sötebrödsdagar

Jag ska inte sitta här och skriva. Jag ska packa. Imorgonbitti åker jag och Anneli till Indien. Det är första gången för Anneli. Vi ska plåta för nya boken, hur kul tror ni inte det känns att få visa henne en liten bit av det Indien jag älskar? Och att hon ska få det på bild.
Liksom bildsätta min kärlek.
Jag är så glad.
Och jag ska få träffa mina gullisar i Indien.

Det har varit så mycket för mig den senaste tiden.
Det snurrar. Det vet ni.
Allt åt rätt håll, men det snurrar och det sätter sig i min högra arm. Den svullnar. Jag har varit typ varenda dag hos Lars-olof på Aaa-kliniken. Vågar inte tänka på hur mycket jag lagt ner på min rehab.
Jag börjar tröttna på att hela tiden stärka upp, hjälpa kroppen. Träna, träna, yoga. Och så ändå få bakslag, bli sjuk, armen svullnar upp. Hela tiden upp igen, tänk positivt. Upp igen.
Men jag kan inte hjälpa det, jag tänker när kommer mina sötebrödsdagar?
I morgon, när jag kliver på planet och landar i ett varm land. Varm vind mot huden. Saltvatten. God mat. Färsk kokosnöt. Håret som flyger när jag kör runt på min moppe.Låt det bli fina dagar.
Jag har också haft ett stort och viktigt beslut att ta. Hur gör jag med operation. Hur ställer jag mig? Jag har ingen överskottshud de kan ta. Jag vill inte ta en muskel. De avråder mig från implantat, för att min hud är tunn för att jag gjort strålning. Så vi började fundera på att ta fett från delar av kroppen och bygga ett bröst. Men en fettsugning kan gå fel och jag vill inte tappa känseln på fler ställen på min kropp. Nu har jag bestämt att ta ner mitt vänsterbröst, så att inte skillnaden blir så markant. Jag tror att det här beslutet också satt sig i min kropp. i min arm.
Allt är liksom stress. För stress är inte bara det du kan ta på, som att du jobbar för mycket. Att du har det jobbigt hemma eller i någon annan relation. Stress kan vara också tankesnurret som finns där. Som du går och tänker på men inte talar om för alla. Sånt som väcker dig mitt i natten och gör det svårt att somna om.
Alla de där tankarna som nästan är förbjudna att tänka.
Din inre oro.
Blä.
Nä nu åker jag till Indien och hoppas på värme sol och skratt och ingen ond och svullen arm.
Sötebrödsdagar helt enkelt.

0
0