Min första lediga helg på länge. Vi åkte ut till landet. Känns lite märkligt att komma ut. Gräsmattan är typ torr som fnöske och blommorna är utblommade. Jag får lite känslan av att ha missat sommaren. Men nu ska jag njuta den här helgen, sedan ska jag jobba några dagar och sen börjar min semester.
I över fem år har jag haft mina knipworkshops runt om i landet på olika yogastudios. Så många tjejer/kvinnor jag träffat. Många med ett fantastisk glädjefyllt och härligt förhållande till sitt kön, men tyvärr många med ett komplext och ibland också smärtfyllt förhållande. Det är förlossningsskador, återkommande svampinfektioner, ont vid samlag, svårt att hålla tätt (även fast man kanske inte fött barn) och så på det känslan av att inte känna sig lyssnad på när man uppsöker hjälp. Tjejer som besökt vården så många gånger att de glömt räkna hur många besök de gjort, och tyvärr får de allt för ofta höra orden: Det är normalt att… Normalt?!
För ett par veckor sedan gick Socialstyrelsen ut med informationen som visade på att det finns bristande kunskap om vestibulit inom vården och att antalet vestibulitdiagnoser och vårdtillfällen fördubblades mellan 2006 och 2016. Man skriver
att antalet som får diagnosen vestibulit har ökat, och att mörkertalet kan vara stort eftersom besök vid ungdomsmottagningar, primärvård eller hos barnmorska inte räknas med i några register. Dessutom kan det begränsade kunskapsläget om vestibulit bidra till en underrapportering.2001-2016 vårdades nära 9 000 kvinnor 15-44 år inom den specialiserade öppenvården och slutenvården för vestibulit.
Räknar man även med samlagssmärta, vaginism och andra relevanta diagnoser hamnar siffran på cirka 54 000.
Vestibulit är en smärtsjukdom som innebär att man har ont i slemhinnan kring slidöppningen vid beröring. För många kvinnor leder sjukdomen till kraftig smärta vid exempelvis samlag och sjukdomen kan påverka relationer, samliv och livskvalitet negativt. I patientintervjuerna framkom också problem med attityder till vestibulit inom vården.
– Patienter upplever att de inte blir trodda när de kontaktar vården eller att deras smärta normaliseras. Flera beskriver det som en stigmatiserande sjukdom eftersom den rör tabubelagda frågor kring kvinnlig sexualitet och det händer att patienter upplever att deras sexvanor lastas för att sjukdomen uppkommit, säger Hanna Mühlrad i Socialstyrelsen utskick.
Det är nåt som inte stämmer med inställningen till kvinnors vad ska jag kalla det sexhälsa, men som också är kvinnors hälsa. För det går inte att isolera det. Ont vid samlag, ingen sexlust osv drabbar hela kvinnan. För allt hänger ihop.
Tänker att ingen pratade med mig om sexlust som försvinner under mina cancerbehandlingar. Jag uppmanades ta antihormoner i minst fem år efter alla behandlingar för att som de sa minska risken till återfall. Jag tog inte medicinen för jag vill inte förlora min sexlust, vilket är en vanlig biverkning av medicinen. Jag vågar hävda att inställningen till mig hade varit annorlunda om jag varit man. För ingen sexlust är inget en man ska behöva utstå. Män behöver inte ta ppiller på grund av biverkningarna, där just sexlust och depression är några av biverkningarna. Men kvinnorna som tagit ppiller i snart 60 år ja, när de påtalar biverkningarna, som förövrigt är samma som för männen. Ja, då ska vi stå ut.
JAG är trött på att stå ut.
Det gör mig så ledsen och den där ledsamheten blir snabbt till ilska. Det är ilska som driver mig. Man behöver liksom inte vara Einstein för att förstå att nåt inte riktigt stämmer.
Men vad är det som inte stämmer?
Vad är anledningen till att:
Svamp, endometrios, vaginism, vestibulit ökar?
Ökningen av hormonell cancer.
Ökning av sköldkörtelproblem, idag är nästan en halv miljon diagnosticerade med någon form av sköldkörtelproblematik.
Att var tredje kvinna över 35 har någon form av inkontinensproblem? Och att det går ner i åldrarna?
Så läser man det här: MÄNS spermier försvinner men ingen vet varför skriver man i Aftonbladet. Men, varför säger man att man inte vet varför? Är inte det här mixtrande med hormoner en av anledningarna? Vårt sköra, finstämda hormonsystem. Bara i Sverige har vi nästan en halv miljon diagnosticerade med sköldkörtelproblem. Dags att börja titta på den stora bilden tänker jag.
Redan 2012 gick Naturvårdsverket ut och varnade för medicinrester som man hittat i fisken i Fyrisån. Hör här
Så här skriver man: Medicinrester som släpps ut i naturen kan enligt flera studier orsaka störningar i hormonsystem och könsutveckling hos fisk och andra vattenlevande organismer.
Vi lever i ett ekosystem typ det jag stoppar i mig, kommer ut i mitt kiss och sen tillbaka igen via grundvattnet.
Tack Karin, o vad ska vi göra för att alla kvinnor med ”besvär”/symptom/ ?samlas o protestera? 1,6 miljonklubben gör en del med de läkare som de samarbetar med, jag har ej svaret. Hälsning Birgitta Jansson
Blir nästan lite ledsen när jag läser det du skriver om att det är så självklart att män inte ska behöva stå ut med att vara utan sexlust och att man bemöter män annorlunda i sjukvården. Men jag misstänker att du inte lever tillsammans med en man med prostatacancer.
Tycker det är helt rätt av män att vägra p-piller, som gör dem sjuka, och tycker att kvinnor ska göra samma sak. En man som tappar erektionen lär ju inte ta ett piller till och genomför ju heller inget samlag, medan kvinnor förmodligen ignorerar motsvarande signaler och kör på. Det är inte så smart. Jag åt inte p-piller många månader, för det tog mig inte lång tid att inse att det var en dum idé, men ändå ställde det till med mer oreda bland mina hormoner än jag anade då.
Att mediciner som ska ta sig igenom kroppen utan att brytas ned (läs p-piller) senare dyker upp i vattnet är ingen nyhet. Det diskuterade vi i skolan redan på 80-talet (ja, så gammal e jag). Kommer ihåg att det var någon större västerländsk stad som hade bytt vattentäkt just pga den stora mängden kvinnor som knaprade p-piller. Plaster är också hormonstörande och nanopartiklar från slitage kommer ut i vattnet. Kan vara bra att tänka på om man tänkt köpa fleecekläder eller andra kläder tillverkade av plastmaterial. Eller om man kör bil. Vi människor är för bekväma. Klart vi kan förbjuda allt det här, men om vi verkligen var bekymrade, skulle vi då inte sluta själva utan uppmaning? Nej, livet blir inte lika glammigt om man lever som man lär, men det är skönt när den kognitiva dissonansen minskar.
Tycker inte du ska vara ledsen över det jag skriver. Vi vill ju båda att både kvinnor och män ska få ha sexlust och bemötas likvärdigt. Och man kan prata länge och mycket om varför kvinnor fortsätter att ta ppiller trots biverkningar. Men kvinnors klagan tas inte på samma allvar som om en man klagar. Jag vill ha en rättvisare värld och det handlar inte om att ta från någon annan.