sånt man inte fattar

Idag läser jag det här i tidningen och känner bara, vafan. Är det inte helt galet? Ska man bli retuscherad redan som bebis? Vartfan är vi på väg.
Jag blir trött och ledsen.
Ni som läst min bok Jag vill fan leva vet att jag skriver mycket om min ”kvinnlighet” eller hur man nu lite snabbt ska förklara det. Hur det känns att förlora allt det där som många tycker står för kvinnlighet. Hår, bröst. Jag har tänkt så mycket på det.
Om att bli äldre, bli bortvald.
Men om att ta tillbaka makten. Om att jag alltid är den vackraste blomman i min trädgård. Att låta mina förebilder alltid vara äldre än jag, uppnåeliga mål. Inte ouppnåeliga mål.
Att fortsätta älska mig själv fast det är svårt många gånger. Att smeka ärret och platsen där mitt bröst en gång satt.
Jag har tänkt och funderat så mycket över det och när jag då läser att en bebis retuscherats av det där skolfotoföretaget, känner jag bara. Det är inte klokt.
Varför retuscherar man en bebis?
För att en bebis har ett ärr i pannan och lite hår ?
Ibland fattar man faktiskt ingenting.

Tänker på mitt inlägg 8 mars i år
Ja.

LOVE ME DONT RETOUCH ME

0
0