Okategoriserade

jag har ju berättat att jag bytt shala för ett tag. Jag är i shalan hos Natalia och väntar på T. Och det som stämmer. NU vet jag detr. För den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
I morse smög hon in.
Jag blev så himla glad. Det var som om ordningen var återställd. Nu är det precis som det ska vara. Jag är så glad att jag fick träffa vackra, fina underbara T. Det ska bli bra det här. Så mycket goda saker idag.
Solen skiner. T kom och yogade och vi drack kaffe efteråt och allt kändes precis som vanligt.
Tack!

Yoga handlar om kärleken till sig själv

Om man är van att intervjua andra om deras åsikter, tankar och funderingar är det väldigt bra att då och då bli intervjuad själv. Och nu kommer ju snart min andra yogabok, Yoga för livet, så jag får ju svara på lite frågor om yoga 😉

Här kan ni läsa mina tankar om yoga i nystartade yourlife.nu, en tidning på nätet som senare blir en papperstidning. Den känns lovande.
http://yourlife.nu/artiklar/2010/03/19/yoga-handlar-om-karleken-till-sig-sjalv/

Wow, måste jag säga. Polletten har trillat ner.
Jag går på ett backbendingyogacamp just nu, jepp det är precis det det låter som. Alla år jag harvat och harvat för att gå uppochneribrygga, uppochneribrygga och ta hälarna i kapotasana. Hm, det harvandet har med Natalia Paisanos hjälp gett utdelning.
Tack alla ni före som kämpat med mig.
Men det är nåt med Natalia, hon har lyckats få mig att förstå.

Hon har fått mig att hitta tillbaka till glädjen i yogandet igen. Att utmana mig själv, mer och mer – och min 45-åriga kropp vill bara ha mer. Säger den!
Jag har fattat var jag ska jobba, HUR jag ska jobba. Var mina svagheter finns. Tjofs, polletten trillade ner och jag kan utmana mig själv mer.
Så för alla er, som vill öppna upp lite mer i era hjärtan. Hänge er åt backbendingens vackra konst, där era kroppar är det finaste och bästa materialet, gå till Natalia. www.mysore-stockholm.se. Hennes fina lilla studio ligger i hörnan St paulsgatan – Björngårdsgatan.

upp och hoppa. Var lite trött i kroppen i morse efter en helgworkshop i yoga i Norrköping i helgen. Glad men trött.
Kom till den lilla studion på St paulsgatan, men den var stängd. stängt på grund av nymåne.
Ja, jag fick lomma hem och sedan har dagen varit så långsam, så lååång.
Och jag har varit fruktansvärt lat och surfat runt på youtube.com.
då hittade jag den här.

En liten sång om månen, synd att jag inte är så bra på franska. Men Vanessas franska är så fin.

http://www.youtube.com/watch?v=hx2baL1OvRk

Bildtext: Här är Pino på atmajyoti och yogar

Jag har skrivit om honom förr, min fina fina hund Pino. Min halvapriset pudel, som är så tacksam i sitt liv. Han har blivit en del av mig, en förlängd del av mig. Jag har svårt att vara ifrån honom OCH han har svårt att vara ifrån mig, eller det kanske är ensam han inte vill vara.
Han är född i Hörby och utifrån sett var hans uppväxtförhållanden inte de bästa. Men han blev nog älskad. Men jag vet inte hur bra det är att växa upp med alla möjliga hundar, blinda och prickiga pudlar – men många var de, minst 250 marsvin (både nakna och ludna) i öppna burar som springer fritt i ett tvårumshus, som också delas med två barn och en vuxen. Oj, jag höll på at glömma getterna. Pino grät inte en sekund eller längtade hem, trots att jag tog honom hela vägen till Stockholm med flyg. Han åkte tunnelbana och buss som om han inte gjort något annat i sitt liv.
Bara han får följa med så är han nöjd.
Han är med när jag yogar. Han ligger och väntar på att jag ska bli klar. När jag lägger mig i savasana, börjar svansen vifta och han tassar fram och överser mig med pussar och lägger sig ner och väntar tills jag blir klar. Samma när jag har klass och han är med.
Han vet precis när det börjar närma sig slutet på klassen.
Det sägs att hundar sänker stressen på oss människor, men hans snusande i yogasalen skapar ett lugn. Och när han sträcker på sig, så är det både den uppåtgående hunden och den nedåtgående. Pino är yoga.
Pino är liksom yoga helt naturligt. Han kämpar inte, behöver inte erövra något. Han har inget tålamod som han måste lära sig att tygla och dra ut på. Nej, Pino är yoga, en riktig lite yogi.

Jag har bytt shala för ett tag. Det är inget farligt beslut, om nu någon skulle tycka det. Men jag ville gå till den shala där min fina vän varit den sista tiden, innan hon blev sjuk. Där längst fram på altaret samsas Krishnamcharya, Guruji och T. Det ger mig stöd.
När en vän blir sjuk, så drabbas man. Hela omgivningen drabbas.
Det finns i en, oron och saknaden.
Då känns det lite lugnande att vara där man vet att det också finns en saknad, en oro. Vi pratar inte om det, men det finns.
Det är både läkande och sorgligt. Men jag är där OCH jag väntar på Ts tassande steg in i shalan, och att hon ska rulla ut sin matta och att jag sen ska höra hennes andetag, alldeles lugnt och rytmiskt. Precis som det ska vara.

Jag kan bli lite arg på mig själv, att jag kanske inte hörde av mig. Att det gick för lång tid innan vi sågs.
Senaste gången jag träffade T, hade hon köpt nya stövlar. Vi kom cyklandes på bron från Tegelbacken till Gamla stan, från varsitt håll. Vi stod där mitt i cykelbanan med våra cyklar och babblade. Mitt i rusningstrafiken. Jag var på väg till Ray och T, skulle till söder. Man babblar så lätt med T.
Man babblar om högt och om lågt. Och man skrattar.
Och vi bestämde att vi skulle ses – på riktigt. Men så blev det inte av.
Och vi som hade våra Säg inte nej- fredagskvällar. Som yogi är det så lätt att bli så där kär i yogan, att man alldeles glömmer bort att man har ett liv att leva. Att man måste ut bland människor, inte alltid vara så präktig och duktig och gå och lägga sig i tid, för att kunna gå upp tidigt och yoga. Så vi tvingade oss att säga Ja till kalas och annat skoj. Ja, vi hade skoj.
Så nu är jag här hos Natalia i hörnet St paulsgatan/Björngårdsgatan, http://www.mysore-stockholm.se och väntar på dig T. Och vad ska jag säga, den där späda spanjorskan hon får mig att jobba. Det var länge sedan jag hade sån här träningsvärk i kroppen. Jag litar helt och fullt på henne, och det är din förtjänst T. Tack! Snabba dig nu att bli frisk, jag väntar på dig.

Jag har flera vackra och magiska platser som på ett eller annat sätt betytt något för mig. Men det finns en plats, en alldeles särskild plats, som för alltid kommer att vara ingraverad i min guldring på min vänstra hand.
Jag har egentligen ingen anknytning till Båstad, eller Skåne överhuvudtaget, min släkt kommer från Gotland, men första gången jag kom till Båstad blev jag kär.
Om man cyklar längs stranden förbi Paulins brygga, genom hagarna som löper längs havet, kommer man till slut till Kattvik.
En vacker stenstrand som slutar i en liten bukt och en hamn och ett kafe där de gräddar våfflor.
Jag om min kompis L, döpte stranden till G-punkten. För att det var den stranden som Richard Gere badade en sommar med servitrisen Stina. Stina som han lärde känna på Hotell Skansen i Båstad. Vad de båda inte visste var att det lurade en paparazzi i buskarna som tog bilder på dem när de badade nakna.
Richard Gere naken på en stenstrand i Kattvik. Wow, vilket scoop, om man är paparazzi…
I intervjuer säger Richard att han inte glömmer den stranden. Tror jag det!
Men jag är benägen att hålla med honom, platsen ÄR magisk.
Det sägs att kvinnan som hyrde ut det lilla huset till Stina, sen sålde vidare en handduk, i bitar – eftersom det kunde vara just DEN handduken som Richard torkade sig med efter det legendariska nakenbadet.

Jag firade en del av min 40 års dag på den stranden, G-punkten. Alla mina närmsta väninnor hade kommit resande från Stockholm för att fira mig. Vi åt lunch på stranden. Vädret var fantastiskt, jag blev firad i dagarna två och man kan säga att vi verkligen använde oss av allt Båstad kunde erbjuda.

Fem år senare, dagen innan jag skulle fylla 45 år använde vi stranden igen. Jag fick låna ett litet strandhus av två snälla Båstadbor. Där på stranden, med bara min och Rays närmsta familj gifte vi oss den sjunde augusti 2009. Den natten sov vi också kvar i det lilla strandhuset. Det är en av de vackraste, mest magiska dagarna i mitt liv för alltid vilande i mitt hjärta.
Kattvik 07.08.09
När jag vaknade på morgonen den 8 augusti, var jag 45 år och nygift. Världens bästa present.

”Det du gör för ett barn idag, kan ha betydelse om hundra år – och det du gör för en gammal människa nu är ditt tack för att du finns”
Tage Danielsson

Idag kom jag och tänka på Tage Danielsson. Han känns som godheten personifierad. Idag tillägnas Tage.

Här kommer en dikt till:

Tankar om nyanser

Om man tittar grovt och slarvigt
så ser man bara något gult i största allmänhet
där det ligger en guldklimp.

Om man lyssnar grovt och slarvigt
så hör man bara att folkpensionerna ska höjas
även när någon säger i TV att vi ska slå ihjäl er i morgon.

Om man doftar grovt och slarvigt
så doftar en pudel precis som en tax.
Men fråga pudeln så får ni höra att så är det inte.

Det är så grovt och nyanslöst runtomkring oss.
Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister, och alla vänsterradikaler är ju inte fosterlandsförrädare, och om man nu ska se allting från den negativa sidan och betrakta alla människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna att även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och storlek, som i ett vanligt potatisland.

Leve nyanserna!

Allting går inte att få in i allmänna storformuleringar.
För den rene är allting rent, säger man till exempel, men då står allt den rene en bra bit bort och tittar. Går han närmare så finner han säkert att det är lite småskitigt här och där i alla fall.

Leve nyanserna!

Se, hör och känn där du går omkring!
Life is a many-splendoured thing!
Flickor är vackra både fram och bak.
Livet är en mångfasetterad sak!

Synen är noll
på de långa
distanserna!
På nära håll
finns de många
nyanserna!

Pretty JO, som ligger på ST Paulsgatan drivs av Ylva och Joanna Orback. Där handlar jag mycket av mina kläder och alldeles särskilt mina yogakläder. Fina tajts och linnen. Jag älskar tygerna.
Och jag älskar at jag kan säga, kan du göra ringningen lite större, jag vill ha den här med lång ärm, eller kan linnet vara längre. Ylva syr på beställning.
Jag är så trött på fula träningskläder.
Om man tillbringar minst två timmar om dagen i träningskläder, så VILL man ibland se lite fin ut.

Det är mitt fåfänga yogiska tips.