ett litet livstecken

Im alive and kickin…
Jag ar inte sa bra pa att uppdatera min blogg, nar jag ar ute och reser. Ni ser jag ar i Indien och forsoker skriva pa mitt favoritinternetstalle, Manali Bookshop i Anjuna. Hit har jag akt och kollat min mejl i snart nio ar nu. Hoppas ni kan lasa det har inlagget, ni far anvanda er fantasi och lasa in var det ska vara prickar pa A och O.
Det tog ett tag for mig att landa den har gangen. Jag var sa fruktansvart trott.
Det har ar min forsta semester pa tva ar.
Det kan lata som jag ar ute och reser och semestrar ratt mycket, men det ar alltid jobb. Alltid.
Nu ar det semester och vad jag sovit. Jag sover pa min solstol i skuggan. Jag sover middag och lagger mig tidigt,tidigt pa kvallen. Jag ar som en kamel som lagrat en massa trotthet och nu far jag liksom slappa taget. Och da sover jag.
Idag var forsta dagen nar jag kande att energin var tillbaka. Jag har yogat varenda dag anda. Pa mornarna med Rolf och Marcy och sa har jag forsokt att klamma in en vinyasa flow med Julie Martin och nan pranayama och meditation har och dar. Jag ar i himmelriket, aker runt pa min scooter, fikar med gulliga manniskor som jag traffat och nagra jag kant sedan tidigare.
Pa fredag kommer Ray, min alskling. Det ar forsta gangen han ar i Indien och jag hoppas, hoppas att han kommer att tycka om Indien. Sa han vill aka hit med mig fler ganger. Sa hall tummarna for det.
Jag ville bara ge er ett livstecken.
Jag ar har, jag laser kommentarer. Jag mar bra och jag tankar mig full av energi. Jag hoppas ni har det bra i Sverige, och om ni av nagon anledning kanner er lite hangiga, sa tank att jag blaser lite varm energivind fran Indialand, pjuh.
STor kram
0
0