jag hjärtar Cissi

som ett orosmoln har den här dagen hängt över mig. Ett tungt grått, regntungt moln. Ibland har jag känt mig nästan sprickfärdig av oro. Försökt att hålla i mig. Stilla mig. Men tänker att det nog är så här det kommer att vara. Att alla mina besök på sjukhuset är liksom allaminabesöknånsinpåsjukhus, liksom i någon sorts sjukhuskoncentrat.
Det lagrar sig i kroppen.
och mina sjukhusminnen är ju inga härliga och varma stunder jag tänker tillbaka på. Men nu var liksom dagen kommen. Jag skulle undersöka hjärtat igen. Och jag har varit så rädd för att det inte ska vara bra med mitt hjärta. Hjärtat som är själva motorn i oss. Min onkolog hade ordnat med en ny koll, denna gång på Huddinge, eftersom jag inte var nöjd med det bemötande jag fick på cardiologen på KI.
Cissi följde med. Jag är så glad för att jag har verkligen världens finaste kompisar. Cissi tog ledigt från jobbet för att följa med sin kompis till sjukhuset. Är inte det fint? Är inte det fantastiskt fint?

 Här försöker vi oss på att ta kort i hisspegeln. Och vi kommer på hur fruktansvärt dålig syn vi båda fått. Åldern. Vad hände? 26 år sedan vi gick runt i kulvertarna under SVT och pratade om livet. Jag var nog mer vilsen då, lite mer osäker på mig själv. Vi vet varandras svagheter, men vi vet också varandras styrkor. När jag är ledsen, förundrad eller tänker om nåt som händer på jobbet eller i en relation, så är det så härligt att ta det med Cissi. Hon är alltid på min sida och jag är alltid på hennes. Nu är vi här, snart 50 båda två. Vi har fått våra barn. Haft våra sorger. Kämpat båda med livet som inte alltid varit så snällt. Och kämpat med att få behålla livet. Så mycket sorg, men så mycket glädje. Och aldrig konkurrens. Cissi är en av de vänner jag haft som alltid sagt, kom igen ta för dig Karin. Ta plats. Ta mer. Stå upp, säg ifrån. Och Cissi om någon borde ju veta, hon är ju chef på tidningen Chef. Och hon är bra på det, att pusha andra tjejer att ta för sig och att också själv ta för sig. Cissi är inte någon liten mes.

Jag kan bli alldeles gråtmild när jag tänker på hur viktig vår vänskap är för mig. Idag kände jag att jag måste ta körkort och skaffa bil, så att jag kan köra Cissi den dagen vi båda blir skröpliga och blir alldeles beroende av varandra. För den dagen kommer att komma. Dagen du kommer att upptäcka hur dina vänskapsrelationer är. Vilka som är på riktigt. Jag skulle kunna ett skriva ett vänskapskontrakt med Cissi. Där jag lovar att stötta henne i vått och torrt. Känns alldeles självklart. Gud nåde den som pratar illa om Cissi. Skulle kunna ge en rak höger. ”Dont even go there” med mig.  Hon är min vän i vått och torrt. I nöd och lust. Så mycket som hon stöttat och hjälpt mig under det här året. Hon borde ha en stor fet guldmedalj.

Idag på ultraljudet behandlades jag med sådan respekt. En vacker iranska, med ett namn som betyder doftande blomma på persiska. Hon var den första som gav mig en handduk att ha över mig när jag undersöktes. Ingen har gjort så förut. Jag har alltid fått ligga i det upplysta rummet på en brits med naken överkropp. En överkropp som är fylld av ärr. Det är liksom inget jag med alldeles lätthet visar upp för allt och alla. Vi pratade om det. Om hur man blir bemött ibland. Och egentligen är det så lite som behövs. I det här fallet bara orden: Här, vill du ha en handduk att skyla dig med?
Hon sa att mitt hjärta var fint. Inget vatten runt det, vilket tydligen brukar vara vanligt när man gått igenom cellgiftsbehandlingar. Och hjärtsvikten, eller pumpen har blivit bättre. De kan ju inte säga med exakthet förrän de tolkat och räknat ihop alla siffror, men de trodde att det gått upp från 40 till minst 45. Jag är så glad. Nu ska ju min onkolog titta på svaren, men jag tror hon kommer att säga att jag kan fortsätta som jag gjort. Med akupunktur, träning och bra mat. För jag vill inte medicinera. Håll tummarna för det. När vi kom ut från undersökningsrummet kom tårarna som en fontän. All den här oron som lagrats. Tänk vad härligt att då ha sin bästa vän med sig, så att jag kunde gråta i hennes famn. Och som är glad med mig. Jag hjärtar verkligen Cissi.

0
0