den rosa månaden

Rosa. Min dotter döpte sin första undulat till Rosa Nicholas. Sedan läste hon en bok om en flicka som hade en undulat som hette Putte, då ändrade hon namnet. Jag tyckte om att hon döpte fågeln till ett könsneutralt namn. När jag hör ordet rosa tänker jag alltid på den där undulaten som blev lite för tjock och en dag bara trillade av pinnen.

Nu är det en annan form av rosa. Nu är bröstcancermånaden här. Oktober. En rosa månad.

Vid det här laget vet ni vad jag tänker och tycker om allt det här rosa. Rosa bandet. Cancerfonden. Den ena fonden efter den andra som dyker upp och säger att de vill hjälpa till mot cancern. Samla in pengar till forskningen. Hedervärt så klart att så många vill hjälpa. Men bara för några år sedan uppmärksammades det att bara 1/3 av allt som kom in till Cancerfonden gick till forskningen. här kan ni läsa om det

Paris med sitt Eiffeltorn var liksom först ut för ett par dagar sedan:

Börjar ni inte, liksom jag tycka att det är så väldigt mycket pengar i omlopp. Men tydligen säger siffrorna att det fortfarande bara är hälften av all cancer som botas. Och att dödssiffran för antal som dör i cancer är konstant. Det var en kompis som träffade Agnes Wold på bokmässan. Ni vet forskaren som slår hårt åt alla håll och avfärdar allt Här avfärdar hon sex myter om din hälsa
Jag har mejlat henne och bett henne utveckla det hon sa. Jag väntar på svar. Hoppas jag hade rätt mejladress. Men kanske behövs det en sådan röst i all den här hysterin. Någon med en viktig titel som vågar ifrågasätta och har mod nog.

Jag tänker också att man kan ju alltid trixa med siffrorna i vetenskapens namn. Om man till exempel friskförklarar någon snabbare än tio år, som det tydligen var förr. Och istället börjar friskförklara vid tre års tid. ja, då lär ju överlevnadsstatistiken höjas. Om sedan personen dör av ett svagt hjärta när de där tre åren gått.Ja, då dör ju hon inte av cancer, utan av ett svagt hjärta. Men det var ju en biverkning av cancermedicineringen. Förstår ni vad jag hur jag tänker? Det är det här som är det luriga.

För vi skänker pengar, ända sedan cancerfonden och hela rosa bandet industrin startade någon gång på 80talet har vi gett så många miljoner, så mycket pengar. Vi vill hjälpa. Och när det dyker upp en rosa bulle och det står att hälften av priset går oavkortat till cancerforskningen. Ja, nog väljer vi den. Det är en rosa industri. Men varför fortsätter vi att dö i cancer? Varför dör små barn? Varför känns det som att det står stilla? Jag får så mycket mejl från tjejer som precis fått sin diagnos. Som blivit opererade, börjat med cellgifter, som precis kanske fått sin diagnos och som inte vet var de ska vända sig. Så mycket pengar i omlopp och ändå vet de inte var de ska vända sig.
Och varför, varför pratar vi inte om alla människor som dör av biverkningarna av de här medicinerna som läkemedelsföretagen tar fram? Som dör av ett hjärta som slutar slå, som inte orkar längre.
Och varför i herrans namn har man inte forskat fram vilka kvinnor det är som verkligen hjälps av att äta antihormonerna, där biverkningarna ofta leder till ett liv i halvfart.
Forskar man överhuvudtaget på mediciner som är biverkningsfria?
Ja, vem fan ska man tro på.

6 reaktioner på ”den rosa månaden”

  1. Hej, har följt din blogg ett tag. Tack för en bra blogg! Tänkte att det var dags att säga hej iaf. 🙂 Ja du, vem ska man tro på. Har också funderat på det där med biverkningarna. Hur mycket forskning läggs på det egentligen? Ser fram emot Agnes Wolds svar. Hoppas hon svarar.

  2. Anna Fästh

    Bravo Karin, har också skänkt pengar till cancerfonden men reagerar på en del dock små saker som t ex att dom skickar ut brev med mkt papper med information som vi redan vet.
    Ses på torsdag. /Anna

  3. Hej fina Karin!
    Läser din blogg ibland, och följer dig på IG, du skriver om viktiga saker som jag också känner för!
    Jag tror på min egna förmåga, jag tar reda på fakta själv och läser på en hel del om hälsa.
    Jag är en stor fan av Sanna Anandala och ser mycket fram emot hennes arbete. Just nu pågår ett arbete med att lyfta fram det självläkande hos oss.
    Det finns mycket att göra på hälsofronten, och vi får alla hjälpa till där.
    Tack för din insats!

    Ps. finare sida numera. Funderar på att anlita Love! Ds.
    Kram

  4. Tror att du är helt rätt ute i dina funderingar om Rosa bandet och alla andra fonder som säger sig stödja cancerforskning. Det är svårt att låta bli att undra. Sååå mycket pengar på reklam av olika slag, inte blir det bättre när man läser om alla kopplingar mellan läkemedelsindustrin, sponsrade läkare och även sponsrade utbildningar. Lägg till det mer eller mindre verkningslösa mediciner, eller än värre, farliga. Influensavaccin, Tamiflu m.m. Det handlar om pengar, att tjäna så mycket som möjligt på våra sjukdomar, kanske inte så mycket på att göra oss friska.

  5. Louise Roland

    Jag blir förbannad och rasande så jag skakar när jag läser misstron mot de läkare och forskare som viger sitt liv åt att bota cancer. Jag har själv en dotter som blivit botad från en cancersjukdom där nästan 100 % dog inom ett par år innan strålning och cellgifter forskades fram som botemedel. Nu botas över 90 % av unga patienter. Bara ett exempel. Att bota cancer är extremt komplicerat då cancercellerna fungerar på ungefär samma sätt som våra vanliga celler. En forskare uttryckte det som att det är nästan lika svårt att ta död på cancerceller utan att skada vanliga celler som att uppfinna en medicin som bara verkar på ens högra öra men inte påverkar ens vänstra öra. Forskarna har gjort underverk, fattar inte folk det. Sätt er in lite i några av alla miljontals forskningsstudier som nyligen gjorts eller pågår, det är bara till att googla så kanske ni lär er något era ignoranta människor!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *