frozen fright

Vi vet sällan hur vi reagerar när vi utsätts för övergrepp, läskigheter, fara och när vi blir så där rädda. Jag brukar vanligtvis reagera utan att tänka på konsekvenserna som kan följa. Jag har sprungit efter de där rånarna som snott mitt guldhalsband. Jag har skrikit åt blottare så att alla andra ska uppmärksamma dem. Jag skällde ut min granne som var knarkare och precis skaffat en stor pitbull som han rastade i trappan och entrén i huset genom att låta den springa fritt. Så många händelser, så många gånger jag reagerat utan att en enda gång tänka på konsekvenserna. Hittills har inget hänt, men jag vet det är inte bra att reagera så där blixtsnabbt. Det är bra att reagera, men ibland måste man tänka efter om det är smart att agera för det kan utsätta en för ytterligare fara.

Men jag har tänkt en del på det där med frozen fright. Det har hänt mig en gång och det var så jäkla obehagligt. Jag tågluffade ner till Italien med Christell. Jag var 16 år. Jag hade sett en annons i DN. Konst och språkresa på Capri. Jag övertalade mina föräldrar att jag skulle få åka. Tre veckor på Capri. Det var en dröm, men den härliga resan ska det inte handla om nu. Utan om mitt ögonblick av frozen fright.

På tågen genom Italien kunde man dra ut sätena så att det blev som en liggvagn. det här var i juni, direkt efter skolavslutning, så tågen var inte överfulla av tågluffande ungdomar. Jag och Christell hade lagt oss tillrätta. Vi sov sked. Jag låg ytterst. Vi hade svept in oss i varsin handduk som vi senare skulle ha på nån av Capris stränder.

Jag vaknar mitt i natten av att jag har en hand mellan mina ben, utanpå jeansshortsen. En hand som hårt gnider mitt underliv. Jag följer den håriga manshanden och vänder mig om och där bakom mig ligger en liten gubbe med ett äckligt flin på sina läppar. Jag försöker skrika, får inte ut ett ljud. Det var ett så obehagligt ögonblick. Jag kunde inte säga nåt. Jag kunde inte skrika. Jag var som frusen till is. Så förnedrad och så förstenad.

Vet inte hur lång tid det tog, men efter en stund släppte det. Jag väckte Christell och plötsligt kom ett skrik. Nästan som ett avgrundsskrik, långt nerifrån magen. Jag slängde mig ut ur vagnen och skrek efter gubben som hunnit springa iväg.

2
2