jag ska bli frisk

Kära ni,
Igår träffade jag onkologen och en kirurg. Jag har inflammatorisk cancer, som finns i mitt högra bröst och har spridit sig till lymfkörtlar i samma bröst. Inflammatorisk cancer är en aggressiv form, och det är oroväckande och gör mig också väldigt rädd.
Jag kommer att börja med cellgifter redan nästa vecka. Jag kommer att få cellgifter sex gånger var tredje vecka.
Sedan kommer jag att opereras och efter det få strålning. Efter strålningen kommer jag, om allt går som vi vill, det vill säga bra, så kommer jag att vara tvungen att äta antihormoner i fem år.
Vårt största hot när det kommer till att få cancer, det är att vi är just kvinnor.
Därför måste vi prata om cancer.
Inte skämmas för att vi får det.
Inte tro att vi gjort nåt för att få det.
För så är det inte.
Mitt största fel, om man nu ska säga det… när det kommer till den här cancern är just att jag är kvinna och har kvinnliga hormoner.
Det är förmodligen mina kvinnliga hormoner som ställt till det för mig.
Vi kommer också att ta mer prover redan nästa vecka, för att se att det inte spridit sig i resten av kroppen. Jag är livrädd för det och känner stor oro för att göra den undersökningen.
Mitt skelett kommer också att undersökas.
Jag lägger nu all min tilltro till den svenska sjukvården som faktiskt är bäst i världen när det kommer till att behandla cancer.
Jag tror på tankens kraft, så därför fokuserar jag nu på det.
På att bli frisk och på att lita på att jag är i de bästa händer.
Vårt samtal igår på Bröstcentrum var ärligt. De hymlade inte med att det inte kommer att bli en jobbig resa, en fördjävlig resa rent ut sagt. Jag kommer att tappa håret och i och med cellgifterna så kan jag också råka ut för en massa infektioner. Det kommer att bli tufft. Jag kommer operera mitt ena bröst, hur mycket vet jag inte.
Jag kommer att vara trött.
Så, Nu måste jag samla alla min krafter.
Jag kommer att behöva vara fullständigt egoistisk och gå in för det allra viktigaste nu.
Det är att bli frisk.
Jag ska bli frisk.

Jag förstår att det skapar ångest, oro i er mina vänner som läser det här. Som fått veta om min cancer och jag förstår att ni vill mig väl. Jag vill bara be er respektera att jag valt den här vägen nu att bearbeta det här. Alla cancer är individuell, det är därför det är så svårt att hitta ett botemedel. Jag lovar er att jag kommer att göra allt jag kan för att bekämpa den. Jag kommer att äta bra, yoga så mycket eller lite som jag orkar, kan och vill.
Jag kommer att ta hand om mig själv på bästa sätt. Men jag vill vara med min familj och nära dem och kommer inte söka kunskap och hjälp i andra länder. Jag vill bli frisk nära min dotter, min man, min familj och mina vänner. När allt är klart och förhoppningsvis över, kommer jag ta till de alternativa behandlingsformerna för att stärka mig och kanske läka. Men jag kommer inte att göra det nu, nu ska Radiumhemmet få ta hand om mig.
Igår efter sjukhusvistelsen skjutsade min älskade vän Cissi mig till flygplatsen och jag tog flyget till Båstad. Jag/vi är i Båstad nu. Jag är så djupt tacksam för min lilla armada som finns runtomkring mig, tar hand om mig. Håller mig i handen, har telefonkedja med varandra, sitter med på möten med doktorer och antecknar allt de säger, så att jag slipper tänka på annat än att bara lyssna. Alldeles nyss fick jag hela samtalet med läkarna skickat till mig av älskade Hella, som skrev ner allt de sa och ställde frågor för att få tydliga svar.
Jag är i de bästaste händer och mitt i oron så stillas den av vetskapen att jag är omtyckt av de jag själv tycker så mycket om.

I morse gick jag upp med Karolina och yogade för henne i min studio. Det var skönt och jag kommer yoga för henne hela den här veckan. Eller så mycket jag orkar. I helgen åker vi alla upp till Stockholm.
Och sen vet jag inte.
Jag kommer inte att jobba som yogalärare den här sommaren. TYvärr. Men ni kanske möter mig i studion, som elev.
Jag kommer att lägga upp Yogavitas yogaschema på min hemsida. Så ni vet när Karolina kommer att jobba.
Jag kommer att behöva era positiva tankar, er kärlek och omtanke.
Jag står inför min största utmaning någonsin. Och jag kommer behöva era hejarop på vägen och jag vill ha en vinnarkrans när jag vunnit loppet.
Tack för att ni finns.
Och ta hand om varandra. Krama om någon du tycker om, säg hur mycket du gör det.
Vi behöver varandras kärlek. Vi behöver varandra.

26 reaktioner på ”jag ska bli frisk”

  1. Vi finns här. När du orkar och vill. Och jag respekterar dina val, tror jag skulle göra samma som du. Och vem kan säga något om någon annan. Jag tror på att du klarar det här. Det är min övertygelse och jag tror på att du är ärlig och rak och berättar rakt upp och ner. Det kräver också en väldig styrka som du besitter. Jag förstår att du behöver många runt dig och är glad att du har det. Jag är en i utkanten men vill ändå skriva hur mycket jag tycker om dig!

  2. Så ledsen att läsa detta….önskar dig allt det bästa på din väg till tillfrisknande!
    Den jäkla cancern ställer till med mycket elände, min bästa vän har just fått diagnosen malignt melanom och även fast jag jobbar med cancerpatienter så går det aldrig att föreställa sig vad man går igenom som människa när man själv får en sådan diagnos. Man kan bara finnas där som stöd, lyssna, älska och våga vara nära.
    Tankens kraft är enorm!
    Kramar och värme….Anna

  3. Annette Forslund

    jag drömde om dig i natt. Du hade en föreläsning om hur du hade haft cancer och blivit frisk. Du föreläste om hur viktigt det är att följa sitt hjärta och göra det som är bäst för varje människa i en sådan situation. Du berättade om hur viktigt det är att prata om cancer och att det kan drabba alla. Du var så vacker, din själ lyste rakt igenom dig, du var så sann, och naturlig och du gav så många människor chans att komma i kontakt med sin egen själ. Jag tror det var en sanndröm…..Jag har haft många sådana förr. Lus och kärlek

  4. Hej Karin! Vi har aldrig träffats men jag har tänkt mycket på dig de senaste dagarna. Kan inte föreställa mig det fruktansvärda som du går igenom men jag vill av hela mitt hjärta önska dig lycka till! Låt dig nu tas om hand av dem som är experter på att behandla din sjukdom och ägna tiden åt dig själv och dina kära. Allt gott önskar jag dig. Kramar och varma tankar från Rebecka

  5. Gott att du ser sanningen i vitögat!
    Ta nytta av expertisen på Radiumhemmet och precis alla stödresurser som finns för patienter, uteslut inget för du vet inte hur just din resa blir.
    Håll fast i din kontinuitet i din yoga, rulla ut mattan dagligen, om så bara för 5 minuter i tadasana, eller 20 minuter pranayama i naturen. Det kommer att bli motigt och jobbigt i omgångar, men det kan vara bra att veta att det bara är kroppen som kommer att bli lite "trasig och tilltygad", din inre lysande stjärna kommer att fortsätta vara hel även om det kommer att hänga slöjor för så den blir kanske svår att se.
    Skriv yoga & bröstcancerdagbok, kanske gör du något av det en dag ;o)
    Skaffa ett par BUFFar för vardagsbruk när håret ryker och en ursnygg peruk; bra vid tillfällen där du vill slippa frågorna och bara vara lite "normal"
    Massor med kramar!
    Om Shanti
    Helle

  6. Karin, jag vill bara gråta när jag läser det här. Du är så generös, det har du alltid varit. Till och med i denna stund. Jag följer dig, som sagt. Jag springer för dig just nu också. Gjorde första milen i förrgår och tänker springa mitt rekord för dig på Tjejmilen den 1:a september. Jag hjälper dig gärna med det du behöver när du kommer till Stockholm. Du behöver bara be om det, så kommer jag! Du så helrätt i att lämna över till Radiumhemmet. Det finns så mycket kunskap och erfarenhet där. Kram vännen <3
    /F.

  7. Åh Karin… Jag ser redan Vinnarkransen!
    Den vackraste, vackraste. Bunden med största kärlek och av de vackraste blomster och den doftar såå ljuvligt. Jag ser hur den läggs om dina axlar och hur du strålar av hälsa, kraft, skönhet och den största tillit. Du har vunnit loppet och allt är fullständig Lycka!

  8. Så otroligt modigt av dej att gå ut med det såhär och att ha den attityd du har. Personligen äter upp mej själv innifrån sedan jag fick min diagnos och känner mej både skyldig och liten.

    Jag hejjar på dej och ditt mod och är tacksam för att du gör såhär och visar att det går.

  9. Karin, känner med dig, ditt mod din rädsla. Det kommer gå bra. Följ ditt hjärta och ta hand om dig precis så som du vill och behöver. Acceptans av det som är ,mod att förändra det som går. Vara med dina nära och kära. Jag dedikerar min practice till dig och i mina böner finns du var dag.
    Kärlek
    maria

  10. Karin vi känner inte varandra men jag har yogat för dig o läst din bok o följt din blog
    Du är stark varm och vacker både invändigt o utanpå. Hoppas du orkar vara stark nu -jag önskar dig all kraft ! Ewa

  11. Läste ditt inlägg och blinkde knappt under hela tiden. Fick tillslut blinka undan några tårar. Du skriver så ärligt som om jag känner dig fast jag inte gör det. Jag förstår din rädsla, just det här är min stösta skräck! Ska följa din resa och känner så med dig!

    En fråga, som du får besvara om du vill och om/när du orkar. Kände du några symptom innan undersökningen, så vi kvinnor vet vad vi ska vara uppmärksamma på. Den ska ju vara enligt vad jag läst svår att upptäcka den hemska form av cancer.

    Alla tankar med dig!

    /Jenny

  12. Jag har yogat för dig vid två tillfällen och då har du alltid gett ett så starkt intryck, både fysiskt och mentalt. Jag skickar både mod och styrka (och glädje att använda i de stunder där det passar), så att du får lite extra!

    Ta hand om dig!

  13. Tack för att du delar med dig så fint och jag tänker på dig och vill här skicka kraft och värme till dig. Massor av kramar Agneta

  14. Allra finaste Karin som ger så mycket till andra människor. Din kraft och vår kraft vänder sig till Dig! Kramar Anette

  15. Kära Karin, kraften inom dig kommer att hela Dig. Tänker på dig ofta och skickar Dig positiva tankar. Du kommer att klara detta Stor varm kram Thomasine

  16. Tack för att du delar med dig så öppet och ärligt! Jag tror att det är en mycket viktigt del i läkandet och så få som orkar/kan/vill/eller vågar göra.
    Jag ser dig som frisk. Håller en bild av det i mitt medvetande. Stor varm kram!

  17. Hej Karin! Vi känner heller inte varandra men jag följer din blogg och har en av dina böcker. Jag jobbar inom vården och det känns bra att du känner förtroende för den. Jag har sett så många mirakel. Du är en stark, modig och klok kvinna i dina bästa år. DU KOMMER FIXA DET HÄR! Jag sänder mina varmaste tankar och kramar. KRAAAAAM

  18. Skickar all kraft och kärlek jag bara kan! Jag ser också framför mig att du klarar det här och jag har aldrig haft fel när jag sett händelser…
    Kramar!
    /Jim

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *