#throwbackthursday tack!

Det är lite såna här saker som får mig att ifrågasätta läkemedelsbranschen.

När jag oroar mig märker jag att jag vill hålla allt för mig själv. Inte berätta. Ungefär som att jag själv måste förstå. Jag vet inte. Jag tror inte det är ett bra drag. Men kanske är det så för er också? På måndag ska jag på efterkontroll. Äntligen. Men jag är så rädd. Det är så jävla jobbigt att känna den rädslan och oron. Hatar det. I huvudet snurrar också allt det där man hört: ”Cancer är också dina tankar”. Men hur gör man för att få bort oro?
Gå på mindfullness?
Ett tyst retreat.
Jag vet inte.
Jag gör mitt egna tysta retreat.
Oroar mig för mig själv.
Igår tog jag en massa blodprover inför mötet på måndag. Det var inte meningen att jag skulle det. Men jag bad extra om att få veta mina levervärden bland annat och lite om hur och var jag är i klimakteriet.
Det känns som om mina äggstockar vaknat till liv igen.
Det är både härligt och läskigt.
Härligt för att kroppen är så fantastisk på att läka, vilja läka. Bli frisk. Komma tillbaka.
Men läskigt efter som min cancer var hormonell och för att jag hoppade av tåget att äta antihormoner i fem år. Gjorde jag rätt? DET är min ljudslinga, eller snarare tjocka ljudmatta. En stor fet heltäckningsmatta som lägger sig som ett filter över allt. Över min glädje, över allt faktiskt.
Har försökt mig på att gå ut och mingla lite. Umgås med människor. Men vet inte riktigt vad det är.
Jag är inte hela vägen där. Känner mig som ett ufo.
Längtar tillbaka till mitt gamla liv. Ni vet lite så där instagrammigt #Throwbackthursday över hela mitt liv. Över allt, ALLLT.
Vill ha tillbaka mig själv.
Inte vara den här tjejen som vet att livet kan ändras från en sekund till en annan. Inte vara katastrofKarin, hon som liksom är redo för vulkanutbrott, översvämningar och naturkatastrofer både inom sig själv, men också utanför henne.
Jag vill vara planerarKarin, som skriver in Åka till Indien och hem Indien i kalendern. Hon som planerar långt i förväg. Hon som tar för givet att livet är långt och att allt alltid blir bättre sen. 
Skulle gått på en fest igår med min kompis Cia A. Men det blev inte så. Vi pratade istället. Vi hamnade först på Voltaires nere i Pub-huset och sen gick vi runt på Pub tills det stängde kl sju. Då åkte vi till Åhlens och kollade kläder och provade en päls för nästan 18000 kr. (Obs, obs inte köpte jag den!) Ungefär så botades lite ångest och oro. Nu känns det mest som att jag räknar dagarna till måndag. Stå ut med en tjock matta hängandes över mig.

4 reaktioner på ”#throwbackthursday tack!”

  1. Såg du reportaget om placebo- och noceboeffekten i Vetenskapens värld för ett tag sedan? Mycket intressant om hur starkt våra förväntningar kan påverka kroppens reaktioner i både positiv och negativ riktning. Avsnittet finns fortfarande att se på SVT play.

  2. Förstår din känsla, att det ena dan känns okej för att i nästa stund vändas upp och ner och man är tillbaks på ruta nr ett! Tankens kraft är stor och därför får jag också nästan panik för att man inte alltid kan tänka positivt! Hittade igår en "ny" liten knuta ovanför mitt bortopererade bröst trots pågående behandling vilket kastade mig tillbaks till mitt första besked. Suverän läkare som opererade bort den direkt idag så den försvann ur min kropp. Nu är det väntan på svar, hatar att vänta!…Skickar styrkekramar till dig!!
    Camilla

  3. Hej Karin,

    Om du har haft hormonell cancer så har 5 matskedar krossade linfrö varje dag visat sig i vetenskapliga studier minst lika effektiv som tamoxifin fast utan biverkningar. Du ska krossa linfrön själv i en kaffekvarn och äter dem inom 15 minuter från det att du har krossat dem. Jag föreslår boken "Getting Well Again" O. Carl simonton, en känd onkolog i USA har skrivit den.
    Tror på dig själv och att kroppen kan läka sig!
    kram Elle
    -har också blivit diagnoserat med bröstcancer

  4. Jag känner HELT igen mig ! "Normalt" är jag både positiv och har skinn på näsan, men när det gäller cancern är det inte riktigt så…
    Just nu hör ja på ABC att cancerpatienter ska få( ännu) färre möjlighet att tala med en läkare (på Karolinska -till att börja med) Läkaren tycker däremot att "det är inget problem".
    Amarga

Lämna ett svar till Camilla Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *