Här kan du beställa min bok jag vill fan leva
Ok, så var vi där igen. Igår när jag satt i väntrummet och väntade på att få komma in till min tandläkare, så satt jag framför en sån där skärm som visar nyheter. Igår kom studien: Långvarig återfallsrisk vid bröstcancer
Har man haft bröstcancer så kommer trycket över bröstet direkt när man läser rubriken. Gick så klart direkt hem efter tandläkarebesöket och läste artiklarna om denna studie som alltså visar summa sumarum att kvinnor ska fortsätta att äta antihormoner om de haft hormonkänslig cancer. Nu vill man alltså höja tiden som vi ska äta denna medicin från fem år till tio år.
Varför .
för jag undrar vem tjänar på att vi äter medicin i minst tio år?
Vem har bekostat denna studie?
Och varför gjorde man inte en rättvis forskning?
Varför har man inte gjort en sidoforskning på oss tjejer som valt att INTE äta antihormoner. Är inte det intressant? För, Hallå, jag är kvar, ta i trä. Men jag är kvar, jag lever efter en aggressiv och hormonkänslig cancer och jag valde alltså att inte äta denna antihormon som jag nästan tvingades att äta. Jag kan säga att jag brottades med många känslor, oro, dödsångest de där månaderna som de tog mig att bestämma att skippa antihormonerna. Rädsla är ett bra sätt att få oss att välja det som erbjuds, men jag tackar återigen google som fick mig att läsa andra röster, i andra delar av världen för att bilda min uppfattning vad som är bäst för mig.
Jag kommer aldrig råda någon att inte ta antihormoner, det är nämligen ett beslut du måste ta själv. Ett svårt beslut, därför är det viktigt att man tar det utifrån sig själv.
Idag är jag glad för det val jag gjorde. Att jag vågade.
Antihormoner ger sjukt jobbiga biverkningar och det negligeras i cancervården. Det är allt från blodpropp, artros till avsaknad av sexuell lust.
Kvinnors sexuella lust under cancerbehandlingar eller efter är inget man pratar om i cancervården. Har under de nio månader som jag behandlades aldrig fått den frågan. Hur det står till min sexlust? Om jag kanske saknar min sexlust? ja, ni fattar.
För hur viktigt är det att en kvinna har sexuell lust, 2017, efter en cancerbehandling eller under en cancerbehandling? tydligen inte så viktigt utifrån min egna hobbyforskningh, där jag frågat bc-systrar om de fått den frågan under eller efter cancerbehandling.
Nej, kvinnors sexlust är inte lika viktig som mäns sexlust helt uppenbart. Och det är bara en sak man kan ifrågasätta vad gäller antihormonbehandling.
För frågan kvarstår fortfarande. Varför lät man inte göra en undersökning/forskning på oss som inte valt att äta antihormoner. Hur är utfallet där? Hur många kvinnor har överlevt hormonell cancer UTAN att äta antihormoner?
För Tänk om det finns en risk med att mixtra med hormoner i en kvinnokropp?
LÄs HÄR
Jag har skrivit om dr John. R. Lee som också skrivit boken What your doctor may not tell you about breast cancer
Behöver jag säga att han motarbetats, tystats för sina tankar, sin forskning vad gäller bröstcancer? Och vad jag hört om hans behandling av bc-systrar så har ingen av de bröstcancerdrabbade med hormonell cancer som han behandlat fått någon form av återfall – trots att han alltså INTE gav dem antihormoner, utan snarare bioidentiskt hormon.
Så återigen.
Vem var beställaren för denna forskning som nu visar att kvinnor ska fortsätta att äta antihormoner?
En högst adekvat fråga.
Jag sa nej till ytterligare fem år med skit-tamoxifen. Det kändes som jag fått kallt vatten över mig när min onkolog föreslog det. Jaha, sa han då skriver jag att patienten vägrar…JA, absolut! Då frågade han vad som varit min värsta biverkning och jag svarade att jag inte har lust skrattade han till. De var ju inte det han menade. Han menade endometrios och annat viktigt. Inte är sex viktigt. Min gynekolog tycker att jag gjorde rätt som vägrade. Han ser redan att jag mår bättre på sekretet. Att det egentligen bara är experiment de sysslar med sa han lite så där vid sidan av. Va? Gissa om jag känner mig lurad som ätit skitet i fem år. Kramar och heja dig i din kamp!
Jag var på mamografi för en månad sedan. I samband med det blev jag tillfrågad om jag ville delta i ett forskningsprojekt att förebygga bröstcancer. I så fall skulle jag just få antihormoner. När jag läste biverkningarna blev jag riktigt arg, ska man alltså ta bort allt välmående bara för att få en liten mindre risk för att få bröstcancer. Jag som tar östrogen för att just må bättre. Kan man inte forska på andra faktorer som kost och livsstil, nej det ska alltid vara något som går att ta betalt för. Skit samma om man mår uselt när man tar medicinen.
Skamligt!!! För att läkemedelsindustrin ska få tjäna pengar!!! Inget annat!! Bra gjort av dej!
Jag blev också lite orolig när jag läste det där, men ångrar ändå inte mitt beslut att tacka nej till tamoxifen från början. De borde tala om att riskerna är individuella också beroende på tumörstorlek, typ, ev spridning, livsstil m.m. Jag gillar inte att de försöker sälja in samma behandlingspaket på alla utan diskussion. De skrämmer upp kvinnor och ger inte ens några alternativ. Varför inte tala mer om andra metoder att minska riskerna för återfall t.ex. kostomläggning och träning som inte ger biverkningar. Träning, alkohol och viss mat påverkar ju östrogennivåerna och det kan man ju åtgärda själv om man bara känner till det.
Jag står precis i valet och kvalet om jag skall fortsätta äta fem år till. Min bröstcancer upptäcktes i slutet av 2012. Den hade spridit sig till tre körtlar. Den var två cm. Men den hade tillkommit på bara två månader och var alltså aggressiv. Jag har gått genom alla behandlingar med Letrozol fem år inklusive. Det var tufft att få höra att man skall nu äta Tamoxifen fem år till som är lite snällare. Jag slutade precis tre månader för tidigt med Letrozol för jag var så väldigt torr i underlivet så det gjorde riktigt ont. Slemhinnorna säckar ihop och kommer nästan ut fast man använder Replens och salva utvändigt.Ja, gynekologerna gillar inte antihormonbehandlingar. Min säger lite då och då att jag skall avstå. Men tröttheten, hjärtklappningarna, restless legs, artroskänningar har nog varit de värsta biverkningarna. De finns inte hela tiden. De turas om. Vårdens, VCs uppgift är att lindra dessa biverkningar och det har de gjort. Jag upptäckte att gym och vattengympa hjälper. Salvorna skall man börja med redan innan det blir ett problem och regelbundna gynbesök. Vad skall man säga. jag vill se mina så här långt sju barnbarn växa upp. Det är min motivation att ändå försöka äta Tamoxifen ett tag. Sedan kan man ha uppehåll om det känns för jobbigt. Högst två månader, och börja igen. Men visst onkologen är stendöva vad gäller biverkningar.Annars tror jag inte på dina paranoida misstankar om orsaken till att man nu tycker att vi skall äta ”skiten”. mvh Päivi
Har precis, efter 5 år, slutat med tamoxifen. Jag och min mamma fick bröstcancer samma år och för någon månad sedan fick hon 2 st stroke så de tog genast bort hennes tamoxifen. Jag letar och letar överallt vad man ska äta och inte för att undvika hormonell mat men det är inte lätt. Var kan man hitta information? Vore väldigt tacksam om någon visste,
mvh camilla
läs onkologen David Sten… inte hundra på hans efternamn. Men han har en hemsida som heter läkare för framtiden. Gå in där ger han tips om vilken mat som är bra att äta.
Jag vill uppmana alla med bröstcancerproblematik att läsa boken Överlista din cancer av Tanya Harter Pierce. Där upptas många verksamma behandlingar för att behandla och förebygga alla former av cancer. Näringsmedicinska uppslagsboken av Peter Wilhelmsson är en fantastisk bok om näringsämnen och dess funktioner i kroppen.Det går att riskreducera utan Tamoxifen. Att själv ta kontroll över sin kropp genom att skaffa sig kunskap är en av de bästa investeringar man kan göra.
Hej jag har ätit tamoxifen i över ett år nu utan några biverkningar och jag ser medicinen som min trygghet! Skulle inte våga ta risken med att sluta! Förstår inte hur ni tänker….
Hej brittmarie och vad skönt att du inte har känt av några biverkningar. Hoppas du slipper dem. Kram
Har så mkt biverkningar men inbillar mig att då gör de stor nytta , hade blivit så orolig om jag inte känt några biverkningar alls …
Diagnosticerad med bc juli 2017. Deltog i studie, så sista strålningsdosen gavs nästan exakt ett år senare. Fick information om Tamoxifen ganska tidigt. Började äta i september samma år som del i studien. Kunde för mitt liv inte begripa hur det fanns ”knasbollar” som först åt och sedan slutade. När det sänker risken för återfall så bra. Det var självklart att äta Tamoxifen. Självklart! Livet ut – inga problem!
Sedan gick månaderna. Sexlust under c-behandling är sisådär ”och det vet ju alla”. Men det räckte inte som förklaring. Jag började få ont vid xxx. Som om underlivet vägrade ta emot besök. Jättekonstig känsla, som om det inte fanns plats för besök överhuvudtaget.
Sedan kom ledvärken. Jag har alltid varit fröken-hopp-och-studs. Nu började jag leva i ett hackigt maskineri. Gisten, hackigt när jag skulle upp ur sängen, lätt få ont i fotlederna och så vidare. Vikten tickade sakta men stadigt upp. Det var bara skit!!
Så jag tog ett ångestfyllt men samtidigt enkelt beslut och slutade med Tamoxifen. Jag vet att det kan förkorta livet, men jag har fått min kropp tillbaka. Ingen ledvärk, ett underliv som återigen varmt uppskattar besök och jag har slutat gå upp i vikt. Vikt är inte, får inte vara, tillräckligt viktigt som orsak. Sexlusten är 40 och ledvärken 60 procent orsaksviktning.
För ett år sedan var det självklart att äta Tamoxifen. Efter åtta månader perfekt skött medicinering är det lika självklart att VÄGRA. Resten av livet.
Diagnosticerad med bc juli 2017. Deltog i studie, så sista strålningsdosen gavs nästan exakt ett år senare. Fick information om Tamoxifen ganska tidigt. Började äta i september samma år som del i studien. Kunde för mitt liv inte begripa hur det fanns ”knasbollar” som först åt och sedan slutade. När det sänker risken för återfall så bra. Det var självklart att äta Tamoxifen. Självklart! Livet ut – inga problem!
Sedan gick månaderna. Sexlust under c-behandling är sisådär ”och det vet ju alla”. Men det räckte inte som förklaring. Jag började få ont vid xxx. Som om underlivet vägrade ta emot besök. Jättekonstig känsla, som om det inte fanns plats för besök överhuvudtaget.
Sedan kom ledvärken. Jag har alltid varit fröken-hopp-och-studs. Nu började jag leva i ett hackigt maskineri. Gisten, hackigt när jag skulle upp ur sängen, lätt få ont i fotlederna och så vidare. Vikten tickade sakta men stadigt upp. Det var bara skit!!
Så jag tog ett ångestfyllt men samtidigt enkelt beslut och slutade med Tamoxifen. Jag vet att det kan förkorta livet, men jag har fått min kropp tillbaka. Ingen ledvärk, ett underliv som återigen varmt uppskattar besök och jag har slutat gå upp i vikt. Vikt är inte, får inte vara, tillräckligt viktigt som orsak. Sexlusten är 40 och ledvärken 60 procent orsaksviktning.
För ett år sedan var det självklart att äta Tamoxifen. Efter åtta månader perfekt skött medicinering är det lika självklart att VÄGRA. Resten av livet!
Kära Ingrid, jag förstår precis den känslan. Länge fanns oron om jag gjort fel i kroppen. Det kan man ju aldrig veta och det är ångestfyllt när man själv tar ett beslut. Men alla de här biverkningarna som många mediciner ger. Varm kram till dig och tack för att du berättade.
Hej Karin, jag har följt din resa ett tag & sitter här nu idag med Tamoxifen i min kropp. Jag är en ekologisk naturlig själ som inte ens tar impren. 3/5 opererade jag bort mitt bröst med spridd cancer till en lymfa. Har även strålats.
Efter endast 6 veckor med denna medicin så har jag idag bestämt mig att sluta. Som många beskriver så känns livet likgiltigt, jag gråter massa , lättirriterad och tappar massa massa hår. Slemhinnorna svider och sexlusten är som bortblåst.
Var hos min onkolog förra veckan som vill ses om 2 månader igen för hon litar inte på att jag kommer äta dom, 2 år bad hon mig. 2 årutan den sanna livsglädjen är länge för mig.Jag är själv ekologisk frisör och ska även öppna en raw food bar för att sprida kost för läkning. Men den där inre glädjen fattas, tabletten har tagit bort min udd. Jag känner mig ensam och rädd men vet att min inre röst är så stark. Tillit till att allt kommer bli bra. Jag har även jobbat på djupet varför cancern kom till mig och vilken gåva jag fick med mig av den. Jag bloggar också om min resa på AnnaViresha.se
Jag undrar om du vet ngn alternativ klinik man kan åka till för att minska östrogenet?
All kärlek Anna
Hej jag förstår att du är mitt uppe i ett svårt beslut och jag önskar jag kunde hjälpa dig. Men det var Ett av mina svåraste beslut faktiskt och jag råder ingen att göra som jag. För vi är alla olika, men jag råder alla att läsa på så mycket de kan om hormonell cancer. Läs på om östrogen och varför östrogen kan gå bananas i en kropp. Och om östrogen verkligen är farligt. Vad är det som gör att östrogenet blir farligt. Ja, du förstår. Jag har länkat till flera olika röster på nätet i tidigare inlägg. Men Dr Lees bok är bra. Jag känner inte till någon sådan klinik som du söker efter. Varm kram Karin
Tack vackra för svar ! Jag känner att mitt beslut att inte ta de mer är helt rätt! Utifrån mitt hjärta & min inre visdom. Visst är jag rädd men med en tillit och längtan till att vara Anna igen . Ska köpa boken 🙂 Tack för svar & fin support – kram
Jag slutade den 6 januari iår efter 2.5 år som jag åt giftet. Får se om mitt hår växer tillbaka eftersom tamoxifen har gjort att jag tappat mycket hår o att blödningar i underlivet upphör, det är andra gången jag har blödningar. Och att leder o muskler slutar att göra ont. Jag är blir ändå 76 år o vill ha min livskvalité tillbaka de få år jag har kvar.
Jag fick BC våren 15 och ätit Tamoxifen i 3,5 år. Men nu orkar jag inte en sommar till med dem…sänker livskvaliten och inte värt att ta dem. Men hur länge dröjer det till jag känner mig skapligt normal igen? Har varit utan en vecka nu…Tack för svar. Har inget annorlunda kännt än
Tack för fina inlägg/ Ulla
Tack för att ni skriver av er, så glad att jag hittade hit. Har 95% hormonell bröstcancer och bör ta Tamoxifen, gjorde det i ca 1 år men min livslust var helt borta, värk och smärta i ben, höfter etc etc, ingenting var kul, jag som var en levnadsglad, alert, social kvinna tappade lusten till ALLT, saknar inte ens närhet, vill ingenting…..detta fick mig att göra uppehåll i nästan tre veckor och fick tillbaka glädjen i livet igen, vilken skillnad. Nu sa min onkolog att jag skulle testa anastrozol och efter 2, 3 veckor kolla bentätheten, kan visst bryta armar och ben…usch, har redan brytit armen nyligen, jättejobbigt. Men iaf så funderade jag på och googlade just om detta, att sluta helt och leva med livsglädje i ponera 10 år än med skitbiverkningar i 30 år. Jag har fått biverkningar av anastrozol också, det är bara 4 dagen efter uppehåll och redan har jag ont överallt, känns som läkningen av armen gått tillbaka, svullen och ont. Jag orkar inte med dessa biverkningar.
Med Vänlig kärleksfull hälsning från en 53 årig kvinna <3
Hejsan! Ja varför finns det ingen forskning på oss som inte vill äta dessa tabletter från helvetet. Jag åt dem ca 1 år men mådde så dåligt och hade så ont av dem. Så nu vägrar jag ta dem. Skulle ha ätit dem i 10år, men tar heller risken att få återfall än att leva 10 år i helvetet.
Hej
Jag fick diagnosen hormonell bc Her-2+ med spridning till 3 lymfkörtlar i mitt högra bröst i januari 2014. Precis som du fick jag cellgifter först och sedan mastektomi och efter det 25 ggr med strålning. Icke att glömma de 17 herceptinsprutorna som jag också fick så m a o så var det hela det tunga artilleriet som sattes in. Överlevde behandlingen men sen var det dags för antihormonerna!! Jag gav upp efter ca 1,5 år med alla biverkningar man kan få, jag ville hellre leva ett bra liv den tid jag har än ett kasst om jag ändå kanske ev skulle få tillbaka eländet. Mitt beslut och jag ångrar det inte en sekund! Mår kroppsligen så mycket bättre och skulle jag nån gång få ett återfall så har jag iaf fått må bra hela tiden innan.
Mer forskning om oss som tackade nej skulle vara en intressant studie!
Pingback: Läs kommentarerna… – Bröstcancer
op för hormonell bc sept-19. Ingen spridning i lymfkörtlar, tumören var 4 x 3 m.m. Vart insatt på Anasrazole. Fy fan så dåligt jag mådde, från har vart en glad 74-åring som jobbar fortfarande några dagar i månaden till en som vart så sänkt. Slutade tvärt. Vill ha min livskvalite kvar min sista år.
Hej Anita. hur mår du? Tack för din info, påminner om min bröstcancer som jag op 18/7 och påbörjade strålbehandlingen den 24 okt, 15 gånger och får nu ta Anastrozole i 5 år. Jag är också 74 år och undrar om jag kan sluta med tabletterna som du gjort.. Kram
Vad menar ni med att det inte görs någon forskning på hur det har gått för er som inte är antihormonella mediciner? Det behövs väl ingen särskild studie utan det är väl bara att läkarna när någon får återfall fyller i om man har ätit medicin eller inte. Det är väl så man har fått fram siffror på att x procent fler som inte äter får återfall. Trist att höra att ni upplever biverkningarna som så besvärliga. Hoppas det inte avskräcker andra. Det finns många som tycker att det går bra.
Jag slutade med letrozol efter 3 mån och tänker aldrig i livet ta det där rävgiftet igen!!!
Riktigt otäck medicin och tänker på alla stackars djur som den testas på, fyyy f-n
Slutade för en vecka sen och har fått mitt liv tillbaka
Ingen mer häxmedicin för mig
Hej Karin, hur mår du nu? Jag tar Anastrozole Accord. Undrar om jag kan sluta med dem. Kram
Hej Eva, jag mår bra tack. Men jag kommer inte och kan inte råda dig att sluta med en medicin som din doktor ordinerat. Ett sånt beslut måste alltid vara ett beslut man tar själv. Så prata med din doktor och läs allt du kan komma över innan du tar något beslut. Varm kram Karin
Hej Karin,
Så hur länge sen är det sen du skulle ha börjat ta tabletter?
Jag tog min första tablett idag, men har redan tänkt att allvarligt överväga det om jag får mkt biverkningar. Fick avbryta min behandling med Paklitaxel och känner på mig att jag kommer reagera starkt på tabletterna.
MVH Mimmi
Hej!Jag fick min första BC 2009,blev ordinerad Tamofixen i 5 år.Mådde inte bra av den och valde att avbryta efter ca 6 månader.Fick återfall 2017 nu i mitt andra bröst också den här ggn hormonell….så nu är jag livrädd för ett tredje återfall och försöker därför härda ut med antihormonbehandling…mår inte bra men försöker stå ut.Raija
Så intressanta trådar! Så många kloka tankar. Jag äter Letrozol sedan fem år, har letat efter alternativ då jag precis som du och ni, inte mår bra av biverkningarna. Fann Indole-3-Carbinol. Någon som har erfarenhet av den?
Kram på er alla kloka varelser!❤️?❤️
Hej vilka intressanta trådar! Jag undrar Om någon har fått klåda/ hud pirr pga tamoxifen?
Jag är 73 år och märker denna biverkning i ca två månader ibland blir det mer på kvällarna när jag sitter framför tv!Tacksam för svar!
Hej! Intressanta trådar! Jag äter tamoxifen sedan november/ och känner klåda eller hur pirr i huden! Störande!ibland mest på kvällar när jag sitter framför tv! Undrar om någon Annan har fått denna biverkning?
Tacksam för svar!
Mjölk innehåller en massa östrogen. Kött kanske också beroende på hur dom är uppfödda. För att inte tala om plaster även plaster i kläder. En massa kemikalier likaså. Levern kan vara dålig på att processera östrogenet som den ska och få får vi för mycket östrogen i kroppen. Läkemedelsbolagen forskar inte på naturliga ämnen eller hälsa. Ingen i sjukvården jobbar med att bygga upp kroppen. Det är helt galet.
Hej! Har läst din sida och finner den mycket intressant. Har skickat efter boken. Är bc opererad 2018, 11mm tumör och 15 dagar strålning. Allt har gått väldigt bra. Äter Tamoxifen Sandos. Har känt av lederna och nu har det övergått till smärta i höft, ben och fotleder. Sättet det i samband med medicinen. Är det något du känner igen! Att det blir värre efter en tid. Vill lära mig mer, så jag kan fatta eget beslut. Hittills har jag bara anpassat mig till det doktorerna säger.
Hej, jag åt aldrig antihormoner så jag kan inte svara på det. Men om du läser på Fass om din medicin så står alla biverkningar där. Det är bra att läsa på och ta reda på så mycket man kan om nåt innan man tar ett beslut. Kram till dig
Hej, efter två månaders intag av tamoxifen började jag känna torra slemhinnor i näsan och halsen också, och blod i sputumet nästan varannan dag. Jag hade en halskontroll och allt är ok. Läkaren säger att det är torrt från tamoxifen. Om någon av er har haft liknande symtom, snälla låt mig veta så jag vet att det finns någon annan som jag. Tack
Jag tror att jag är hyfsat lyckligt lottad som har sluppit alltför hemska biverkningar av tamoxifen. Jag är lite torr i näsan och ögon, kroniskt trött, tål inte längre alkohol, sover illa men jag har än så länge sluppit ledvärk efter 2 års medicinering. Förra veckan fick jag operera bort livmodern pga av att livmodern hade blivit förstorad, läkaren sa att tamoxifen kan ställa till det ibland. Fördelen är ju nu att jag slipper oroa mig för livmodercancer som också är en biverkning av medicinen. Jag hoppas verkligen att framstegen med forskningen om minskade doser går fort framåt. Dock kan jag känna besvikelse över att vi kvinnor i över 40 år har blivit matade med detta utan att man har gjort någon forskning tidigare. Jag fortsätter med medicinen för att slippa ångest för återfall.
Hej.Jag är en kvinna på 58 år.Jag har precis börjat äta mina ”antihormoner” Har läst massor om biverkningarna och är väldigt orolig.Jag hade väldiga klimakteriebesvär för ca 10 år sen och har blivit bättre.Min bröstcanser var bara 9 mm och hade inte spridig sig till körtlarna och nu ska jag strålas i 3 veckor.Läkaren säjer att det är den”bästa/snällaste bröstcanser sorten msn kan ha.Borde det inte då räcka med strålningen? Vad jag skulle vilja veta om det finns nån mer som inte fått biverkningar(bara en här i tråden).Tack på förhand.Marianne
Hej!! Jag hade en tumör liknande din. En sk stillsam typ. Den snällaste sorten. 1,5 cm i storlek. Jag gjorde mina strålningar (5st) och började med antihormoner i februari. Sakta men säkert så fick jag så jobbiga biverkningar. Deprimerad Arg orkeslös (kroppen var blytung). Nu har jag gjort ett uppehåll på 3 veckor och börjar känna mej dom en människa igen. Jag ska försöka hålla skiten borta genom träning och bra kost. Undvika stress och göra mina meditationer.
Hej! Är 31 år med her2 positiv cancer. Fått sista cellgiftsbehandlingen nyss och snart väntar op. Får snart svar på om det är nå knasiga gener som orsakat allt eller ej. Läkaren rekommenderade hormonbehandling iaf 5 år….. kul att hamna i klimakteriet som 31 åring *ironisk*…tror jag kommer säga nej till den….
Hej! Opererades för hormonell bc i juni 2019. Tumören var liten och ingen spridning
till körtlar. Gick igenom ”hela paketet” med cytostatika, strålning och immunstärkande dropp. Allt gick ganska smärtfritt tills jag började med Anaztrosole. Slutade idag i samråd med onkologen, efter 4 år. Mitt liv har varit ett helvete med alla biverkningar och nu, vid 76 års ålder får det vara slut. Hoppas få livsglädjen tillbaka!
Åsa
Oj så tufft att du ändå stod ut i 4 år! Jag började med Anastrozole för sexton dagar sedan. Var väldigt skeptisk till att börja men är beredd att ge det en chans. Har inte märkt några större biverkningar ännu men jag befarar att de blir värre efter hand. Har redan nu bestämt att jag inte kommer att fortsätta om biverkningarna blir för plågsamma. Jag är 62 år och vill ha ett bra liv på ålderdomen.
Tog min bukspottkörtel för att dom av en slump vid röntgen ( hade haft ont i magen) Det var inte cancer sa dom, men du får diabetes efter op. Det var 70% chans att få cancer, tyckte dom. Hade fruktansvärda smärtor som avtog emellanåt. Klagade över smärta i magen från 2021, o även svårt att ta ett djupt andetag. Var o gnällde ända sen operationen, 4 -5 kirurger viftade bort det o sa att det kunde bli såna smärtor . 2023 juni hittade jag en knöl i armhålan. O 5 månaders tröskande i vården fick jag svaret spridd cancer i hela skelettet. O det fanns inget annat o göra än att äta Anastrazol o en stor hög med smärtstillande. Dom kallar dessa tabletter som livräddande. Dom gör mig jättesjuk o deppig , går inte att sova slemhinnor spricker , ögon som behöver baddas på morgonen. Har slutat helt o lever jag några månader som mig själv o kan utrycka mig klart, så vill jag dö ifred. Absolut inte deprimerad, men leva så nej tack 😢