Vi behöver förebilder i alla dess former.
Vi behöver människor och vi behöver nåt jävla okej på att det är okej att vara den man är – den man är.
Ibland får jag sån lust att bara skita i att träna. Men jag gör det
ju för att må bra och för att orka och för att jag på riktigt tror att
yogan hjälpte mig att ta mig igenom alla cancerbehandlingar. Men jag
börjar bli trött på alla träningsböcker. Alla quickfix.
Det är det långa loppet vi behöver veta hur vi ska ta oss igenom.
Hur lever man ett liv på bästa sätt?
Är det att superträna?
Är det att banta?
En sak som jag lärt mig.
Det är bra att träna.
Men lagom.
Men vad vi alla måste lära oss är ordet lagom.
Balans.
Balans mellan vila, kostintag och träning.
Balans.
Om man tränar för mycket så tar man också av kroppens reserver. Man blir mer infektionskänslig. Man får sämre immunförsvar.
Vi behöver lära oss balans.
Vi
behöver lära oss att lyssna på kroppen, på vad den verkligen behöver.
Det kanske inte är en mara jag behöver. Det kanske inte är blodsmak i munnen.
Varför
kan inte bara lagom bli en trend.
Något som är åtråvärt.
Varför?
Tror att dessa tankar kommer med åldern, att man inte behöver den hårda träningen för att må bra. Må bra kommer inifrån och förhoppningsvis börjar man fatta det! Kram Mari
Balans och lagom är verkligen viktiga nyckelord, och att lyssna på kroppen. Synd att så många är helt fysiskt inaktiva och att många som tränar verkar bli så extrema i sitt utövande. Jag tror på att man ska träna lagom så att kroppen inte slits ut i förtid. Jag följer gärna lagomtrenden.
Ja jösses.. Håller som bäst på att lära mig det här med balans. Med maten, med träningen och mig själv. Från att ha varit allt eller inget, till att bli just Lagom för mig. Inte helt lätt. Men det ska gå.
Ha det fint!