De här raderna läste jag i läkartidningen
” I Sverige avlider var sjätte timma, året runt, en kvinna i bröstcancer. Under de sex timmarna diagnostiseras ytterligare fem kvinnor med bröstcancer. Det är inte acceptabelt.”
Här kan du läsa hela artikeln, som egentligen verkar handla om mammografi är så tillförlitligt: Läkartidninegn
Nej, herregud det är INTE acceptabelt. Det är banne mig helt galet om det stämmer. Helt galet.
Nästa månad är en bröstmånad känns det som. Men då kommer i alla fall bröstcancer och att så många kvinnor insjuknar i det att uppmärksammas. Folk kan skoja och tycka att Rosa bandet är larvigt, eller att engagemang är larvigt. Men när man väl får cancer så uppskattar man allt engagemang som finns, för det säger och visar på nåt sätt att man betyder nåt. Jag som sjuk är viktig och det är så viktigt för oss som blir sjuka att få känna..
Många kvinnor vill skjuta den där oron för att få bröstcancer ifrån sig. Man kanske tänker om jag inte kollar mina bröst finns det ingen fara. Eller jag har gjort min mammografi och nu finns det ingen fara.
Det är INTE sant. Jag har gjort min mammografi som man ska, men jag har också fått reda på att min cancerform är svår att se på mammografi OCH på grund av att jag har så kallade täta bröst. Så min cancerform inflammatorisk bröstcancer syntes inte på mammografin, inte ens när cancern väl var diagnosticerad. Jag tackar Gud för att jag är en jobbig jävel. Som verkligen känner efter och som kräver min rätt att bli punkterad, vilket jag gjorde den där dagen i juni när de ville skicka hem mig från Bröstcentrum. Nej, jag ställde till en scen, grinade högljutt och faktiskt vägrade att vänta på remissen för ultraljudsundersökningen, för utan den ville de inte punktera. Hur glad är jag inte för det?
Hur hade det blivit om jag väntat, lyssnat på doktorn som ville skicka hem mig med svullet bröst, för att hon inte ville göra en punktion på mig, om jag inte gjort ultraljud. Hon som typ ville att jag skulle fortsätta att äta voltaren för att svullnaden skulle gå ned?
Nej, jag gillar att jag är en jobbig jävel.
Jag gillar att jag vågar lita på min egen röst som vet när nåt är fel i min kropp.
Jag blev punkterad utan ultraljud och det visade sig att jag hade cancer och sen gick allt fort. Och när allt väl var diagnosticerat har jag inte mött på något motstånd.
Varför finns det ett motstånd innan?
Varför måste man behöva vara en jobbig jävel som kräver sin rätt innan man blir tagen på allvar?
Därför vill jag uppmana alla er kvinnor. Stick inte huvudet i sanden. Undersök dina bröst och har du en minsta oro, se till att kolla en extra gång. Ta reda på om dina bröst är täta, kräv ultraljud istället för mammografi.
Täta bröst är ofta stora bröst med mycket bröstkörtlar. De är svåra att undersöka, men de har tydligen mellan fyra till sex gånger högre risk att utveckla bröstcancer än kvinnor med låg täthet.
Så börja med att känna igenom dina bröst, gör det till en ritual. Varje dag. Eller låt din partner känna och klämma. Skjut det inte på framtiden. Gör det nu.
Jaha, jag fick veta att mina bröst var så täta för att de var så små…
Min kirurg säger att man alltid ska ta både mammografi och ultraljud. Plus att man ska bli kollad av en bröstspecialist.
Nåja, att kolla sina bröst och att inte blunda för vad man ser eller känner.
Det är verkligen super viktigt!!!
Karin vad jag känner igen mig i dina ord! Jag har också alltid varit en jobbig jävel och utan det hade jag varit död idag flera gånger om.
Min inflammatoriska bröstcancer var en liten isattas knöl enligt kirurgen på det italienska sjukhuset i Rom där jag opererades…..jag kände på mig att det inte var så! Kirurrgen tog för lite sv den godartade cancern och det började växa en elakartad och aggresiv, inflammatorisk bröstcancer i operationsärret…..När jjag ringde fick jag ej komma in och visa det "Why all this worries?". Jag åkte hem till Stockholm och Radiumhemmet och utan tidsbokning satt jag i väntrummet en dag. Vägrade helt enkelt att lämna huset. Tre dagar senare var jag på en superstark cellgiftskur för att krympa min 5×3 cm stora aggresiva tumör inför operation 3 månader senare. Behöver jag säga att jag hals över huvud fick lämna Rom där vi bodde och allt jag fortfarande ser rött när jag tänker på den italienska nonchalanta läkaren? Jag är glad att jag är en jobbig jävel men ibland är det tufft att fightas så med sjukdom i sin kropp och då behöver man medkrigare. Jag krigar gärna tillsammans med dig i din "jobbiga jävlar arme". Glöm ALDRIG bort det!
Åh gud, nu tog jag verkligen till mig dina ord! Jag har stora bröst proppade med körtlar och de är förmodligen täta. Nu ska jag göra detta till en regelbundenhet. Tack!
Knasigt att man skall behöva vara en jobbig jävel för att bli tagen på allvar, men med de resurser som läggs på vården är det tyvärr inte speciellt konstigt. Det sparas ner allt vad det går, organisationer tightas till max och det blir ständiga felprioriteringar… Skittrist! Men om alla började gapa lite mer så skall förhoppningsvis politikerna komma till insikt över at hela vårdapparaten är en sjunkande skepp 🙁
Bra jobbat att du stod på dig! Heja dig!
Kram
/Anna
Jag beundrar din inneboende krigare, den där jobbiga jäveln. Jag önskar jag hade lite mer av ditt civilkurage.
Jag har små bröst och fick diagnosen inflammatorisk bröstcancer våren 2009. Mina bröst är väldigt täta och jag har massor med cystor och knölar i brösten. Får vid varje mammografi ta fler bilder och göra ultraljud. Är som jag vet tumörfri nu men hade metastaser vid nyckelbenet och armhålan.
Jag jobbar som röntgensjuksköterska på en mammografiavdelning. Jag måste bara få inflika lite i diskussionen.
Bröststorleken inte påverkar om man har täta bröst eller ej. Man kan ha väldigt stora bröst och brösten är inte det minsta täta, det finns ingen direkt korrelation mellan täthet och storlek. Man kan inte heller säga om brösten är täta eller ej genom att känna igenom dem, det kan man endast säga genom mammografi. Oftast är det dock så att ju yngre man är(innan klimakteriet) desto tätare är man, men det finns alltid undantag från regeln.
Alla sjukhus har olika rutiner men hos oss gör vi alltid ultraljud när en kvinna har känt en knöl oavsett om vi sett någonting på mammografin eller ej.