horoskop = helikopterseende

Lördagmorgon. Vaknar tidigt. Det är väl fullmånen. Den är stark om och den gör nåt i alla fall med mig. Följer astrobloggen i dv
En gång i tiden var jag chefredaktör på en tidning. Då hade vi en medial tjej som gjorde månadshoroskopen. Då var det ”vindar” som var mer ”en intellektuell tidning ska inte ha horoskop”. Eller att det fanns och finns nåt ovetenskaplig och lite så där ovärt när det kommer till astrologi. Jag stod på mig, nixpix. Vi ska ha horoskop. Jag tycker nämligen att tidningar utan horoskop är rätt tråkiga. Nu har jag hittat Damernas världs astrolog som jag tycker skriver fint och härligt.
Så får man göra vad man vill med det. Jag använder det inte som en sanning, utan som en lek i mitt liv. Det får mig att tänka på ett nytt sätt och se saker från ett annat håll. Liksom lite helikopterseende. Det är så lätt att hamna i en offerroll, eller i en tyngd, som tynger ner hela ens existens om man börjar gå runt i cirklar och oroa sig för än det ena, än det andra. Att våga tänka Nu är inte alltid. Nu är nu, och kommer att passera. Vi som är hyperkänsliga, som läser in saker hos människor och lätt tar på oss skuld, vi behöver helikopterseende, att vi får hjälp att se hela bilden, eller en möjlig hel bild annars blir det tokigt. Snurrigt.
Därför samlar jag tecken och läser horoskop, fullständigt ovetenskapligt, men ack så skojigt, härligt.

I november åker jag till Indien och då ska jag besöka en fantastisk astrolog. Han vet ingenting om mig, men ändå lyckades han pricka in väldigt mycket om mig och det som är runt omkring mig.