om att åldras

Min man sa till mig; ”Du får inte låta din bild ligga kvar för länge, du måste byta ibland”. Han menade att den här bilden på bloggen, inte skulle ligga kvar år efter år.
Hm, bilden togs förra året. Jag får väl lägga in en ny mer nytagen bild.
 Men jag tror han menar, att man inte ska ha tio år gamla bilder, liksom nån sorts rädsla för att visa hur man  e g e n t l i g e n ser ut.
Men det är klart man vill ha en bild på sig själv, när man tycker att man ser bra ut, eller att den förmedlar något man vill visa. Vad vet jag. Men jag ska tänka på det.
Men när han sagt det, så tänkte jag på texten som står,  ni vet här på högersidan, att jag är en medelålders kvinna. Eh, när är man medelålders? Jag kanske inte är det? Vad är jag då? Tänker man att man lever i hundra år, ja, då är jag verkligen medelålders, till och med yngre. Hur tänker ni om ordet medelålders?
Hur tänker ni om att åldras?
När är man gammal?
För gammal?
När jag var liten, så visste man så tydligt när en människa var äldre, vuxen. Man kunde se att en tjej var tretton, eller 25. Man kunde på nåt sätt dela in människor lättare. Idag, kan jag tycka det är ganska svårt att åldersbestämma folk. Vad tycker ni?
Inte för att det är så himlans viktigt, men ändå.
 Jag tycker att många ser så unga ut, fast man vet att de är äldre. Tar vi hand om oss själva bättre nu?
Jag lägger ingen värdering i det. Bara en reflektion, men jag skulle bli så glad om ni skrev något om att åldras, och att vi kan prata om det. Hur det känns? Eller hur man tänker att det ska vara.
0
0