varför är antroposofin så hatad?

Nu har alltså riksdagen röstat ja till att antroposofiska läkemedel inte ska få säljas och marknadsföras som läkemedel.LÄS HÄR
Jag fattar på allvar inte hur man tänker.
Jag är så besviken.
Arg, ledsen och uppgiven.
Jag har skrivit så många blogginlägg om hur jag läkte på Vidarkliniken som är antrposofins sjukhus i Järna. Att mina två treveckorsrehabiliteringar hjälpte mig efter alla tuffa cancerbehandlingar.
Dels att hitta tillbaka till min privata kropp som varit i vårdens händer efter alla undersökningar och behandlingar, att jag faktiskt tappade bort kärleken till den. Men allra främst efter alla biverkningar som skolmedicinen gett mig.

Varför har de styrande det så svårt för antroposofin?
Varför provocerar antroposofin så tillvida att man skär bort och ned möjligheterna för svenska patienter att få hjälp och rehabilitering på Vidarkliniken?
Och nu också ta bort man bort deras läkemedel.

Vad hände med valfri vård?
För det finns undersökningar som visar att Vidarkliniken är fantastiskt bra på smärtproblematik och behandling av utbrända. Att efter rehabilitering på Vidar kom patienterna snabbare tillbaka till jobbet än de som behandlats traditionellt av vården. Är det inte det man vill? Att människor ska bli friska och inte sjukskrivna?
Jag förstår inte hur man tänker?

Varför är man så rädd för att Sverige ska få komplementär vård. Det vill säga att man ger patienter möjligheter att välja om de vill ha sk ”alternativ” medicin och behandling och/eller den traditionella vården/medicinen?

Jag har tidigare varit inne på att man borde K-märka Vidarkliniken. Att vi faktiskt ska vara stolta över denna unika plats.
Var hittar du annars ett ”alternativt” sjukhus i Norden?
Jag skäms för att man inte ser storheten.
Jag skäms för att vi i Sverige är så rädda för alternativ. För det som är annorlunda. Att vi inte ser det som en tillgång. En möjlighet.
Jag skäms över vårdpolitiker som fortsätter att hävda att vi har valfri vård i Sverige. I helvete heller. Här finns ingen valfri vård, inte om du inte betalar själv.
Och Vidarkliniken med sin antroposofiska medicin är en möjlighet till att välja annorlunda för oss som tröttnat på alla biverkningar efter att ha behandlats av sjukvården. Den möjligheten försöker ni nu sakta men säkert montera ner.
DET är inte bra. Det är förfärligt.

Jag var ju på Vidarkliniken för mina cancerbehandlingar och en gång i tiden fanns det en särskild avdelning för oss. Det finns inte längre tack vare landstingspolitikerna med Anna Starbrink i spetsen. Jag kan säga att mina veckor i Järna det var min bästa rehabilitering.

Jag har också varit på rehab Oliviakliniken, som jag tyckte om och Sfären, som får lnadstingsbidrag från staten. De två senare var jag på grund av lymfödemet. Oliviakliniken tyckte jag jättemycket om och det var ju på grund av Niklas och Karin som jobbade där som lymfterapeuter och verkligen brann för sitt yrke och för att vi skulle få så mycket information och hjälp som möjlighet.

Men Sfären. Jag är stum att de får landstingsbidrag för sin sk lymfrehabilitering. Och deras bemötande och överlägsenhet gentemot mig som patient. Inte ett spår av den empatiska och framförallt proffsiga behandling som jag upplever att Vidarkliniken erbjuder.
Särskilt nu när jag vet att man tagit bort möjligheterna och försvårat för oss att komma till Vidar.
För mig rimmar det så illa.

Och kanske allra främst. Hur många människor behandlas inte på grund av biverkningar av den sk traditionella medicinen? VANLIGARE MED ANMÄLDA BIVERKNINGAR HOS KVINNOR

Men skolmedicinen får fortsätta att säljas trots alla biverkningar.

Jag fattar ingenting.

Om du har ork, gå in och skriv nåt i kommentarsfältet om det beslut på facebook.

_V1A9959-1

Det här är en av de mest rofyllda bilder jag sett på mig själv. Efter tre veckors rehabilitering på Vidarkliniken kom fotograf Anneli Hildonen ut till Järna och tog den här bilden på mig. Jag ser förändringen i mig. Jag ser hur utvilad och rofylld jag är. Jag älskar den här bilden och jag älskar Vidarkliniken och deras personal som hjälpte mig att hitta den platsen i mig.