lagom och balans

Jag vet inte hur det är med er, men nog sjuttsingen blir man glad när man ser den här kvinnan springa på omslaget. Vi behöver mer olika former och färger. Vi behöver olika. Man orkar till slut inte med all likriktad reklam. Vi behöver rynkor, och ålderdom.
Vi behöver förebilder i alla dess former.
Vi behöver människor och vi behöver nåt jävla okej på att det är okej att vara den man är – den man är.

Ibland får jag sån lust att bara skita i att träna. Men jag gör det
ju för att må bra och för att orka och för att jag på riktigt tror att
yogan hjälpte mig att ta mig igenom alla cancerbehandlingar. Men jag
börjar bli trött på alla träningsböcker. Alla quickfix.
Det är det långa loppet vi behöver veta hur vi ska ta oss igenom.
Hur lever man ett liv på bästa sätt?
Är det att superträna?
Är det att banta?
En sak som jag lärt mig.
Det är bra att träna.
Men lagom.
Men vad vi alla måste lära oss är ordet lagom.
Balans.
Balans mellan vila, kostintag och träning.
Balans.
Om man tränar för mycket så tar man också av kroppens reserver. Man blir mer infektionskänslig. Man får sämre immunförsvar.
Vi behöver lära oss balans.
Vi
behöver lära oss att lyssna på kroppen, på vad den verkligen behöver.
Det kanske inte är en mara jag behöver. Det kanske inte är blodsmak i munnen.
Varför
kan inte bara lagom bli en trend.
Något som är åtråvärt.
Varför?

 

0
0