Jag har skrivit så mycket om min känsla för min kropp.
Om att hitta tillbaka till kärleken till sin kropp.
De flesta kvinnor har en bökig relation till sin kropp. Det är inte alldeles enkelt. Det är så ledsamt, så sorgligt.
Jag hatar att hamna i de där trånga gränderna i mig själv när jag är arg för att jag har för mycket vatten i kroppen, att mina ben inte är längre, att … Ja, alla möjliga grejer som man kan hålla på och slå ner på sig själv. När jag hamnar där kan jag gå upp på tå och gå runt lite hemma, sträcka på mig och tvinga tillbaka mig till den där känslan av förnöjsamhet som jag älskar. (Eller byta perspektiv, ställa mig upp och ned)
Att det är okej att känna sig nöjd med det som är jag och inte hålla på och titta på vilka bilder som media förmedlar och liksom trycker upp i nyllet på oss om hur en vacker kvinna ska se ut.
Det är ju därför jag älskar yogan, för när jag på allvar började med yogan så var jag 36. Hade yogat lite innan, men då började jag yoga nästan dagligen. Då hände något med min blick och syn på min kropp. Jag gillade varje del av min kropp. Jag älskar att den är mjuk, böjlig och stark. Jag älskar att den tycker om att röra på sig. Jag älskar varenda millimeter.
När bröstet togs bort och kroppen förändrades, min kropp är numera som ett lapptäcke. Då var jag tvungen att älska förändringen. Jag säger inte att jag är helt där.
Men jag tänker ta mig rätten att älska det som andra, vilka nu det är som ”bestämmer” vad som är vackert och rätt och liksom ”värt” att visa upp.
Nu handlar det ju inte om att visa upp, utan i första hand om att älska den kropp vi har. Och tänk att det är så svårt.
För vad är perfekt? Vad är vackert? Vad tycker ni? Hur är er känsla för era kroppar?
Nu älskar jag, nästan högaktar min starka kropp som tog sig igenom den helvetiska cancerbehandlingen med en sån styrka och vad jag tog hand om den. Nästan ärade den som det tempel den är. För man får det. Man får gilla sig själv. Man får tycka att man duger, är läcker och härlig. Man får det.
Å vad bra skrivet!!!
Jag har ju nytt bröst…fast det är inte mitt…det är hårt och tråkigt.
Men det är helt okej. Och det har jag yogan att tacka för. Alldeles säkert!
Stor Kram