tack Kalmar

karin_bjorkegren_jones_grona_drink_580-580x416

Tack Kalmar! Precis så här glad känner jag mig idag.

Igår var jag alltså i Kalmar över dagen. Jag är så glad att jag fixade att ha två föreläsningar på Vallens Soppteater för jag kände mig inte hundra. Den här jäkla influensan var en tuff en måste jag säga. Och det har varit en massa fram och tillbaka. Man tror man är frisk, så plötsligt slår det till igen. Tacksam ändå för att min kropp är stark och klarar av alla de här attackerna… Tack Vallens Soppteater, måste säga att det var så fint ordnat och er teater med restaurang är en riktig pärla. Ni som bor i närheten av Kalmar gå in och kolla på deras torsdags evenemang, så kul. Så många bra grejer som händer där.

Innan föreläsningarna blev jag intervjuad i radion också, väldans trevlig och kul. Här kan du höra mig i två klipp P4 Kalmar Men ni hör på min röst den är ganska mycket hesare än annars. Lite ansträngd röst kan man lugnt säga.

Men så kul det är att föreläsa. Och så kul det är när man får ett batteri av frågor. Älskar att svara på frågor. Jag älskar att dela med mig av mina erfarenheter. Älskar att ingjuta hopp. Älskar att inspirera. Älskar att prata. Och älskar att träffa människor. Alltså hur härligt är det inte att efter föreläsningen får träffa er som lyssnat. Ni som berättar att ni följer min blogg. Ni som följer mig på instagram och som säger att det känns som att ni känner mig. Det är så kul att få ett ansikte på er som då och då kommenterar nåt jag skrivit. Det är fantastiskt. Och ni var 150 stycken. 150 stycken som valde att lyssna på mig. TACK.

Jag signerade flera av mina böcker och Ett stressfritt liv sålde slut. Men så glad jag är över alla som kom fram efteråt, tänker att jag skulle velat ha mer tid. Bc-systrar som säger att de hittat tröst i min blogg, i mina tankar och i mina böcker. Tjejer som berättat att de börjat yoga på grund av mig, att mina dvder och böcker och inställning inspirerat dem. Anhöriga till drabbade som undrar hur de kan vara en bra partner, en bra kompis, en bra närstående i allt det svåra. Jag är lätt omskakad av all den kärlek jag mötte igår. Av alla kramar, såna där innerliga kramar. Vad vi behöver kärlek. Vad vi behöver varandra. Vad vi behöver prata om saker som är svårt. Sånt vi bär i våra hjärtan.
Vad vi behöver dela med oss och vad vi behöver hitta verktygen, redskapen för att ta oss vidare. För att dra på smilbanden. Bredvid ledsenheten och sorgen ligger glädjen och ruvar. Den vill fram, hitta ut. Igår grät vi och skrattade.
Och jag höll. Min röst höll. Och idag sitter jag här i sängen och har tagit sovmorgon och läser alla supergulliga meddelanden på mitt instagramkonto, men också som jag fått privat.
Jag känner mig lovebombad.
Tack bästa Kalmar.