Författarnamn: Karin Björkegren Jones

Idag har jag varit på resande fot. Åkte tidigt i morse till Karlstad för att hålla i en Knipworkshop på Ashtangayoga Karlstad. Det har varit en fin dag och jag hoppas de som kom fick med sig verktyg att fortsätta att utforska knipandets konst. Tyckte att jag hade så fin bakgrundsbild på yogastudion, apropå konst…

När jag reser, eller dagar när jag inte hinner laga mat, kan jag tycka det är så skönt att jag bor nära Eat ekoaffären på Tegnergatan. För jag slinker ofta förbi och tar en grön smoothie eller köper nåt smart och nyttigt och gott färdiglagat. Så i morse när jag åkte hade jag förbeställt via detoxlife som drivs av Johanna som också jobbar extra på Eat.  Har varit så skönt att slippa tänka på hur jag ska få i mig nåt nyttigt, eftersom jag hade min kasse med juicer, rawfoodlasagne, chokladefterrätt och den supergoda nötmjölken.

Så här skriver de på hemsidan
”Nu erbjuder detoxlife små paket med valfri rawfood låda eller sallads
skål från 90 kr, juicer 50 kr 500 ml, smoothies 45 kr 500 ml, nötmjölk
50 kr 500 ml, en liten söt eller salt sak för 27 kr. Perfekt för resan,
konferans dagar ( boka till alla på jobbet ) eller till helgens middag.
Maila mig jojo.aurea@gmail.com så kan vi sätta ihop ett paket
tillsammans som passar just dig.”

Idag sprang jag runt på stan för att fixa inför resan på måndag. Jag och Anneli åker på jobbresa till Gran Canaria. Ska plåta några jobb och planera lite kommande jobb. Jag kan tycka det är svårt att vara vegetarian på gränsen till vegan, så mycket jag kan just när man är på resa. Så jag åkte till Gryningen för att köpa proteinpulver och misosoppa. Och lite mighty green. Och kokosolja såklart. Nu känns det lättare att åka. Jag blev så glad när jag kom in på Gryningen, titta vad fint de ställt upp min bok.

Jag får så mycket mejl om boken. Jag är så glad. Nu har Frisk och strålande hy legat etta på bokus trendlista i flera veckor. Jag är så glad. Så tacksam. Kolla här

Hann inte gå på fotvård i veckan. Brukar få till det lite då och då. Sådan lyx. Särskilt om jag ska ha en workshop. Som yogalärare vill man gärna ha fina fötter. I morgon ska jag till Karlstad och ha Knipworkshop och på söndag ska jag ha en i Stockholm. Då vill man gärna ha fina, mjuka fötter och gärna filat lite på naglarna också. Jag är inte så bra på just det där med nagellack. Men smörja är jag ganska bra på. Så ikväll har jag legat i badet. Skrubbade fötterna med moonsuns bodyscrub efter att jag skrubbat hela kroppen. Sen blev det mandelolja så där så det dryper. Och nu när Lets dance ska börja ser fossingarna ut så här:

Jag har smörjt med BeeswaxOil och trätt in fötterna i Pinos färgglada bajspåsar. Så en lagom tajt strumpa på det, så blir det som en turkisk bastu. Varmt och svettigt. Tänkte låta påsarna sitta på ett par timmar, så att alla gottigheterna åker in i huden och mjukar upp trista hälar och torra fötter. Fötterna blir så mjuka efteråt.

När jag skulle boka in mina rehabiliteringsveckor på Vidarkliniken, så sa jag till dem: Förra gången fick ni ta hand om min kropp, den här gången ska ni få ta hand om min hjärna.
Och precis så känns det. Tänk att ha haft cancer och allt man vill är att må bra. Men fortfarande har och känner man av sviterna efter den hårda behandlingen. För mig har den här tiden efter cancerbehandlingarna varit som ett jobb för mig.
Jag vill bara må bra och jag ägnar så mycket tid (och pengar)till att ta hand om den här kroppen. Men huvudet måste också ha sitt.
Har haft så ont i min högra axel, nästan som om det är cementerat. Så jag började gå på AAA-kliniken igen i måndags. Så idag, var nästan gråtfärdig när jag kom in.
Så satte LarsOlof en nål i vardera fot och hela jag blev mjuk och lugn. Så otroligt. Som om allting försvann. Tydligen är det binjurarna och att jag skapar min smärta själv genom oron och stress. Tänk vad huvudet kan skapa kaos.
Men som LarsOlof sa med ett skratt: En nål behöver mästaren sätta.
Så nu fattar jag hur bra han är.
För han är en mästare. Den bästa akupunktören jag någonsin träffat. För han behövde bara sätta en nål.
Och tänk om Bot-avdraget går igenom vid valet och om vi inte låter Läkemedelsföretagen sätta krokben för det, så lovar jag att vi är många som kommer att bli friska. Mer om botavdraget

Så nu ska jag försöka lugna min oro, stilla mina tankar. Inte hamna i stressen. Utan bli mer ”Go with the flow”. Det är inte lätt, men det ska bli mitt motto.

För allt blir bra. Jag har sått, nu är de hög tid för mig att skörda.

Hur härligt är det inte att min bok Frisk och strålande hy på naturlig väg fortsätter att ligga etta på trend och livsstilslistan

Jag vet inte hur många kokböcker det görs i Sverige varje år. Ett gäng kan man nog lugnt säga. Tyvärr är det inte så många av dem som ges ut som tilltalar mig, eftersom jag vill ha gröna kokböcker. Och helst med olika gröna innehåll.
När jag var ung (typ 22) jobbade jag på Sunrice. Det var en vegetarisk restaurang som låg på St Eriksplan i Stockholm.
Det var så kul att jobba där. Dels så var det så god mat så klart. Men så var det fint, med strukna dukar och bordsservering. Och vi hade värsta juicepressen och varje dag pressade jag morot och apelsin. Ägarparet, ett syskonpar gav ut en egen kockbok. De tryckte upp den själva. För länge lät det så här på bokförlagen; Vi har redan en grön kokbok (men 150 köttkokböcker) och det räcker… Hur trött blir man inte???
Jag lärde mig laga vegetariskt utifrån Sunrices kokbok och det var också min första kokbok. Min andra kokbok var också grön, det var den här och nu har den kommit ut som nyutgåva. Så gör man på förlagen när man upptäcker att grönt blivit trend, man dammar av en gammal bok. Men det är helt okej tycker jag. Om 70-talet var grönavågen, så var 80-talet när jag var ung New age-tiden och så klart innefattade New age vegetarisk mat. När jag var typ 25 så älskade jag Köpenhamn och självklart skulle det innefatta ett besök på Cranks(legendarisk vegetarisk restaurang i London) lillasyster. Jag tyckte det var så häftigt med en heltigenom vegorestaurang där man kunde dricka vin och drinkar om man ville till maten. Vita dukar och servitörer. Kändes så lyxigt och rätt.

Jag tror vi längtar efter fler gröna alternativ, både restauranger och gröna kokböcker. Och det märks för just nu är det nya svarta – GRÖNT.
Till och med gubbkockarna som fått breda ut sig som Sveriges bästa kockar lägger in mera grönt, för
huka er alla gubbkockar, vi har tröttnat på era köttkokböcker, grillböcker och feta gräddefterrätter. Vi vill ha grön, smart, god mat. Vi vill inte ha krångliga recept och vi vill inte ha mat som slammar igen våra blodkärl och gör oss dästa och överviktiga.
Många gröna kockar börjar sina göra-bok-möjligheter på nätet och det finns en hel community där ute, där vi som vill äta grönt och skönt pushar och uppmuntrar varandra. Delar recept och tipsar varandra.
Jag säger bara google är alla alternativmänniskors bästa verktyg, sedan kommer råsaftscentrifugen och mixern. Oj, jag glömde instagram och #green #rawfood #lovegreen

I år kommer Green kitchen stories äntligen ut med sin kokbok i Sverige. Luise och David är ett supergulligt par (David är min kompis Henriks son)De började lägga ut sina recept på bloggen med samma namn och de är faktiskt redan en framgångssaga. Deras app ligger etta på gröna appar och de har redan gett ut böcker i både Usa och England. Men snart kommer de alltså ut med sin första bok i Sverige.

Och i vår kommer också Josefin Jäger ut med sin första bok. Den ser jag fram emot mycket. Ni som följt min blogg vet ju att Josefin hörde av sig till mig och erbjöd mig att gå hennes cleanse8-program. Ett helt fantastiskt detoxprogram. Det var verkligen hon som gav mig en rejäl spark i baken att på allvar börja juica. Tack för det Josefin, jag ser fram emot din nya och första bok. Hello green

Jag vill ha fler gröna kokböcker från människor som lever grönt, inte några som hoppar på hajpen bara för att det just nu är rätt att vara grön. Ungefär som att alla plötsligt skulle köra 5:2-dieten och berätta om hur många kilon de gått ner. Nej, jag vill ha mer livsstil. Det är ju därför bloggarna har sånt försprång nu när bokförlagen är ute och headhuntar på nätet. Så tipsa gärna om bra bloggar där de lägger upp recept och tips.

Go Green.

Gröna skafferiet

Smarta maten

hur bra som helst

Lila lotus matprojektet

farbror grön

Oh she glows

Earth sprout

Golubkakitchen

vegoriket 

Jag brukar kalla Knip för bättre hälsa som kom ut förra året för Cancerboken. Lite skämtsamt, eftersom den liksom värktes fram under värsta cellgiftsångorna. Och kanske också för att cellgiftsbehandlingarna ibland påminde om en graviditet. Men också för att cellgifterna som chockade in mig i klimakteriet gjorde att jag, trots att jag använde mig av yogaknipet ändå, fick det som var tredje kvinna i Sverige har, nämligen någon form av inkontinensproblematik. Så mitt i arbetet av boken fick jag ta itu med knipandet själv, uj vad jag knep. Det är ju inte bara gravida och nyförlösta som bör knipa, utan kvinnor i alla åldrar och kanske alldeles särskilt i klimakteriet.

Men så när alla cancerbehandlingar var över kunde jag börja jobba med boken Frisk och strålande hy på naturlig väg. Kändes liksom lättsammare, men för mig personligen handlade tiden efter alla cancerbehandlingar att liksom älska tillbaka kärleken till min kropp. Och det genom att massera och ta hand om kroppen så bra jag bara kunde och kan. Och nånstans kan jag nog tycka att cancerbehandlingarna var som en graviditet. Kan ju låta lite fånigt, men en ny Karin har fötts.

Men det är inte bara jag som fötts eller ska födas. För det verkar som Hudboken, numera kan kallas bebisboken.

Hilda som ger tips i boken väntar sitt första barn i maj.

Och Sandra fick sin lilla flicka för några dagar sedan.

Om man letar tecken i tillvaron. Vilket ju skapar lite mer spänning. Är inte det ett väldigt fint tecken? Det lär ju inte bli några fler bebisar för mig, men jag tänker ta bebisKarin i hand och kliva in i den visa kvinnans tid – menopausen. Jag har ju skrivit ett kapitel i boken Hej klimakteriet! som kommer ut nu i dagarna. Men mer bebisar, det bådar gott för framtiden.

Och förresten, nu har mer än en miljon unika besökare läst den här bloggen sedan jag blev sjuk. Det är helt fantastiskt att ni vill läsa mina tankar och ord. 

Jag har en kompis som heter Hillevi Wahl. Det började med att jag intervjuade henne för tidningen PS! för en massa år sedan. Det var efter att ha läst hennes bok Kärleksbarnet. Jag skulle skriva en artikel om att växa upp i ett hem där det missbrukats alkohol och vad som händer med missbrukarbarnen.
Och jag slogs vilken kraft hon har. För vilken bok, vilken uppväxt. Hillevi är en maskrosflicka, och som en del maskrosflickor som klarar sig, vill hon ingjuta hopp i alla som slokar, misströstar och tror att det inte är någon ide. För hon vet att förändring är möjlig. Jag brukar säga att hon är en naturlig livscoach, utan att ha gått någon dyrbar utbildning. Hon har det helt naturligt. Hon hejar på, uppmuntrar och uppskattar. Hon är inte rädd för att ge, utan alldeles generöst delar hon med sig av svaghet och rädsla, men också hur man kan ändra, tänka annorlunda. Hillevi får en att vilja hitta sin egen styrka och våga, precis som hennes senaste bok Våga! Allt sitter i huvudet.

Det blir lite boksöndag i dag. För jag har utsett en vinnare av min bok Yoga Erotica, här hittar ni vinnaren.
Och tack för alla era inlägg och frågor och önskningar om vad jag skriva om. Jag lovar att svara på allt ni ber om. Jag önskar er alla en skön söndag. Jag yogade på morgonen och snart ska jag ha yoga för världens gulligaste privatyogagrupp.

För ett år sedan var jag på rehabilitering på Vidarkliniken. Då såg det ut så här på min hylla. Ni vet ju hur mycket jag älskar rena, fina, ja, holistiska hudvårdande produkter. Det är ju ingen nyhet att jag älskar Moonsuns fina serie. Varje dag (morgon och kväll) tvättar jag mig med deras cleansing oil. Torkar av med en blöt tvättlapp i frotte, sedan tvättar jag mig med ansiktsvattnet och efter det smörjer jag in ansiktet, halsen och dekoltaget med deras facial oil.
Glöm inte hals och bröstet, huden är så tunn där och behöver extra omtänksamhet.

På, Fredag 21 februari och lördag 22 februari får alla läsare av den här bloggen 10 procent på följande produkter
cleansing oil
ansiktsvatten  
Facial Oil
Gå in på Moonsun Fyll i koden: Karin februari  i rutan där det står rabattkod. Så får du 10 procents rabatt.

Vad jag smörjde min kropp under cellgifterna, varje dag, hela tiden. Att gå igenom en cancerbehandling är en högst kroppslig erfarenhet, eller utsatthet. Dina privata delar av din kropp måste du visa upp lite närsom. Knäppa upp skjortan och visa skevheten. Sjuksköterskor och läkare som tar i en, tar sprutor, gör undersökningar. Deras händer. Du läser av dem. Jag har sagt det så många gånger, men det är så. Jag kommer ihåg varenda hand och hur de tog i mig. Jag kände deras stress. Några som glömde bort att jag var en person och inte bara en siffra, ett papper som skulle skickas vidare. Det är svårt att också själv förhålla sig till det, att älska kroppen som bjudit in cancer. Att fortsätta att älska den i dess kamp att bli av med cancern. Att liksom hitta tillbaka till sig. Vi värderar huvudet så mycket. Kroppen tar vi för given. Och när den inte lyder oss blir vi arga och besvikna.  Jag smörjde ärren på min kropp, liksom smekte tillbaka kärleken till min
kropp. Jag gör det fortfarande. Idag är jag så glad i min kropp och jag
tänker fortsätta att ta hand om den som det tempel det är. Min kropp förtjänar all omtanke. Jag ska bry mig mer om min kropp. Inte bara kräva saker av den. Jag ska lyssna när den är trött. Vila när den
behöver vila. Ta extra andetag när det rusar för fort i livet. Ta hand
om den genom att träna och yoga. Svänga på kroppen och höfterna genom
att dansa. Bada bastu för att svettas ut gifter och skit och jag ska
massera den med de bästa oljorna. Ta hand om den. Helt enkelt älska den också de delar som är lite mer svårälskade.

 Den här kommentaren fick jag på facebook en dag: 
”Först
fattade jag inte varför jag blev så irriterad på det här inlägget och
det med strandbilderna. Men sen tittade jag på melodifestivalen och då
blev det samma sak men omvänt. Jag blev så glad när tjejen med blå
klänning vann och inte ett par ben. Halvnakna tjejer och helklädda
killar. Varför måste tjejer alltid klä av sig? Om en kille skulle må
riktigt bra skulle han sätta sig så i en trappa.”

Först hade jag tänkt att svara kvinnan som skrev det med en lång harang om vad min kropp utstått, men så blev svaret så här: ”jag gillar min kropp. Och jag tänker fortsätta att visa upp den lite när jag vill”

Å så är det, jag gör vad jag vill, tar mig helt enkelt den rätten. 

Precis som den här kvinnan tog sig rätten, för vem bestämmer vem som ska vara naken? Hon ville visa verkligheten, men hennes vänner tog bort henne, för de tyckte att hon var osmaklig

Tack för alla era kommentarer och tack för era fina historier ni skickat. Och för era ideer om vad jag ska skriva om. Nu har jag tips för ett tag framåt.
Jag älskar era kommentarer, älskar att ni hör av er. Ger er tillkänna.
För ibland kan det ju kännas som att jag skriver ut i luften. Jag vill ju ha en reaktion, så klart. Som ett samtal med en vän ungefär.

Jag har dragit en vinnare. Håll utkik här, eftersom det är två böcker till som ska komma hem till två av er läsare.

Så här skrev Ulrika och så klart vill jag att du ska få min knipbok. Och jag hoppas så klart att den ska hjälpa dig. Tack för att du delar med dig av din historia. Jag är ju också en sucker för kärlek i lust och nöd. I lusten är det ju ganska lätt och härligt, men det är i nöden kärleken testas. 

” Vad
gäller vad du ska skriva om så tycker jag att det är roligt med
matinspiration, annars lite allmänna funderingar som du brukar
komma med ändå här på bloggen. Annars vill jag berätta om några av de
finaste saker min man gjort för mig. Jag hade en förlamningssjukdom som
barn som gett diverse restskador och i vuxen ålder fick jag svåra
problem med IBS och behövde gå igenom jobbiga undersökningar och tjata
och kämpa en massa för att få hjälp. När jag och min man gifte oss 2009
hade vi varit ett par i nästan 10 år och jag mådde äntligen bra så vi
kunde ha en riktig glädjedag utan att behöva fundera på min mage och
annat. Han hade gått igenom denna tid av nöd med mig och det kändes
därför inte alls svårt att lova trohet i nöd och lust. Han har redan
från start varit så stöttande och kärleksfull och aldrig ytlig. Vi hade
inte varit tillsammans speciellt länge när jag fick en kraftig
migränattack och kräktes och han tog hand om mig, tömde min spyhink
o.s.v. När jag behövde utredas för magproblemen drog han in tv-kabel
till toaletten så jag kunde se på tv medan jag gjorde den vidriga
tarmrensningen inför koloskopin jag skulle genomgå och han följde också
med och satt och höll mig i handen under själva undersökningen. Och när
jag sedan efter drygt 3 år med handikappande magproblem fick min
kolostomi tyckte han inte att det var något konstigt alls och han har
aldrig tyckt att jag skulle vara mindre attraktiv eller så p.g.a. den.
Sådant tycker jag betyder så mycket i ett förhållande. Att veta att det
håller även genom svårare tider och att det är en djupare kärlek. Han
får mig också att skratta varje dag vilket också är helt underbart. I
sommar firar vi 5 år som gifta och 15 år tillsammans och vi väntar vår
3:e pojke nu till våren/försommaren.  Skulle vara
jätteroligt om jag vann en bok. Har p.g.a. mina förlamningsskador
nedsatt viljestyrd knipförmåga och dessa graviditeter frestar ju på en
del även om jag föder med snitt och försöker träna bäckenbotten så gott
jag kan. (Har gått på biofeedbackbehandling så vet att jag kan knipa på
rätt sätt i.a.f.) Har dessutom nervsmärtor i underlivet vilket kan vara
jobbigt speciellt som jag måste tappa blåsan med kateter när jag går på
toa. Så detta område av kroppen är verkligen i behov av extra omtanke
för mig.”

 

Ulrika mejla mig din adress på yogavita@telia.com så skickar jag Knipboken.

Igår var ingen bra dag. Kände mig ledsen. Hudlös. Känslig. Det kommer över mig då och då. Det är väl livet. Under hela cancerbehandlingen var liksom målet för mig bara ett, att överleva. Och den enda längtan jag hade var att få tillbaka min vardag. Jag längtade efter slentrianlivet, den grå vardagen. Varje-dag-livet, det vi oftast längtar bort ifrån när vi är mitt inne i det.
Jag längtade efter de små sakerna, det lilla blev liksom det stora. Jag tänkte hela tiden, sen blir det så. SEn blir det bra. När alla cancerbehandlingar är över då minsann ska jag njuta av att jag fått mitt liv tillbaka.
Nu är jag här.
Mitt i livet.
Halvlek i sommar. Det är ju nu man plockar in de bästa spelarna. De man kan lita på. I sommar fyller jag 50. För visst lever vi i hundra friska år? Som en uppmaning och önskan om det så sjunger jag det i mitt mantra varje morgon när jag yogat klart, alltså ”Låt alla människor leva i hundra friska år”. fast på sanskrit.
Jag är ganska bra på att leka. Ganska bra på att vända sorg till glädje, skratta mitt i gråten. Men vissa dagar är ledsendagar. Det kommer över mig, som en utpustning efter en enorm fysisk prestation. Jag är fortfarande ledsen och trött efter ett jobbigt år. Och faktiskt känner jag mig lite utkastad. Det var så mycket rödljus på mig tills jag gjort min sista behandling. Efter den har jag ännu inte fått göra ett ultraljud för att kolla mitt friska bröst eller det bortopererade. November 2012 var senaste kontrollen. Nu har jag tjatat till mig ett ultraljud. Jag ska kolla mitt bröst i mars. 1,5 år senare. Nedskärningarna i vården hjälper inte mitt psyke och oron över att det kommit tilbaka. Jag vill att de ska ta blodprover och titta att det inte är någon fara med mig. Att jag inte fått något återfall. Jag vill liksom puttas ut långsamt och försiktigt från sjukvården, förstår ni?
Igår lunchade jag med en av mina äldsta vänner Åsa. Vi har känt varandra sedan vi var fyra år. Nu är vi här mitt i halvlek. Vi hade inte setts på några månader. Jag fattar inte varför det går så mycket tid, när jag vet att jag behöver mina vänner. Vart försvinner all tid?
Varje tisdagkväll dansar jag med ett gäng mogna kvinnor. Tänk vad musik och dans är helande. Jag gick iväg till dansen, även fast kroppen var tung och jag kände mig ledsen och liten. Och så dansade vi, kombinationer och fri dans. Plier och spontandans. Allt det där som kroppen längtar efter och saknar. Blev så där svettig, som man blev när man var liten och gick på kalas. Klibbig över hela kroppen och svettig i hårbotten. Jag dansade liksom tillbaka glädjen i mig själv. Så lyssnade jag av mina meddelanden i morse. Då hade min fina fröken, Aesa ringt och sagt ett så gulligt meddelade på min telefonsvarare. Jag blev så glad.
Jag kände mig sedd.
Tänk här är man vuxen, men ändå så liten ibland och så blir man så där barnsligt glad för att ens dansfröken ringer och har sett en.
Det är de små sakerna.
Alltid de små sakerna, som gör det stora.

Ända sedan jag hörde om en kompis som hade en korall som boat in sig i hans öra efter en Thailandsresa har jag oroat mig för det och för såna här grejer. Helsjukt, men tydligen händer det.
Jag är uppväxt med den här tidningen. Tyckte att allt var så spännande och jag slukade och förfasades över varje sida.
Men lite så, alltså en ding ding värld-känsla kan jag känna inför hela begreppet cancer. Det är en sjukdom som tar sig så många olika skepnader. Så svår att få grepp om. Och så många som har åsikter om hur man bäst bekämpar cancer.

När jag går igenom texterna från mitt cancerår, slås jag av hur mycket information jag fick, från alla håll och kanter. Så mycket råd, så många saker som jag borde äta eller inte äta. Och helst skulle jag åka till ett annat land och söka hjälp där.  Hur svårt det var att förhålla sig. Att liksom inte grabba alla halmstrån. De hade ruinerat mig. Jag vet inte hur mycket jag lagt ner på att bli frisk. Har inte orkat räkna. Och egentligen jag är här nu och jag känner mig frisk och stark. Och mitt kall, ja, det kanske är att pusha andra att orka. Att hitta sina vägar. För lite tror jag det är  det handlar om att lyssna på sin kropp. Liksom på riktigt känna efter hur och vad den vill och behöver. Och hur lite vi tyvärr gör det.

Jag vet inte om jag berättat, men jag har fått en remiss till Vidarkliniken. Så väldigt tacksam för det. Precis nu för ett år sedan la jag in mig efter alla cancerbehandlingar. Då fick de ta hand om min kropp, den här gången tänkte jag att jag skulle lägga in min hjärna.

Tack för alla era fina kommentarer på mitt inlägg på alla hjärtans dag. Det blir svårt att välja en ”vinnare”, får helt enkelt ha ”tävling” oftare. Men om ett par dagar får ni veta.

OBS! Det finns plats kvar på Knipworkshopen i Karlstad 1 mars. Sprid gärna vidare. Här hittar du info om den

Vi har lagt in en Knipis i Stockholm 2 mars, här har du mer info