rensa luften

Igår blev jag intervjuad av TV4Nyheter, det kommer inte sändas förrän i sommar någon gång. Förra veckan pratade jag om kroppen efter cancern, om att operera bort ett bröst i radioprogrammet Stil. Du hittar intervjun med mig 43 minuter in i programmet.
Igår pratade jag också om cancer, vi får se vad de väljer för delar. Men jag slås av att jag bryter igenom. Jag kan prata om min cancer. Förut kände jag att jag typ inte orkade gå på middagar eller fest för att det var jobbigt, att jag liksom inte orkade vara en som blir ledsen varje gång någon frågar mig hur jag mår. Som om jag pustar ut efter ett långt maratonlopp. En massa ogråten gråt över vad jag och min kropp varit igenom. Men när någon frågar på riktigt, gör det där lilla extra, eller kanske frågar en fråga som är känslig. Svårt att hålla tårarna tillbaka. Inte så att jag hulkar, men det kommer tårar. Det händer också ofta om jag träffar en kär vän, som jag inte träffat sedan jag blev sjuk. Jag vet inte men då blir återseendet speciellt. För just då och där blir man så varse att livet är förgängligt och det gör en lite sorgsen. Inte för att jag inte visste det innan. Men det är som att man återupptäcker, ser att man faktiskt har en massa människor i sin närhet som man tycker om. Men livet, jobbet, familjen, cancerbehandlingarna allt man är med om tar mycket av ens tid, gör att vänskap kan rinna ut i sanden försvinna bort. För att dagarna går, blir till månader, blir till år. En sjukdom kan få vänskap att bleknas bort. Så träffar man en person man inte träffat på flera år så kommer man på hur väldigt mycket man tycker om den här personen. Att man kanske har en historia ihop.

Tintin längst till vänster, Eddie i mitten och jag till höger. I år fyller vi alla 50 år. Vi är drakar. Här uppträder vi med Cabaret på teaterbåten Arena. Vi kanske är 13-14 år. Time flies.

Igår kom Tintin på middag. Vi hade inte setts på ett par månader, men pratat i telefon. Vi har känt varandra sedan jag var tolv år och började i hennes klass i Eiraskolan. Känns så märkligt ibland. Tänk att vi är femtio, eller ska fylla femtio år i år. Känns inte som är det så länge sedan jag kom in det där klassrummet och jag Tintin drogs till varandra. Och allt skoj vi varit med om. Jag var till och med med när hennes yngste dotter föddes. Nu är vi femtio, halva livet som gått. Tack Tintin för att du gjorde att jag stod ut med att vara tonåring och för alla skratt och fnisskvällar jag haft med dig.
Jag fick den här gröna växten av Tintin. Det är en rosengeranium. Den luktar supergott. Men det braiga med den är att det tydligen är en hälsoväxt. Den rensar luften. Jag har ställt den i mitt hälsohörn enligt feng shuin. Och tänk i natt sov jag så gott.