localgirl

Jag har äntligen landat på landet. Känns som att månaderna maj och juni är nån sorts stressochhinnamedalltinnan MIDSOMMAR. Nu är den dagen äntligen här. Snart, imorgon och det ska bli så härligt. För mig är midsommar som ett startskott för sommaren. Nu väntar varma och lata dagar. Jag har ju alltid jobbat på somrarna. Egentligen är inte denna sommar något undantag för också den här sommaren ska jag skriva en bok och ja, jag kan berätta lite. Det handlar om huden den här gången. Nästa vecka ska vi fotografera omslaget och det gör vi så klart här ute på Björkö.

Känns märkligt och lite sorgligt att inte vara i Skåne den här sommaren, men jag är verkligen en localgirl. Sätt mig varstans och jag känner mig hemma. Det är både en tillgång och en mindre tillgång kan jag säga. För jag tror ju ändå på att vi behöver rota våra rötter och inte vara ett rö för vinden. Mina rötter är ju ganska mycket här ute på Björkö. Och litelite kan jag nog säga att Båstad inte helt släppte in mig, eftersom jag inte urspungligen är från Båstad. Jag tror det alltid är så på en mindre ort. Man behöver ha bott många år och helst generationer för att på riktigt känna sig hemma och liksom med och inbjuden.  Lite som att man måste upp till bevis. Nio somrar var jag i Båstad och drev yogastudion där. Då när yoga fortfarande var i någon sorts linda. Så här i efterhand kan jag säga att det var både härligt och roligt, men också tufft många gånger.
Men här på Björkö måste de ta in mig, jag säger det med ironi så klart… Men jag upplever verkligen inget som helst motstånd. När jag frågade pensionatet Lyckhem om vi kunde samarbeta så var det bara; Ja, gärna, vad kul.
Vi har en historia härute. Min mormor och morfar hade sommarhus här, en fin gård på Kulla, min mamma och pappa har hus här och min syster med sin familj. Jag har också en kusin som bor här och en morbror. Och i helgen kommer hela min amerikanska släkt moster Karin med man och barn och barnbarn och respektive. Karin fyller 80 år och vill fira sin födelsedag här på Björkö. Hon har bott i Kalifornien sen hon var 18 år och fick ett stipendie till YaleUniversity(tror jag det var). Men tänk att rötterna alltid finns kvar. Och var man firade sina barndomssomrar är ändå alltid där man har sitt hjärta. Jag var varje sommar till jag var nio år här på Björkö. Sen köpte min mamma och pappa hus i Näs på Gotland och jag var varje sommar där. Jag har en stor släkt också där, från min pappas sida och min mormors faktiskt. Så mitt hjärta finns både här på Björkö och på Gotland. Jag älskar öar.

Igår när jag gick en promenad ner till havet med Pino fylldes jag av så mycket kärlek i kroppen. Jag hade plockat blommor för att fylla husets alla vaser med, jag hade Frank Ocean i hörlurarna och livet kändes bara så där härligt. Jag har haft ett så jävla jobbigt år, men nu är jag här och jag är i kärlek.

Hemliga stranden

Jag längtar efter mannen. Han kommer i morgon. Men idag har vi varit tillsammans i fem år. Men med allt som vi varit med om, känns det som mycket längre.

Jag tror det här är det vackraste jag vet. Ängar, med höga gräs som vajar i den varma sommarvinden.

Är det någon som vet mer om det här? Susanne Somers nya bröst
Själva operationen
Varför finns inte den här möjligheten ännu? Rehabliteringen och efterkonstruktionen för kvinnor som blivit av med sina bröst, varför haltar den så? Kan någon svara på det, med tanke på alla miljoner som Rosabandet galan med flera drar in så hiskligt mycket pengar. Jag bara undrar.

0
0