jävla skit

Dagsform: Gick och la mig jättetidigt efter ett jobbigt besked från Radiumhemmet. Jag hade inte så bra värden, de låg på gränsen för att få göra cellgiftsbehandlingen. Så jag somnade vid åtta och sen vaknade jag varje halvtimme igen, fast denna gång från kl halv två. Fanihelskottajäklarnsskitihelvete, vill inte att behandlingen ska bli framskjuten. Nu har jag ställt in mig på de här dagarna. Så nu ska jag vara kl åtta på Karolinska för att ta nya prover och hoppas nu att mina värden stigit mirakulöst under natten.

Kanske var det så att förra cellgiftsbehandlingen var för stark för mig, och liksom slog ut mig.  Jag har ju känt mig väldigt trött, håglös liksom och nu börjar jag fatta att det hänger ihop med mina värden. Men precis hela min värld, nästan det enda jag tänker på – det är att klara av de här behandlingarna och få komma ut i ljuset och göra mig redo för nästa etapp, operation, strålbehandling och antihormonerna.

Så håll nu alla tummar ni kan, att jag får klara av den här perioden, att jag får göra mina behandlingar på utsatt tid. Så att jag blir klar nån gång där i oktober/november.

Jag var en discotjej när jag var ung. KOm ihåg den här låten, och kom också ihåg att jag tyckte den var så bra. ”I got such a lon way to go, such a long way …… so I ride like the wind” Känns lite som mitt läge just nu.
Ride like the wind

1
1