en liten uppdatering

När jag hade cancer och var under behandling var jag livrädd för att bli sjuk. Alltså få feber eller ont i halsen. Fick nästan panik om jag hamnade bakom någon i en kö som snörvlade och eller hostade. Man är så otroligt skör när man är under cytostatikabehandling och det sista man vill är att drabbas av någon annan skit. Den där rädslan höll i sig länge även fast cellgifterna var över. Visst drar mina tankar iväg och jag kan måla upp det värsta i huvudet om jag känner mig hängig, får ont nånstans. Det slutar ofta med att jag resonerar med mig själv. Jag ska inte dö i cancer. Jag ska inte dö i cancer. Rädslan finns alltid där i bakgrunden, så kommer det nog alltid att vara.

I ett par dagar har jag känt mig lite hängig. Så himla typiskt när man flugit och byter klimat. Jag blir så trött på mig själv. Jag ville liksom hålla Mallisvärmen kvar längre och klädde mig slarvigt. Och fast jag vet att man ska vara försiktigt i temperatuskiftningar, ja, så uppenbart struntade jag i det. Så igår. Var tvungen att ta taxi hem från jobbet och kraschade i sängen. Tog tempen och den visade 39 graders feber.
39 grader.
Oj, det var länge sedan jag hade så hög feber.
Jag bara låg i sängen som en strandad val. Orkade inte byta om till pyjamas utan slängde mig i säng med dagens outfit. Kunde inte göra så mycket annat. Drack vatten och te. Och nu efter en natt i fullständig värmeterror har jag 37 grader.
Ska ligga i sängen hela dagen. Håll tummarna att det vänder nu.
Sömn och vätska är bästa medicinen.

cellgiftsbeh2

Påminner mig om att en liten influensa eller förkylning inte är i närheten av vad cellgiftsbehandlingen var.

13063997_o_1

Igår kom Norstedts vårkatalog ut. Såg då att min bok YOGA FÖR KVINNOR som kom ut 2008 ska ges ut igen under rubriken Favorit i lågpris…
Min första yogabok gavs också ut i Usa och Finland. Den kom som nyutgåva hösten 2014. Nyutgåvan sålde tydligen slut och nu kommer den igen, som favorit i lågpris. Alltså, hur glad blir man inte?

0
0