Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Hudboken ligger Etta på bokus trendlista. Det är helt fantastiskt. Jag är så glad för det. Jag får många frågor angående oljor. Det mesta står ju i boken. Men mycket av min hudvård hittar jag ju hos Moonsun. Just nu boostar jag min hud med deras facecream och serumet morgon och kväll. När vi åldras behöver vi mer fukt. Jag badar också bastu varannan dag härute på landet i min infrarödbastu från Luxway. Älskar att sitta och svettas i den. Jag har så svårt att svettas. Alltid haft. Men vi behöver svettas mer och liksom svettas ut gifter och skit.Min arm, alltså den arm där de tog bort flera lymfkörtlar i armhålan, den som har lätt att svullna upp och göra ont, mår bra av att jag bastar. Det onda släpper. Svullnaden går ner och det känns som att jag får mer blodgenomströmning i armen.

Solen skiner. Jag ska snart gå den lilla vägen fram till pensionat Lyckhem och ha min sista ashtangayogaklass för den här veckan. Har nästan känts som i Båstad när jag gick Köpmansgatan fram tidig morgon till min lilla studio.
Just nu är livet som det är. Jag behöver tid att förstå och formulera för mig själv. Vad som händer när man oroar sig för saker. Tänker för mycket. Så lätt hänt att man sover dåligt. Så läste jag det här: En natts sömnbrist skadar immunförsvaret. på Sanna Ehdins facebooksida.
Allt handlar ju om immunförsvaret. Jag är så rädd att bli sjuk igen.Vet inte riktigt hur man blir av med den rädslan. Tänker att mina tre veckor på Vidarkliniken i augusti ska hjälpa mig att inte vara så rädd mer. För rädsla är inte bra. Rädslan gör att jag kapslar in mig själv. Samtidigt som jag vet hur viktigt det är att sova ordentligt, äta rätt, träna lagom så vet jag att det också gjort mig ofri. Jag måste hitta balansen i livet där jag inte är rädd för att slarva en natt. Jag vill inte vara rädd mer, så är det.

Jag följer Lina Thomsgård på instagram. Idag la hon upp den här bilden med texten: ”Det står väl inte i Mose lag att det är förbjudet för gamla kärringar att klättra i träd”, sa Astrid Lindgren.
Så känns det.
Kanske är det det eviga regnandet. Eller blåsten i träden som gör mig sorgsen. Men när cancerorkanen kom tog den inte bara mitt bröst, den tog en del av min lekfullhet. Mitt naiva.
Vill känna den där pirriga glädjen igen.
Vill inte att livet ska vara så allvarligt.
Jag vill klättra i träd. ta livet med en klackspark.
Inte oroa mig.
Vill aldrig vara ledsen mer.
Just det kanske blir svårt. Men jag vill leka mer.
Jag kanske har en femtioårskris. Jag vet inte. Jag kanske ska gå ut i trädgården och stå på händer, vända upp och ned på alla begrepp.

I morse var det tungt att yoga. Vissa dagar är energin låg
av olika anledningar. Livet är inte det enklaste. Jag fastnar lätt i
ett tankesnurr.
Jag hatar när jag hamnar där. När energin blir så
där låg, vilket den oftast blir om jag inte yogat ordentligt på ett par
dagar. Då måste jag ta till olika knep för att höja energierna. Som att
rulla ut en knallrosa matta. Den här superfina från sportapoteket
En
knallrosa matta gör livet och yogan lite lättare. De första
solhälsningarna är pest. Men efter ett tag blir det lättare. Precis som
med problem, allt blir lättare när man ger det tid.
Väntar in.
Sånt
jag lär mig varje dag, å ändå sånt jag måste repetera om och om igen,
eftersom jag alltid glömmer det mellan gångerna. När man blir så där
överrumplad av ledsenhet, sorg, ilska, skuld, skam eller vilken känsla
som plötsligt tar plats i en.
Allt blir lättare med tiden. Bleknar.

För det måste finnas en plats där vinden vänder.
När
jag var liten kunde jag tänka så det knakade på hur stor rymden är. Jag
kunde nästan bli snurrig av tanken av någon sorts evighet, en
oändlighet. Inget stopp, ingen vägg, ingen gräns, inget tak, inget golv,
inget slut. Hur ser en evighet ut? Hur känns en evighet? I en människas
liv finns ett slut.
Mitt slut finns inte nu. Jag är inte klar. Måste helt bli vän med mig själv.
Liksom
också acceptera det där som är svårt acceptera.Tills dess rullar jag ut
mattan varje dag och gör i alla fall några solhälsningar. Andra dagar
gör jag mer. Men hur jag mår, har väldigt mycket med om jag gjort min
yoga eller inte.

Jag hittade den här bilden i morse.
Och sen var jag lost. Nu har jag googlat på fotografen Tim Flach 
Vilka fantastiska djurbilder han har tagit. Känns både som flashiga bilder för modemagasin medan vissa är mer ”dokumentära” Jag älskar djur. Ibland tänker jag att jag skulle jobbat med djur.

Den här handen, eller säger man tassen på en apa? Linjerna. Hur långt, hur snällt blir hens liv? Hur många bebisar får/fick hen? Bor hen i djungeln, eller är hen inlåst i en djurpark och linjerna i handen är alla murar och stängsel som skiljer hen från att vara fri?

Är det inte nåt särskilt med Zebror? Jag är så fascinerad av ränderna och att de är ”hästar”.

MonaLisa?

  TBT, idag för två år sedan fick jag ett telefonsamtal som förändrade mitt liv. Det var från ett hemligt telefonnummer och en läkare meddelade att jag hade inflammatorisk cancer i mitt högra bröst. Rullgardin ner. Jag la mig ner på sängen som då stod en trappa upp i en hyrd stor etagelägenhet i Båstad. Jag la mig ner på sängen för att få fysiskt stöd. Hade jag stått upp hade jag säkert fallit ihop. För jag gick sönder den där dagen. Trasades sönder. Den helgen grät jag ett livs tårar. Aldrig varit så förtvivlad i hela mitt liv. Men sedan bestämde jag mig för att kriga.
Att inget skulle stjälpa mig.
Det blev ett heltidsjobb.
Ingen lek.
Men jag hade en målbild. Varje dag bad jag efter min yogapractice. Jag började med att tacka min starka kropp. Jag la in en massa saker i min egen bön, som handlade om min familj och mina nära relationer. Men jag hade en bild, en inre målbild. Jag såg mig själv, frisk så klart, men i samma säng fast på Björkö. Ungefär som gravida kvinnor ska tänka förbi förlossningen och se stunden när de ligger med sin bebis i famnen som sin målbild.
Så gjorde jag med cancern.
Jag såg mig frisk i sängen i vårt stora, ja, faktiskt underbara sovrum på landet.
Idag har jag suttit i sängen i stort sett hela dagen. Kom på nu. Det är nästan symboliskt. För idag har jag suttit i min säng och skrivit manus till en dvd som ska hjälpa andra som kanske hamnat i samma nödsituation som jag.
Min säng. Med lakan från H & M i mjukaste linne och i de vackraste milda färger. Stormen är över. Den kan komma igen. Men just nu är det lugnt. Tack gode gud för det.

Jag tror jag låg rätt i tiden med boken Frisk och strålande hy. Att ta hand om sin hud verkar vara grejen just nu. Det har ju såklart alltid varit i tiden. Men jag tror att folk är mer  inne på att göra mer än att bara smörja in sig. Jag förespråkar ju att ta hand om huden på naturlig väg och utan kemikalier som ju på sikt förstör huden, men också vår värld. Att skönheten kommer från insidan. Att det är viktigt vad vi stoppar i oss, för det visar sig på vår utsidan. Helheten.

Jag får så väldans många mejl från läsare, både av människor som läst boken men också av er som läser bloggen. Så kul att så många gillar boken. Jag försöker svara på de flesta mejlen, men tyvärr jag har inte möjlighet. Men jag läser allt. Ibland sätter jag mig ner och svarar på de väntande mejlen. Ibland flera månader senare. Men jag försöker i alla fall.

Jag följer Madonna på instagram

Nu har Madonna startat hudvårdserien Mdnaskin. Jag vill också starta ett hudvårdsmärke och parfym. Hur kul skulle inte det vara? Då skulle jag låta några procent gå tillbaka till naturen. Till Naturskyddsföreningen, eller Greenpeace kanske. Mer ta ställning än gulliga rosa förpackningar.
Såg att Blondinbella har ett märke som säljs på Apoteket. Undra hur naturlig den serien är?

Sedan ett år tillbaka använder jag de här koppningsprylarna. Jag gör det lite periodvis. Nu när jag är på landet tänkte jag sätta igång igen. Det är superhärligt, men viktigt att man gör rätt. Det följer med ett litet häfte. Varför ska man koppa, fick jag som fråga. Jo, om man vill ha blodgenomströmning och tajtare hud så kan kopparna hjälpa. I alla fall tycker jag det känns skönt i huden när jag koppat huden.
 Jag köpte ”kopparna” på Vattumannen, men när jag tittar på kontaktinfo, så står det Irena Litwicka i Vellinge. Ingen hemsida, men en mejladress: irena.litwicka@telia.com.  Kostar 359 kr.

Foto Anneli Hildonen

Kom och yoga med mig nästa vecka.
Nästa vecka 25-27/6 har jag en nybörjarkurs i Ashtangayoga härute på landet. Kom. Här finns info
Antingen bor du på ön, eller så pendlar du från närliggande ort. Eller så tar du in på härliga Lyckhems pensionat. Antingen bor du på vandrarhemmet, eller i deras pensionat. Eller så tar du med familjen, eller några vänner och hyr en stuga.

Behöver jag tillägga något? Så himla bra ”säg”. Får vara dagens citat.

Yoga är ju inte bara asanas (yogaställningar), men ändå blir man så himla glad när man lyckas med en ställning. Jag är ju stelare i min högra arm. Det går inte riktigt att sträcka ut den. Jag jobbar med att stretcha och fixa och trixa ut den, men operationen och strålningen har gjort axel och hela höger bröstrygg och bröstkorg något stelare. Det är okej. Jag är så tacksam att jag får och kan göra min yoga.
Men idag hos Charlotte yogade jag för Gaby Pascoli som är i stan. Jag träffade Gaby första gången i mysore. Hon är otroligt häftig kvinna. Det sägs att hon tackade nej till att bli auktoriserad av Guruji. Ändå bodde hon i Mysore i åtta år, numera bor hon i Goa och har yogaklasser där. Jag har yogat för henne några gånger i Goa. Idag fick jag yoga med henne igen och jag tog hälarna i kapotasana. Jag tog hälarna innan operationen, men det har varit för stelt. För svårt, har inte kunnat komma dit efter operationen. Det låter ju helt tokigt, men det är en sååå skön känsla när man kommer till hälarna med händerna. Det är som att bröstet öppnar sig. Jag behöver öppna i bröstet. Bär så mycket sorg och ledsenhet där.Det blir så tydligt när man kommer in djupare i en så kraftfull ställning.

Här tar jag hälarna med lite hjälp av Petri Räisanen.

Idag för två år sedan, fast det var en fredag för två år sedan. Då tvingade jag mig in på Bröstcentrum, sen vet ni. Jag diagnosticerades den 21:a juni. Kanske är det därför jag känner mig ledsen. Livet är inte lätt. relationer är inte lätt. Man kämpar. Önskar och vill. Men ibland tar det tid att läka gamla sår. Idag är också Thomasines födelsedag. Hon finns inte med oss längre. Hon dog i den här jävla skitsjukdomen Cancer. Idag är en sån där dag, när man vet att livet är kort. Förgängligt. Och det känns. Ta hand om er. Tack för att ni hejade på mg när min kamp var så tuff. Tack.

Lalehs Some die young

I morse fick jag ett så fint mejl, jag publicerar en bit av det. Tack finaste J. Jag grät på morgonen när jag läste ditt mejl. Och det gör mig stolt att jag inspirerat dig till en grönare livsstil. Men det gör mig ledsen att höra om din vän som inte finns med oss längre.

”För ca ett år sedan blev min mamma sjuk i bröst cancer.
Tack vare att jag följt din blogg förstod jag mycket av det mamma berättade.
Jag förstod på något sätt när hon pratade om behandlingarna och hur hon kände.
Jag hade ju fått veta så mycket från din blogg! Jag tipsade mamma att hon skulle läsa
din blogg, vilket hon också började göra. Mamma är idag så gott som frisk. Jag tog stor inspiration från dig vad det gällde kosten och livsstilen. Idag sitter jag här i stor sorg för att en nära vän har gått bort i cancer.  Hon precis som du lade om kosten och hela livsstilen. Även vi pratade om din blogg
och delade tips från den. Tyvärr gick hon bort i torsdags och kämpade in i det sista. Det sista hon drack var en  grön juice.  Även om hon inte kunde bota cancern med sin kost och livsstil så levde hon ett  bättre liv när hon valde den nya livsstilen.”

 Styrka och kraft och jävlaranamma till all er som kämpar. Jag hejar på er. Och styrka och kraft till er som står bredvid.

Påminnelse:
Idag har alla läsare av den här bloggen 10 procent på allt i Moonsuns webshop. Glöm inte att skriva in YOGAVITA i kampanjrutan för att få rabatten. Obs gäller bara idag. Om jag var du skulle jag köpa ett litet sommarkit med ansiktsvatten, facialoil och serum som du kan njuta av hela sommaren.

Ibland kommer längtan, eller saknaden kanske man ska säga över tid som varit, platser jag besökt, personer som varit i mitt liv. I går var en sån dag, i morse vaknade jag väldigt tidigt och tittade på gamla bilder. Man slängs tillbaka.
Så många dagar i ens liv som bara levs, om man nu kan säga så. Man gör det man ska. Man gör det man måste. Inte så stor notis om hur eller varför. Man kanske tänker sen blir det annorlunda. Sen gör jag si och så. Sen blir allt bättre.
Livet, livet. Så mycket härligt man är med om. Man vill liksom stanna tiden. Njuta.
Jag och Tintin pratade om det häromdagen om att skolavslutningen måste ha varit tidigare när vi var barn, för när vi slutade skolan var syrenerna i full blom. Nu har de typ blommat ut. Men man kanske har senarelagt skolavslutningen en vecka för att kunna lägga in höstlovsveckan? Vi hade ingen höstlovsvecka när vi gick i skolan, men så å andra sidan var man ganska trött efter höstterminen. Så den veckan var nog bra att lägga in.
Kanske ingen viktigt reflektion, dagens barn kommer kanske att minnas nåt annat viktigt än syrendoften vid skolavslutning. Men jag kommer ihåg mina skolavslutningarna i Norrvikens skola. Alla trädgårdar jag gick förbi innan jag kom till skolan. Dofterna av rosa och ljuslila syren, en och annan ljusblå om jag inte minns fel.
Doftminnen. För varje gång jag känner doften av syren tänker jag på den tiden. Syren känns som frihetens blomma. Ledigheten som väntar.
Det här ska bli den bästa sommaren.
Så tänkte jag om sommaren 2012, det skulle bli min bästa sommar. Då skulle jag avsluta nio år i Båstad. Vara yogalärare i min fina yogastudio. Men istället fick jag vara elev.
Plötsligt är man med om något i sitt liv som verkligen störtar om, förändrar. Ändrar riktningen.
Det har varit så mycket krigsföring i mitt liv de senaste två åren.
Ändring av riktning.
Jag har blivit mer aktsam om mig själv. Men jag har också förklarat krig mot cancer och hjärtsvikten som ju var en biverkan av cancern.
Förstår ju att det tar tid att läka. Att det kommer att vara sorgligt och ledsamt stundvis när jag återblickar. Känns som om jag levt flera liv. Att man också numera kan dela in mitt liv, precis som jag kunde dela in mitt liv före och efter jag blev mamma. Nu ännu en ny tid, före och efter cancern.
Idag är throwbackthursday. Finns så många bilder jag skulle kunna välja. Men hittade den här, som jag döpt till proggförfattare.

På måndag har jag knipworkshop på Atmajyoti. Det blir min sista för den här terminen. Nästa kommer jag att hålla först i september. Det finns platser kvar. Knip en plats.

 

I sommar har jag en enda yogakurs och det blir:
Ashtangayoga för nybörjare på pensionat Lyckhem på Väddö, så kom med!

Antingen bor du på ön och tar dig till yogan varje morgon. Eller så checkar du in på pensionatet. Det finns flera alternativ, du kan bo på ”panget”, eller i vandrarhemsdelen, eller så tar du med dig hela familjen, några kompisar. Ja, vad du väljer och bokar en stuga. Lyckhems skärgårdspensionat har flera alternativ.

Det här är en tre
dagars kurs för dig som inte provat Ashtanga Yoga tidigare, eller som
känner dig helt ny inför yogan. PÅ den här kursen får du en känsla av
vad det innebär att göra Ashtangayoga och du introduceras i yogaformen.
Vi kommer att fokusera på yogaandningen, solhälsningarna och de stående ställningarna i Ashtangayogans första serie.
Yogamattor finns till utlåning.
Bra att tänka på, ät inte en stor frukost innan yogan. Ha gärna mjuka kläder, tajts och linne. Vi yogar barfota.

Onsdag 25/6 kl 08.30-10.30
Torsdag 26/6 kl 08.30-10.30
Fredag 27/6 kl 08.30-10.30

Var: Lyckhem pensionat Lärare: Karin Björkegren Jones
Pris: 800 kr
För mer info och anmälan hör av dig till mig på: yogavita@telia.com. Mer info www.yogavita.se