Min man sa till mig; ”Du får inte låta din bild ligga kvar för länge, du måste byta ibland”. Han menade att den här bilden på bloggen, inte skulle ligga kvar år efter år.
Hm, bilden togs förra året. Jag får väl lägga in en ny mer nytagen bild.
Men jag tror han menar, att man inte ska ha tio år gamla bilder, liksom nån sorts rädsla för att visa hur man e g e n t l i g e n ser ut.
Men det är klart man vill ha en bild på sig själv, när man tycker att man ser bra ut, eller att den förmedlar något man vill visa. Vad vet jag. Men jag ska tänka på det.
Men när han sagt det, så tänkte jag på texten som står, ni vet här på högersidan, att jag är en medelålders kvinna. Eh, när är man medelålders? Jag kanske inte är det? Vad är jag då? Tänker man att man lever i hundra år, ja, då är jag verkligen medelålders, till och med yngre. Hur tänker ni om ordet medelålders?
Hur tänker ni om att åldras?
När är man gammal?
För gammal?
När jag var liten, så visste man så tydligt när en människa var äldre, vuxen. Man kunde se att en tjej var tretton, eller 25. Man kunde på nåt sätt dela in människor lättare. Idag, kan jag tycka det är ganska svårt att åldersbestämma folk. Vad tycker ni?
Inte för att det är så himlans viktigt, men ändå.
Jag tycker att många ser så unga ut, fast man vet att de är äldre. Tar vi hand om oss själva bättre nu?
Jag lägger ingen värdering i det. Bara en reflektion, men jag skulle bli så glad om ni skrev något om att åldras, och att vi kan prata om det. Hur det känns? Eller hur man tänker att det ska vara.
Hm, bilden togs förra året. Jag får väl lägga in en ny mer nytagen bild.
Men jag tror han menar, att man inte ska ha tio år gamla bilder, liksom nån sorts rädsla för att visa hur man e g e n t l i g e n ser ut.
Men det är klart man vill ha en bild på sig själv, när man tycker att man ser bra ut, eller att den förmedlar något man vill visa. Vad vet jag. Men jag ska tänka på det.
Men när han sagt det, så tänkte jag på texten som står, ni vet här på högersidan, att jag är en medelålders kvinna. Eh, när är man medelålders? Jag kanske inte är det? Vad är jag då? Tänker man att man lever i hundra år, ja, då är jag verkligen medelålders, till och med yngre. Hur tänker ni om ordet medelålders?
Hur tänker ni om att åldras?
När är man gammal?
För gammal?
När jag var liten, så visste man så tydligt när en människa var äldre, vuxen. Man kunde se att en tjej var tretton, eller 25. Man kunde på nåt sätt dela in människor lättare. Idag, kan jag tycka det är ganska svårt att åldersbestämma folk. Vad tycker ni?
Inte för att det är så himlans viktigt, men ändå.
Jag tycker att många ser så unga ut, fast man vet att de är äldre. Tar vi hand om oss själva bättre nu?
Jag lägger ingen värdering i det. Bara en reflektion, men jag skulle bli så glad om ni skrev något om att åldras, och att vi kan prata om det. Hur det känns? Eller hur man tänker att det ska vara.
Istället för att fokusera på ålder försöker jag se vad jag har lyckats med i livet istället för att tänka på hur gammal jag är och vad jag inte har hunnit med/inte lyckats med (eller jämföra mig med andra som är i min ålder och se vad de har gjort…jag är ju för sjutton inte dem och om jag var skulle jag vara lycklig?? – nej fokusera på mig själv). Jag säger till mig själv flera gånger varje dag vad jag är tacksam över alltifrån att solen skiner till att jag har ett fint hem till att jag är urförtjust mina nya skor till att jag älskar mina fina barn till någon fantastisk egenskap om mig själv. Osv…drar fokus bort från allt jag inte har…varför liksom lägga energi på det??
Jag tror det var lättare att se ålder förr i tiden för man klädde sig på ett visst sätt vid en viss ålder. Idag kan vi klä oss i jeans och tröja oavsett ålder.
Fan, Karin, du skriver ALLTID om intressanta, tänkvärda och högst aktuella grejer! Stora som små. 😀
Jag ska fundera på vad jag tänker om det här när jag går ut med Elvis om en stund. I.o.m att jag närmar mig en ålderssiffra med lite tyngd i (40) så svävar ämnet runt en del i skallen – vad betyder en siffra.
Kramar en tisdag
V
Hej Karin,märkligt jag tänkte precis idag på åldrande, fyller 48 år om två månader, vad nu det betyder. Åldersfixeringen är stor i media, så fort det är ett foto på en person i pressen ska det allitd stå hur gammal någon är, varför? De flesta dagar är jag vän med mig själv och tänker att så länge jag mår bra och tar hand om kropp och själ så förvaltar jag det jag har på bästa sätt och även de dagar då jag inte gör det, ändå är snäll mot mig själv. Men sedan är det perioder då jag tittar i varenda spegel jag passerar och tycker att hela ansiktet här på väg ner till fotknölarna och tycker synd om mig själv, inser att jahapp det vänder inte liksom. Suck..
Men varför är att se ung ut eftersträvansvärt egenltigen, synonymt med livskraft och att bli äldre, att du är på väg bort? Jobbar i alla fall på med att bli vän med att bli äldre, men det är inte alltid lätt, hej hopp i februarirusk// Maria 🙂
Hej, jag är 39 år och fyller 40 år om drygt 2 månader. Jag har haft en enorm ångest inför detta, som faktiskt börjar att lägga sig nu. Tryggheten i mig själv väger upp det och gör det till något positivt. Men jag har inte kommit så långt än att jag är redo att acceptera att jag kommer att åldras på utsidan, men jag tror och hoppas att det faller på plats med, så småning om. Jag tycker ju egentligen att kvinnor bara blir vackrare med åren.
Tack för fin blogg! /Jenny
Jag tycker egentligen inte att ålderns spelar någon roll. Men ändå är just dom där siffrorna lite läskiga på nåt vis. Jag är nybliven mamma och fyller 42 i sommar. Jag minns så väl när min mamma fyllde 40. Hmmm..då var jag bara 20. När pappa fyllde 50 tyckte jag det kändes som han höll på att bli gammal. I december fyller min man 50!!! och är ju nybliven pappa och han känns inte det minsta gammal. Det är väl så att ju äldre vi blir så inser man att där inne är vi ju alla unga. Du skriver så vackert om åldrande i din bok Yoga för livet. Yogan är verkligen ett verktyg att se på sig själv med skönhetens ögon. En rynka här och där, lite dallrig hud på knäna (som jag just upptäckt) vad spelar det för roll? När min kropp åstadkommit den vackraste lilla dotter. När jag är frisk! När jag kan njuta av livet! Skönhet kommer inifrån och blir bara vackrare med åren. Be Happy!
Alla åldrar har sin skönhet, sin charm. Men jag kan nog ändå tycka att Sverige är ett land, med så mycket vackra människor, men ack så ålderssegregerat. Det är synd.
Tack för era tankar, jag läser alla inlägg. Jag är lite dålig på att svara kanske, men jag försöker. Kram och skin som de stjärnor ni är-