Hälsoskolan – maten- hur man skapar en fajter

När jag fick min diagnos inflammatorisk cancer, som är en aggressiv form. Tack gud i himmelen jag är så tacksam att jag upptäckte den i tid. För den är snabbväxande och aggressiv som sagt.
Men när jag fick min diagnos trodde jag på fullaste allvar att jag var en hälsosam person. För länge sedan hade jag slutat med partykvällar. Jag hade regelbundenhet i mitt liv. I säng innan kl 22 och uppe vid 6. Nästan varje morgon yogade jag och andades för kung och fosterland. Jag gick i terapi och tog hand om mitt inre bagage. Jag var vegetarian. En sundis rätt och slätt, trodde jag.
Men när jag fick min dom googlade jag loss på nätet. Hittade massor med fakta. Fick också mycket skickat till mig av vänner och från er bloggläsare.
Vägde för och emot. Tur jag har en mamma som är kemist och att jag själv är journalist. Jag är ganska van att skumma fram fakta, vaska fram godbitarna och hitta de bästa experterna. Jag hörde av mig till folk jag hade förtroende för. Men det finns så många tips om hur man blir av med cancer. Så det är viktigt att man väger just för och emot, inte köper allt. Och tar ett steg i taget.

Man kan inte hänga på allt. Man får bestämma sig för att byta ut ett par saker, sedan ökar man på, så att det inte blir för svårt. Jag tyckte det var kul att ta reda på vad som kunde hjälpa mig att må bra under hela cancerbehandlingen. Hjälpa och bygga upp min kropp. Och på köpet mådde jag ju bättre, bättre än på länge faktiskt. Men jag bestämde mig för att:
1, Sluta med alla mjölprodukter, inga mer mackor och ingen pasta.
2, allt socker. Inga godischocker, inga tycka-synd-om-mig-själv stunder där jag tryckte i mig choklad och annat. Ingen honung eller sockrade varor. Obs titta alltid på innehållsförteckningen.
3, Bort med alla mjölkprodukter.

Igår läste jag det här: I SVD om att inflammationsdrivande mat kan kopplas till depression

Och JA, mitt i mitt helvete, mycket på grund av maten som jag uteslöt ur mitt liv,  gick jag inte in i en depression. Så här tycker jag verkligen att cancerläkarna har en uppgift. SÄG INTE till din patient att hon eller han kan fortsätta att äta som hon gjort innan hon blev sjuk, innan du frågat hur han/hon äter. DET är så viktigt för jag tror att man genom att uppmuntra sin patient att ändra och ta bort den här inflammationsdrivande maten också skapar en fajter. HJälper henne eller honom att lite ta kontroll och kommando. I alla fall kändes det så för mig.
När jag slutade med allt ovan blev jag piggare och fick vitare ögonvitor. Jag fick ofta höra att jag såg så frisk ut och då gick jag ändå på den allra tuffaste behandling – cellgifter.

Jag började också varje morgon med att dricka kokat vatten med en 1,5-1 citron. För att göra kroppen basisk. Det har jag fortsatt med. Och om jag vaknar en morgon och ingen citron finns i kylskåpet, tar jag en tsk bikarbonat i lite rumstempererat, eller lite äppelcidervinäger. De hjälper också kroppen att hålla sig basisk. Våra kroppar är tyvärr lite för sura, så vi behöver hjälpa kroppen att bli basisk.


Idag har jag ändrat ännu mer i mitt matliv.
Genom att dricka juicad sallad varje dag. En till två gånger i veckan pressar jag min juice i min  kallpress Green star. den är så bra, för en kallpressad juice till skillnad från en juice som pressats i en råsaftscentrifug kan den stå i kylskåp upp till fem dagar utan att förlora i näring. En juice som pressats i en råsaftscentrifug förlorar tydligen sin näring efter 15 timmar. Jag köpte min Greenstar på bästa hälsokostaffären i stan Gryningen

Om jag kan råda någon som vill få mer energi och kraft i sitt liv, så är det att juica grönt. Jag är försiktig med frukt eftersom det omvandlas gärna till socker när det juicas. Och har man haft just inflammatorisk cancer, är det bra att minska sockerintaget rejält. Så mina juicer är just gröna.

Min gröna drink innehåller:
SElleristjälkar
Romansallad
Spenat
Ingefära
Citron
Gurka

Här får ni lite inspiration 70åring som ser ut som 30

10 reaktioner på ”Hälsoskolan – maten- hur man skapar en fajter”

  1. Jag har själv börjat juica och gör gröna smoothies varje morgon till frukost. Ingefära är så himla gott 🙂 Skulle du inte kunna skriva ett inlägg där du berättar vad du äter på en dag? Det hade varit spännande att se. Tack för en fin blogg och för att du lyfter viktiga frågor.

  2. Gå gärna in på ettsotareblod.se för en mer nyanserad recension av artikeln i DN. Tycker jättemycket om det du skriver men jag tror kött är bra också. Ann Fernholms blogginlägg är alltid läsvärda:-)
    Med vänlig hälsning, Suzanne

    1. Den där "recensionen" var inte mycket att hänga i julgranen. Fylld med gissningar och ingen koppling till forskning. Kött är inte alls bra. Faktiskt. Författaren till "recensionen" skriver att forskning som kopplar köttkonsumtion till sjukdom är svajig, vilket den inte alls är.

      Här är två studier som kollar på förekomsten av cancer hos allätare och vegetarianer, med resultatet att många cancersorter förekommer i (statistiskt signifikant) mindre omfattning hos vegetarianer:

      Key TJ, Appleby PN, Spencer EA, Travis RC, Allen NE, Thorogood M, Mann JI. Cancer incidence in British vegetarians. Br J Cancer. 2009 Jul 7;101(1):192-7.

      Key TJ, Appleby PN, Spencer EA, Travis RC, Roddam AW, Allen NE. Cancer incidence in vegetarians: results from the European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition (EPIC-Oxford). Am J Clin Nutr. 2009 May;89(5):1620S-1626S.

      Det är viktigt att komma ihåg att alla livsmedel är en så kallad "package deal". Ja, kött innehåller järn och protein som vi människor behöver, men goda beståndsdelar talar väldigt lite för en god helhet. Du får gärna utveckla hur kött är "bra". Detta inbegriper hur det är bra för våra kroppar, för djuren och för vår miljö. Jag menar inte att attackera, men det är så lätt att säga saker på internet utan att kunna backa upp dem.

  3. Det är väl alltid ett problem när det gäller kost att man MÅSTE välja själv vad man vill tro på. För det finns experter för och emot det mesta. Och forskning för och emot det mesta. Ett exempel: Inom syra-bas-skolan om jag får kalla det så brukar man hävda att högt intag av protein leder till försurning av kroppen och urkalkning av skelettet. Sedan läste jag en bok där Paulún refererade till en forskningsstudie där man tittat på bentätheten hos olika personer och kommit fram till att den var högst hos dem som åt mest protein. Vad ska man då tro på – ja det är inte så lätt att veta. Det finns många som tycker sig vara hälsosamma – någon kan vara total rawfoodvegan som valt att leva så och funkar med det – andra som provat har fått brister och tycker de funkar bättre med inslag av animaliskt protein i kosten, och sedan har vi skalan ända upp till lchf:are och muskelbyggare som äter burkvis med kesella och häller i sig mjölkproteindrinkar varenda dag. Och alla anser sig hälsosamma. Jag tycker det är jättesvårt att veta vad som är rätt och egentligen tror jag personligen inte att en och samma diet är optimal för alla – tror vi alla har olika styrkor och svagheter i kroppen och olika förmåga att hantera olika födoämnen. Därför tror jag enda sättet är att prova sig fram själv till det man tycker att man mår bra av. Men det är svårt – för allt tyckande hit och dit och alla experter som säger si och så gör det svårt att känna sig helt trygg i sina val.

    1. Vad är rätt och vad är fel? Inget är väl svart eller vitt. Vi är alla olika. Och man kan vända och vrida på alla vetenskapliga bevis och undersökningar. Ena dagen är kaffe rätt och andra dagen helt fel, allt beroende på vilken undersökning man läser. Men vi vet ju att sockerbehovet gör oss mer beroende, vi vill helt enkelt ha mer. Det verkar på nåt sätt slå ut det "sunda" eller vår känsla för att äta det som är "rätt" för oss. Jag tycker det är bra att det rörs om i grytan, att folk börjar ifrågasätta och just tänka själva. Helt enkelt bli medvetna konsumenter som förhoppningsvis gör medvetna val.

  4. Du glömmer en viktig och kanske en av de största orsakerna till sjukdom, STRESS.
    Vi andas och lever för lite. Lägger energi på fel saker….
    Det du skriver är bra. Men som en läkare sa att ibland överlever man sin cancerdiagnos men dör av sorg, bitter och förtvivlan.
    Du beskriver så bra just detta, svårigheten att gå vidare utan stressen över om återfall, ekonomi och samlivsfrågor/relationer.
    Jag har en vän som har problem med att hennes familj inte alls förstår hennes livsstilsval, vilka påmimmer om dina. Hur de raljerar om detta och jag ser hur olycklig hon är över detta. Känsligt är det när de nära inte stöttar.
    Konsten är att leva i frid och förlåta, en svår konst…..
    Allt kärlek och ljus till dej Karin.

    1. Jag har inte glömt stress, eller att vi andas för lite. Men jag tror inte det är så enkelt som du skriver. Det är många faktorer som gör oss sjuka, men en stor faktor är också miljögifter, besprutningar och miljöförstöringar. Människorna runt Tjernobyl fick cancer och många konstiga sjukdomar. Vad händer till exempel om några år och Fukushima?

  5. Jag har blivit inspirerad av dig Karin att "juica" mer men i ärlighetens namn vet jag egentligen inte varför det anses vara nyttigare med att få i sig det via juice iställer för att äta grejerna..?Jag kan oxå som Ulrika skriver tycka det är mkt motsägelsefulla råd "därute i världen generellt" och för den som är lättpåverkad kan det nog bli lite "flipperspel" i huvudet. Tror också att olika råd & vägar är bra för vissa men sämre för andra. Jag är en riktigt godis & sötsaker råtta och har supersvårt att hålla mig ifrån det, detta hur sunt jag än äter i övrigt. Sen tror jag också att en del "sug" kroppen har (dock inte rena sötsaker givetvis) är signaler på att det behöver fyllas på i kroppen, kanske har jag helt fel här, men borde det inte finnas lite logik i det eller är det hjärnan som luras? Jag skulle gärna vilja vet mer om din hudvård Karin och hur du sköter den, vet du har berättat om märket du använder och att du fått höra att din hy är perfekt, jag tycker verkligen oxå du ser ut att ha så himlans fin & avundsvärd hy, säkerligen beror det mkt på dina kostvanor, men hur du sköter den har säkerligen oxå bitvis en inverkan och skulle gärna vilja höra hur du gör. Igen, tack för alla fina tips och för inspirationen./mvh L

Lämna ett svar till Karin björkegren jones Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *