fängelseyoga

Nu har jag precis intervjuat Eva Seilitz www.evaseilitz.com för tidningen Leva. Eva håller i uppgiften att utbilda personal inom Kriminalvården i yoga här i Sverige. PÅ hennes hemsida kan man hitta hennes studie. Eva har sammanställt sina erfarenheter av yoga på Norrtäljeanstalten i sin magisteruppsats på Uppsala universitet, om yoga som rehabilitering för kriminella. Den innehåller åtta djupintervjuer med interner som fått lärarledd undervisning, plus ett femtiotal enkätsvar från interner om yogaträning via det interna tevesystemet. Yoga funkar. Det är helt solklart när man läser hennes studie.

I Usa och England har man i många år arbetat framgångsrikt med yoga för interner. I Usa grundades The Human Kindness organisation på 1970-talet och i England har stiftelsen The Prison Phoenix Trust http://www.prisonphoenixtrust.org/ ända sedan slutet av 1980-talet utbildat yogalärare och förmedlat gratis yogalitteratur för kriminalvården.

Yoga är ju inte enkom en massa fysiska ställningar. Yoga är ju världens äldsta metod i självutveckling. Tänk vad häftigt att man kan använda formen i ”rehabiliteringen” av kriminella. Man ger dem som verkligen behöver de verktyg att hantera sin oro, sin frustration, sin ilska, sin sorg. Men också ett redskap att hantera den frustration som kommer ur att man är inlåst. Att hantera sin inlåsta vardag.

Man bygger upp människor inifrån och ut och inte tvärtom. Men som Eva säger, yoga passar inte alla. Det måste finnas en vilja till förändring och ofta har vi en massa motstånd som man ska komma över. Yoga kräver disciplin och skapar i sin tur också disciplin.

Min dröm är ju att få jobba med kvinnliga interner och jag hoppas ju en fängelsedirektör någon dag får upp ögonen för mig. Varje gång jag blir intervjuad lägger jag in en sådan ”kontaktannons”, men hittills har ingen nappat. ;((

Jag har skickat mina dvder och min yogabok för kvinnor till folk inom Kriminalvården. Jag är inte dum. Jag förstår att det inte är alldeles enkelt. det handlar om pengar och byråkrati. Men känslan av att så ett frö av kärlek till sig själv i någon, som kanske vänt sig ifrån sig själv. Ja, den känslan vill jag känna. Och sedan, om det fröet blommar – vilken lycka.

En eloge till alla dessa människor, som i tysthet hjälper de som behöver hjälp.

0
0