tiden går så fort

För 21 år sedan föddes MiraStina, eller Mira som hon mest kallas. Världens gulligaste lilla tjej, som nu vuxit och blivit så stor. Tänk vad 21 år går fort. Svisch sa det. Jag tänker att när man blir förälder, så bär man inte bara sina egna olika åldrar; Karin 9, Karin, 15, Karin 21, Karin 35. Utan man bär också sina barns olika åldrar väldigt nära ens hjärta. Alla olika faser. Allt man varit med om – tillsammans.
Att vara ensamstående mamma, som jag var och i stort sett hela Miras liv, var inte det enklaste. Och jag gjorde många fel. Så älskade unge, förlåt för allt som jag gjort som sårat, varit fel. Jag gjorde så gott jag kunde. Ibland blev det fel, men jag är så fruktansvärt stolt över dig. Stolt över att vara din mamma. och jag har alltid sett att du har det där extra. Att du är en av de mest empatiska och smarta människor jag vet. Och hur stolt jag alltid varit. 
Som när du som sjuåring, av dig själv gav bort din barbie till några fattiga småflickor i Mexiko. Att du på alla resor vi gjort friskostigt delat med dig av sånt du kan avvara, utan att göra någon större affär av det. Utan bara självklart. Jag tror du var nio år och oroade dig för Anna Lindhs mördare, att han inte hade någon som tyckte om honom och att han irrade runt och var så hatad. Fast du visste och tyckte att han gjort fel, så tyckte du också synd om honom. Du var bara nio år och kunde tänka så stort.
Eller när du tog mattantens sida, när alla skrev i media om hur äcklig hon var som tog upp maten från golvet och serverade barnen. Du bara: Vad skulle hon ha gjort. Hon hade en hel kö med hungriga barn framför sig?
Underbara, vackra, smarta, kloka, roliga, begåvade, empatiska unge. Hoppas du får en fin dag. Jag fick fira dig igår. Idag på din födelsedag som du också delar med Världcancerdagen åker jag till Vidarkliniken.

0
0