Bara för att man gillar alternativ medicin betyder inte det att jag gillar allt. Innan jag går till någon som ska behandla mig går jag alltid på rekommendation. Att jag vet att andra varit hos den här akupunktören, zonterapeuten, homeopaten osv. För mig är det självklart.
Har läst om när folk går till naprapaten och den sätter nålar, som sedan punkterar lungan. Det är fruktansvärt, men jag dömer inte ut en hel yrkeskår. Jag skulle aldrig låta en naprapat sätta nålar som gått en kortkurs i akupunktur. Särskilt inte när jag vet att det tar lång tid och många studier att bli akupunktör.
Vad jag vill ha sagt är att man alltid har ett ansvar för sig själv. Och jag vet, det är ju det som är sjukt svårt, särskilt när man är sjuk och ska ge sig in i behandling. Men det är så det är.
Antingen säger du ja eller nej. Man bestämmer sig helt enkelt.
Just därför kollar jag alltid FASS och läser om biverkningar om jag får medicin utskriven av en läkare. Det ska du också alltid göra. Eftersom läkemedelsföretaget har skrivit ut möjliga biverkningar i FASS så har de också svurit sig fria från ansvaret. Om du skulle få biverkningar vill säga.
Så du måste väga FÖR och Nackdelar med allt.
Men det har inte alltid varit så för mig. Jag har verkligen velat lita på sjukvården, på mediciner. Men jag är inte lika naiv längre. Idag vet jag att jag har också ett ansvar, att läsa på, att våga fråga, att begära second opinion och kanske främst hur gör de i andra länder.
Jag tror på den som tar mina problem på allvar. Jag tror på individanpassad sjukvård som utgår från varje människas förutsättningar och behov. Problemet är att den sjukvården finns inte i Sverige. Men den skulle kunna finnas.
I början av året 2012 gick jag till husläkaren med min PMS, mina klimakterieproblem som jag då trodde det var eftersom vi manglas av hur hemskt det är med klimakteriet. Läkaren skrev på stående fot ut antidepressivt utan att ta några som helst tester på mig. Jag hävdar att det borde bli svårare för läkare att skriva ut medicin utan provtagning.
Jag åt antidepressivt i några månader, men jag kände att det inte var bra och slutade tvärt. I juni 2012 fick jag bröstcancer.
Senare har jag fått reda på att jag har hypotyreos. Om man har obehandlad hypotyreos och äter antidepressivt kan alltså underfunktionen försämras.
Jag skulle vilja veta om det finns ett samband med hypotyreos och bröstcancer.
Någon som vet?
Om man har underfunktion i sin sköldkörtel kan många av ens problem likna det som läkarna säger är just klimkaterieproblem, MEN hypotyreos och antidepressivt är alltså ingen bra kombination. Därför ska du alltid begära att tester tas INNAN du börjar äta sån medicin.
Det har också visat sig att jag producerar serotonin ganska bra själv, däremot inte det som skapar lugn. Jag försöker alltid att tänka på det eftersom jag har en tendens att gå i spinn. Jag ser till att vila och ta hand om mig själv så mycket jag kan. Jag har blivit så mycket räddare om mig själv. Min hälsa är så viktig och det är bara jag som kan se till att jag tar hand om mig.
Jag är så trött på biverkningar. Att häva sånt som gör ont och som jag mår dåligt av.
Jag vet att jag inte är ensam.
Men idag läste jag i en facebookgrupp att nu kommer det bli svårare för patienter som har sköldkörtelproblem att få sitt naturliga sköldkörtelhormon från Balderkliniken i Norge. Man ska tydligen stoppa postgången? Någon som vet nåt om detta. Jag vet att anklagelserna just nu haglar för fullt för att vissa gått ut och berättat om hur de får tag på NTD. Och det sjuka är att vi som hellre tar NTD än Levaxin behandlas nu som om vi vore knarkare och ändå var NTD den form av medicineringen som ända in på 70talet skrevs ut av läkare i Sverige innan det ENDA läkemedlet mot hypotyreos blev Levaxin.
Hur kan man tro att en enda medicin ska hjälpa alla? Visste du att Levaxin är ett av de mest sålda preparaten. Tror det ligger på andra plats. Och alla ni som tror att vi har valfri vård i Sverige. Är det verkligen valfri vård när det bara finns ett läkemedel mot en sjukdom som drabbar/drabbat nästan en halv miljon människor egentligen borde jag skriva kvinnor eftersom jag läst någonstans att 80 procent av alla med sköldkörtelproblem är kvinnor. Så min fråga blir är Levaxin vårt nya p-piller? är det inte dags att vi ifrågasätter detta?
Ja Karin – helt rätt, tycker jag. Kan inte förstå att ingenting görs åt Levaxinets ensamma makt. Har ätit Levaxin i många år – precis som min mamma gjorde. Efter en hjärnblödning för sex år sedan skrev läkaren ut antidepressivt – det skulle alla ha efter en hjärnblödning. Ingen kollade om jag åt Levaxin. Lyckades trappa ner och sluta äta ”lyckopillret” för ett par år sedan. Jag har i många år haft besvär med att plötsligt bli kokhet över hela kroppen. Trodde att det tillhörde klimakteriet. Men börjar tvivla. En biverkning av Levaxin? Tror någonstans att mina hormoner åker upp och ner. Kanske Levaxinet sätter fart på hormonerna oregelbundet? Idag försöker jag att kurera mig med vitamin- och mineraltillskott efter hårmineralanalys. Heja Karin – önskar dig all lycka till i jakten på hälsan.
Hej
Har du fått svar om sambandet mellan cancer och hypoteros? Jag själv misstänker att jag fått problem efter jag tagit bort testikelcancer och genomgått cellgiftsbehandling. Är idag ordinerad levaxin men funderar på om jag skall hoppa detta. Min fru utbildar sig inom akupunktur och har viss möjlighet att få hjälp från hennes skola.
Du har en sund inställning annars om att vara kritisk mot båda sidor. Läkarvården är trångsynt. Alternativa sidan lockar många som vill göra lätta pengar på folk som är desperata.