att komma hem

Har ni liksom jag tröttnat på uppstyrda bilder? Trötta på när allt för stajlat? Retuscherat. Minimerat. Ljust och fräscht. Var gör människor av sina kvitton, för många par skor, sladdar och allt det där som anses mindre snyggt på bild? Jag vet det kan vara fantastiskt vackert med det där stilrena, men när en kompis postade det här på Facebook, kände jag bara gud så befriande. Precis där vill man ju bo. Ett hus att leva i. KOLLA HUSANNONSEN 

Det här med bilder… så här lycklig kan man se ut efter practice i den vackraste yogashalan jag vet. Håret är svettigt och slarvigt uppsatt, för vem orkar tänka på hur man ser ut när man yogar. När man har fullt up med att andas, böja och bända sin kropp. Och njuta av att få göra sin yoga i Indien med sin indiska lärare. I mitt huvud försöker jag tänka ut hur jag ska ha råd och möjlighet att komma hit och yoga i minst sex månader. Eller i alla fall tre månader. Måste få till det. För när jag är här känner jag hur hela kroppen landar. Hur mitt huvud sjunker ner i kroppen. Hur orostankar stillas. Hur det positiva i mig växer och breder ut sig i min kropp. Hur jag liksom flyttar in i min kropp. Distansen försvinner. Det retuscherade, det stajlade tar mindre plats och istället breder skrattet, leendet ut sig. Intar varenda liten millimeter av min kropp. ”Be easy. Take your time. You are coming Home to yourself” Nayyirah Waheed.

 

10
10