uppochhoppa

Imorse gick jag upp tidigt och tog mig till Atmajyoti för att jag trodde att andningskursen som jag ska gå började klockan åtta. För att se att jag hade helt fel. Den börjar i eftermiddag. Blä. Jag blir så förvirrad när de skriver på engelska, am och pm. Det blir tilt i mitt huvud. Men så har den här veckan börjat med raketfart, bokplåtningar och tv-inspelning och en massa möten. Jag verkar alltid ha en tendens att gå från noll till hundra. Så mitt huvud är redan uppskruvat och jag som lovade mig själv att jag skulle bli mer snigel…

Så här trött och kärlekstörstande efter en hel plåtningsdag var Pino. Och om han är trött, ja, vad var inte hela gänget när vi tog oss hem igår. Men fy, fabian vad bra det blir. Så kul. Älskar att jobba i team. Älskar att göra böcker. När jag var femton år jobbade jag två veckor en jul på Wahlström och Widstrand, på den tiden det låg i ett stort hus på Tystagatan. Per Gedin, som är en legendarisk förläggare är vän till familjen. Jag älskade det stora huset. Böckerna i travar. Att en och annan författare kom förbi för att lämna manus, eller förhandla om något. Det luktade kultur och tyngd och jag älskade att ta mig dit. Mitt jobb var ju inget särskilt, jag jobbade med deras bokklubb och ni vet såna där insända små lappar om att man ville vara medlem. Det var tiden innan datorn. Det var det det fysiska jobbets tid. Klippa, klistra och anteckna. Men då, drömde jag om att en dag få jobba på ett förlag. Haha, jag vill det fortfarande. tror jag skulle bli en superbra talangjägare, hitta begåvningar och framförallt sätta ihop bra arbetsteam.

Som till exempel den här tjejen. Cissi Davidsson som driver Curly foods. En av de tjejerna som varit längst i den här vego/raw/veganhajpen. Långt innan det var en hajp. Ni har väl sett hennes yogamat
Den gavs ut för ett par år sedan. Jag är så glad att Cissi nu gör maten i min nästa bok. För jag kan lova er att det blir toppengott. Och det hon håller fram på bilden, det kommer inte i någon bok. Det var teamets frukost igår. Bara en sån sak. hur härligt är det inte att jobba hårt, men hela tiden veta att när det är paus, då vankas det supergod mat.

 Världens bästa team, Cissi som lagar maten, Anneli Hildonen som fotograferar och Moa Edlund som ska göra formgivningen på boken. Och det blir en yogabok, med ganska mycket mat. Ja, ni vet Yoga, mat och meningen med livet.

Only in America… bara där gödslar man med komplimanger och vet ni vad jag älskar det.

”Karin Björkegren Jones is a breast cancer survivor, rockstar yoga instructor and a Lymphediva”

Haha, jag kan alltså numera titulerar mig rockstar yoga instructor. Love it.

Jag har fått frågor angående postgången. Ja, strumporna är dyra. Men jag använder mina och varvar med de jag får från landstinget. För att det finns dagar när man vill känna sig fin, cool. Man vill matcha strumpan med kläderna man har på sig. Man vill ta plats. Visa upp snarare än att dölja. Nu är läget att jag har en tjockarm. En arm som svullnar. Det är förjävligt. Men det blir inte bättre om jag döljer. Aldrig huka rygg är min devis.  Jag ska kolla med Lymphediva om de kan använda nåt annat, eftersom det kostar mellan 3-400 kr bara i postgång. Väntar på svar. Har även kollat om era beställningar kanske kan g via deras agent här i Sverige.