det inte ett uttryck: Kunden har alltid rätt. Dags att ni börjar lyssna på kunden.

I Svts serie om Klimakteriet får varken jag eller tittaren/läsaren veta skillnaden på syntetiskt hormon och bioidentiskt hormon. Eller vad det gör med mig. Programledaren säger också att det finns inga studier i Sverige på just bioidentiska hormoner. Nej, i Sverige finns det kanske inga studier och bara DET är ju intressant. Varför finns det inga studier på bioidentiska hormoner i Sverige, när det är vad många svenska kvinnor vill ha?! Bara det är ju märkligt och säger en del om den svenska kvinnosjukvården tänker jag. Men utomlands finns det studier, dags att börja rikta blicken utåt. Låt bäst vård vinna. Men om man behöver forskning, så borde det finnas empiriska studier hos de svenska läkare/gynekologer som skrivit ut biodentiska hormoner sedan lång tid tillbaka. Framförallt så finns kvinnorna som använt det ett tag och som mår bättre. De  är de som berättar för sina väninnor och så sprider det sig som en löpeld. För vi vill må bra. Vi startar grupper på nätet där vi tipsar om läkare som skriver ut biodentiska hormoner. Vi går på föreläsningar med namn som Marianne Ahrnström, Mia Lundin och Jenny Koos bland annat som pratar om kvinnokroppen och våra hormoner på ett sätt så att vi känner oss lyssnade på. Deras föreläsningar är  förövrigt alltid fullsatta, men mediakvinnorna tycker att vi pratar för mycket. Jaja, det finns en annan verklighet än media. Den sker i föreläsningssalar, i yogastudiorna, på alternativklinikerna och det sprids som en löpeld bland kvinnor i alla åldrar.

Så Sverige kanske dags att  börja titta på hur man gör i utlandet. Och lyssna på oss kvinnor som vill ha biodentiskt hormon, hör vår önskan. Jag tänker att vi fortsätter att tjata om klimakteriet tills vi får den vård vi behöver och vill ha.

In och lyssna på min podd KVINNOLIV där hittar du många intressant avsnitt och snart kommer serien om klimakteriet.