Igår. Tack snällaste alla ni som mejlat och kommenterat på facebook och
på mitt instagramkonto. Tack för alla gulliga meddelanden. Snälla ord och hejarop. Tack, jag tror inte ni fattar hur glada ni gör mig. Hur ni fyller mitt lilla ”fyllaårhål” med snällhet och hur det gör mig så tacksam, glad. Tack. Att fylla år har alltid varit och är en sådan
pärs för mig. Jag tycker det är oerhört jobbigt, typ smärtsamt. Men som jag skrev på instagram igår. Jag blir bättre och bättre på att göra mitt liv kärleksfullt.
Och en viktig sak. Att inte gråta över spilld mjölk. Att inte hänga upp sig, vara ledsen för de som inte kom på partyt typ, utan njuta av de som finns där. Det som verkligen betyder något.
 |
| den här bilden är från i mars, när jag och Anneli var i Goa. Anneli skickade den till mig igår med en så gullig text. Men jag tycker hon har fångat mig. Om ni vill veta, det här är jag typ. |
Den här helgen har det hänt så mycket, samtidigt som det gått långsamt. Varit väldigt lugnt. För jag behöver det. Det började i fredags med vår bröllopsdag. Och igår var min femtioförsta födelsedag. Idag när jag vaknade är jag alltså just 51.
Jag har påbörjat andra halvan av mitt liv. För JA, jag tänker på bli hundra år. Låt alla människor leva hundra friska år, det är ju vad jag sjunger varje dag på sanskrit, må så ske.
Och som någon skrev igår: Karin du är född på en lyckodag ,8/8 är en lyckodag enligt kineserna.
Tack, för de orden.Jag ska vaccinera mig med det. Våga tro på att jag har en lyckostjärna som ser över mig, men det ger mig också ett ansvar. För om jag har en lyckostjärna som vakar över mig, måste jag ge lite av det till de som inte fötts med just det. För vi är alla en del av det stora hela, vi hänger alla ihop och är förbundna i det stora energifältet. Vi är alla en del. Hur jag är mot dig, ger ringar på vattnet. Att vara en schysst människa och att någon, kanske några ser det, det är lycka för mig.