För tio år sedan behövde jag resa bort med mig själv. Jag hade varit i en relation jag aldrig borde ha gått in i. Jag har gjort många missar i mitt liv, jag har förlåtit mig själv för de fel jag gjort. Oj, det är inte enkelt men jag har försökt och när jag haft möjlighet, om jag gjort illa någon, har jag bett om ursäkt. För ingen människa är felfri. Vi har alla bra sidor och sidor som är lite mindre trevliga. Men efter att ha levt i snart femtio år kan jag ändå säga att just den relationen kunde jag ha varit utan. Den var liksom inte bra på något sätt och den drabbade också andra. Det är väl den tuffaste vetskapen. Men vad ska jag säga, den tog mig till Ibiza i månadsskiftet september-oktober för exakt tio år sedan. Jag åkte dit och bodde hos Zoila och hennes man Dado på något sorts bed, breakfast, lunch and dinner. Väldigt bra koncept måste jag säga! De hyrde ett stort vackert stenhus, med en massa rum och en fin trädgård där de odlade en massa grönsaker. Zoila gav mig yogalektioner men tog också med mig runt på ön och vi yogade i en massa privata yogastudios. Där på ön kryllar det av yogisar. Och många ni vet rika kvinnor i balla hus som också inhyste en yogastudio. Någon hade en fin, ganska liten men i en dal av olivträd och en annan hade en tjusig stor shala med utsikt över bergen. En kväll, ganska märkligt faktiskt. Men det var en fransk yogalärare. Han lät mig göra halva andra serien första gången vi sågs. Efter lektionen satte sig alla elever utanför yogasalen i en sittgrupp. Någon korkade upp en flaska rödvin medan en annan rullade en joint. Kände att vi hade lite olika ingångar till yogan. Känns ju som att det sista man vill efter ett yogapass skulle vara att tillföra kroppen en massa gifter.
Zoila var yogalärare åt Jade Jagger bland annat. Det var så tufft.
Jag tyckte att zoilas liv verkade så härligt. Bo i ett soligt vackert land. Ta emot gäster och vara en sorts guide.
Det var en så härlig vecka. Jag och Zoila gick långa promenader i bergen med hennes hund och pratade om livet. Om att hamna i fel relation. Om hur man kan förändras på kort tid, bli någon man inte vill vara. Hur vissa människor plockar fram det sämsta hos en och hur dåligt man kan må om hamnar fel.
Det var verkligen en vecka av eftertanke och det var så härligt att prata med en äldre kvinna än jag själv. Zoila är tio år äldre än jag. Och vi blev vänner där.
Zoila har varit med i två av mina yogaböcket för jag tycker hon är en så häftig kvinna. Igår träffade jag Zoila och Dado igen för numera bor de stora delar av året här i Montenegro.
Det kändes lite märkligt men också mäktigt att vi träffades här i Montenegro och vad mycket som hänt de här tio åren. Liksom tio år senare. Jag är i Montenegro med en yogagrupp. Jag reser ensam. Jag är visserligen en aning kantstött, men jag lever i kärlek. Med en enormt kärleksfull man. En man jag kan lita på.
Så mycket som hänt på de här åren.
Jag har drivit en yogastudio i Båstad. Lämnat Båstad. Träffat mannen i mitt liv. Gift mig. Hunnit flytta fyra eller är de fem gånger inom Stockholm och jag har också flyttat från Båstad och blivit med sommarhus på björkö. Och jag har varit så väldans sjuk.
I bland är det på nåt sätt bra att blicka bakåt. För även om jag varit med om tuffa saker det hör året, så vet jag att jag vill leva och liksom krama ut alla droppar som går. Liksom njuta där jag är. Att varje dag är viktig.
Zoila var yogalärare åt Jade Jagger bland annat. Det var så tufft.
Jag tyckte att zoilas liv verkade så härligt. Bo i ett soligt vackert land. Ta emot gäster och vara en sorts guide.
Det var en så härlig vecka. Jag och Zoila gick långa promenader i bergen med hennes hund och pratade om livet. Om att hamna i fel relation. Om hur man kan förändras på kort tid, bli någon man inte vill vara. Hur vissa människor plockar fram det sämsta hos en och hur dåligt man kan må om hamnar fel.
Det var verkligen en vecka av eftertanke och det var så härligt att prata med en äldre kvinna än jag själv. Zoila är tio år äldre än jag. Och vi blev vänner där.
Zoila har varit med i två av mina yogaböcket för jag tycker hon är en så häftig kvinna. Igår träffade jag Zoila och Dado igen för numera bor de stora delar av året här i Montenegro.
Det kändes lite märkligt men också mäktigt att vi träffades här i Montenegro och vad mycket som hänt de här tio åren. Liksom tio år senare. Jag är i Montenegro med en yogagrupp. Jag reser ensam. Jag är visserligen en aning kantstött, men jag lever i kärlek. Med en enormt kärleksfull man. En man jag kan lita på.
Så mycket som hänt på de här åren.
Jag har drivit en yogastudio i Båstad. Lämnat Båstad. Träffat mannen i mitt liv. Gift mig. Hunnit flytta fyra eller är de fem gånger inom Stockholm och jag har också flyttat från Båstad och blivit med sommarhus på björkö. Och jag har varit så väldans sjuk.
I bland är det på nåt sätt bra att blicka bakåt. För även om jag varit med om tuffa saker det hör året, så vet jag att jag vill leva och liksom krama ut alla droppar som går. Liksom njuta där jag är. Att varje dag är viktig.
Den här texten var rakt träffande i mitt liv just nu och jag kan bara säga tusen tack för att du skriver så öppet och vågat om saker som andra och jag undviker att ta upp……
Ha en härlig höst karin