tbt

Ibland kommer längtan, eller saknaden kanske man ska säga över tid som varit, platser jag besökt, personer som varit i mitt liv. I går var en sån dag, i morse vaknade jag väldigt tidigt och tittade på gamla bilder. Man slängs tillbaka.
Så många dagar i ens liv som bara levs, om man nu kan säga så. Man gör det man ska. Man gör det man måste. Inte så stor notis om hur eller varför. Man kanske tänker sen blir det annorlunda. Sen gör jag si och så. Sen blir allt bättre.
Livet, livet. Så mycket härligt man är med om. Man vill liksom stanna tiden. Njuta.
Jag och Tintin pratade om det häromdagen om att skolavslutningen måste ha varit tidigare när vi var barn, för när vi slutade skolan var syrenerna i full blom. Nu har de typ blommat ut. Men man kanske har senarelagt skolavslutningen en vecka för att kunna lägga in höstlovsveckan? Vi hade ingen höstlovsvecka när vi gick i skolan, men så å andra sidan var man ganska trött efter höstterminen. Så den veckan var nog bra att lägga in.
Kanske ingen viktigt reflektion, dagens barn kommer kanske att minnas nåt annat viktigt än syrendoften vid skolavslutning. Men jag kommer ihåg mina skolavslutningarna i Norrvikens skola. Alla trädgårdar jag gick förbi innan jag kom till skolan. Dofterna av rosa och ljuslila syren, en och annan ljusblå om jag inte minns fel.
Doftminnen. För varje gång jag känner doften av syren tänker jag på den tiden. Syren känns som frihetens blomma. Ledigheten som väntar.
Det här ska bli den bästa sommaren.
Så tänkte jag om sommaren 2012, det skulle bli min bästa sommar. Då skulle jag avsluta nio år i Båstad. Vara yogalärare i min fina yogastudio. Men istället fick jag vara elev.
Plötsligt är man med om något i sitt liv som verkligen störtar om, förändrar. Ändrar riktningen.
Det har varit så mycket krigsföring i mitt liv de senaste två åren.
Ändring av riktning.
Jag har blivit mer aktsam om mig själv. Men jag har också förklarat krig mot cancer och hjärtsvikten som ju var en biverkan av cancern.
Förstår ju att det tar tid att läka. Att det kommer att vara sorgligt och ledsamt stundvis när jag återblickar. Känns som om jag levt flera liv. Att man också numera kan dela in mitt liv, precis som jag kunde dela in mitt liv före och efter jag blev mamma. Nu ännu en ny tid, före och efter cancern.
Idag är throwbackthursday. Finns så många bilder jag skulle kunna välja. Men hittade den här, som jag döpt till proggförfattare.

På måndag har jag knipworkshop på Atmajyoti. Det blir min sista för den här terminen. Nästa kommer jag att hålla först i september. Det finns platser kvar. Knip en plats.

0
0