så var det dags

were ever i lay my hat, becomes my home.
Haha jag blir nästan lite rädd, hur lätt jag anpassar mig. Hur lite jag behöver för att må bra. Ett par t-shirtar, två collegetröjor, ett par jeans, mysbyxor, en varm jacka, lite trosor, strumpor och yogakläder.
Hur snabbt det går för mig att bygga upp ett litet hem, där jag känner mig hemma. Ibland vet jag inte om det är bra eller dåligt att vara så där anpassningsbar.
Men nu har jag levt Båstadliv i tre veckor. Gått Köpmansgatan fram och tillbaka till min studio. Hade inte räknat med att så många skulle komma på helgkursen. Två åkte från Halmstad, en från Lysekil, en från Göteborg, två från Helsingborg och så Viken. Förutom de redan Båstadbosatta.
Jag är tacksam och glad.
Jag älskar min lilla studio här. Till och med älskar att gå upp fem på morgonen och strosa gatan fram med Pino vid min sida. Hinna med lite egenyoga innan klasserna.
Tänk att livet får vara så här bra.
Sådan lyx att jag får ha både och. Jag får bo både i sthlm som jag älskar, där också mina älsklingar bor. Och så får jag vara i Båstad, där jag trivs så bra.
Men nu är det dags att lämna Båstad för ett par veckor.
och våren som kommit hit. All snö har glidit ner från taken, och gummistövlarna åkte på.

0
0