jag skippade antihormoner och har inte fått ett återfall

jag-vill-fan-leva

Här kan du beställa min bok jag vill fan leva

Ok, så var vi där igen. Igår när jag satt i väntrummet och väntade på att få komma in till min tandläkare, så satt jag framför en sån där skärm som visar nyheter. Igår kom studien: Långvarig återfallsrisk vid bröstcancer
Har man haft bröstcancer så kommer trycket över bröstet direkt när man läser rubriken. Gick så klart direkt hem efter tandläkarebesöket och läste artiklarna om denna studie som alltså visar summa sumarum att kvinnor ska fortsätta att äta antihormoner om de haft hormonkänslig cancer. Nu vill man alltså höja tiden som vi ska äta denna medicin från fem år till tio år.
Varför .
för jag undrar vem tjänar på att vi äter medicin i minst tio år?
Vem har bekostat denna studie?
Och varför gjorde man inte en rättvis forskning?

Varför har man inte gjort en sidoforskning på oss tjejer som valt att INTE äta antihormoner. Är inte det intressant? För, Hallå, jag är kvar, ta i trä. Men jag är kvar, jag lever efter en aggressiv och hormonkänslig cancer och jag valde alltså att inte äta denna antihormon som jag nästan tvingades att äta. Jag kan säga att jag brottades med många känslor, oro, dödsångest de där månaderna som de tog mig att bestämma att skippa antihormonerna. Rädsla är ett bra sätt att få oss att välja det som erbjuds, men jag tackar återigen google som fick mig att läsa andra röster, i andra delar av världen för att bilda min uppfattning vad som är bäst för mig.
Jag kommer aldrig råda någon att inte ta antihormoner, det är nämligen ett beslut du måste ta själv. Ett svårt beslut, därför är det viktigt att man tar det utifrån sig själv.
Idag är jag glad för det val jag gjorde. Att jag vågade.
Antihormoner ger sjukt jobbiga biverkningar och det negligeras i cancervården. Det är allt från blodpropp, artros till avsaknad av sexuell lust.
Kvinnors sexuella lust under cancerbehandlingar eller efter är inget man pratar om i cancervården. Har under de nio månader som jag behandlades aldrig fått den frågan. Hur det står till min sexlust? Om jag kanske saknar min sexlust? ja, ni fattar.
För hur viktigt är det att en kvinna har sexuell lust, 2017, efter en cancerbehandling eller under en cancerbehandling? tydligen inte så viktigt utifrån min egna hobbyforskningh, där jag frågat bc-systrar om de fått den frågan under eller efter cancerbehandling.
Nej, kvinnors sexlust är inte lika viktig som mäns sexlust helt uppenbart. Och det är bara en sak man kan ifrågasätta vad gäller antihormonbehandling.
För frågan kvarstår fortfarande. Varför lät man inte göra en undersökning/forskning på oss som inte valt att äta antihormoner. Hur är utfallet där? Hur många kvinnor har överlevt hormonell cancer UTAN att äta antihormoner?
För Tänk om det finns en risk med att mixtra med hormoner i en kvinnokropp?
LÄs HÄR
Jag har skrivit om dr John. R. Lee som också skrivit boken What your doctor may not tell you about breast cancer
Behöver jag säga att han motarbetats, tystats för sina tankar, sin forskning vad gäller bröstcancer? Och vad jag hört om hans behandling av bc-systrar så har ingen av de bröstcancerdrabbade med hormonell cancer som han behandlat fått någon form av återfall – trots att han alltså INTE gav dem antihormoner, utan snarare bioidentiskt hormon.
Så återigen.
Vem var beställaren för denna forskning som nu visar att kvinnor ska fortsätta att äta antihormoner?
En högst adekvat fråga.

3
3