2016 får bli tupplurens år

IMG_5507

Namaste kära bloggvänner,

så då står vi här på tröskeln till 2016.
ett nytt år. Jag har införskaffat en ny pocketkalender där jag kan skriva in alla aktiviteter, eller kanske snarare avsaknaden av aktiviteter. Jag kommer till det sen, alltså det här med avsaknaden.
Jag lämnar 2015 bakom mig, inte det roligaste året. Men jag tackar ändå, för det jag lärt mig. Både de bra och de dåliga grejerna.
Jag tänker inte avlägga stora löften. Svåra löften.
Jag tänker inte lägga press på det här året, tillskriva det något mer eller storstilat.
Jag tänker istället göra tvärtom. Eller försöka.
2016 ska bli mitt stressfria år.
Året då jag utforskar stressen i mitt liv.
2016 ska bli året där jag passar på att vila.
Tupplurens år.
Det betyder så klart inte att jag inte ska göra nånting annat.
Men jag ska uppmärksamma stressen.
De här snart två veckorna som jag varit härute på landet. Här där inte så mycket händer. Där det blir kolsvart och tyst när solen går ner, och just det där mörkret och tystnaden gör att jag sover som en prinsessa. eller stock. Jag landar.
Bland träden. Skogen. De långsamma stegen. Härute ger jag mig själv stunder av vila mitt på dagen. Jag kryper till kojs alldeles för tidigt. Jag tittar på larviga romantiska filmer. Jag somnar mitt i och vaknar till slutet. Det gör ingenting. För vad har jag missat?
Och vad har jag vunnit?
Ibland måste vi storstadsmänniskor, som typ är marinerade i stress sedan födseln utsätta oss för den stressfria tillvaron.
I morse när jag vaknade tänkte jag på att jag inte haft ont i axeln eller mellan skuldrorna en enda gång sedan jag kom ut hit.
Det måste betyda något.
Det betyder något.
Stress sätter sig i kroppen. Stress sätter sig i nacken, i axlarna. I min lymfödemarm. Stress retar lymfsystemet.
Så, jag ska försöka att inte fylla min kalender. Att låta det finnas pausdagar.
Vi börjar där. Så får vi se vad som händer.
Kära läsare av den här bloggen.
Gott nytt år.
Vila är att leva

IMG_5422

0
0