Salvia och Palo Santo 
Igår rensade jag ut gammalt groll på kontoret med salvia och sen gick jag runt med det en bit från ett heligt träd, Palo Santo för att rena, och ge vårt lilla hus nya härliga vibrationer. Jag vill så väldigt gärna att vårt kontor ”Lilla huset på puckeln”, ska bli ett kreativt hus, där andarna gärna får komma ner och sprida god energi.
Jag vill plocka fram hon som grät när indianerna behandlades illa i filmer jag såg när jag var liten. Hon som köpte ett par mockasiner i ett indianreservat när hon var 14 år och som drömde om att nån gång i sitt liv få vara med om en indianceremoni. Hon som har lokatten som sitt kraftdjur.
Ja, nu gör hon sina egna ceremonier i sitt ljusa kontor på söders höjder.
Man ska vara varsam om vad man ber om, för i dag sprang jag på andlig hjälp kan man lugnt påstå.
Ibland händer det så mycket på en och samma gång. Om en och en halv vecka åker vi till Indien, jag och Anneli. Vi ska fotografera till nya boken. Jag försöker skriva så mycket jag kan. Vill att boken nästan ska vara klar när vi åker. Det är kul, men mycket. Ett ämne jag gillar kan jag meddela…
Jag ber andarna och det stora där uppe om hjälp, att jag får falla in i skrivarflow.
Men ibland känns det som att det brinner i hjärnan. Min lust, min aptit på livet lurar mig ibland. Visst är jag stark, men jag kan inte försätta berg.
Har gått ett antal vändor hos Lars-Olof på Aaa-kliniken. Min arm som svullnade upp. Jag tror ju också att allt hänger ihop. Lite för mycket att göra visar sig snabbt i kroppen.
Kroppen som liksom skriker till mig, hallå stanna upp, jag hinner inte med ditt tempo. Så idag när jag höll på att brisera, sprang jag på en healer.
Hur stor är sannolikheten?
Jag tror ju att saker och ting sker när vi behöver det. När vi ber om hjälp.
Det var fint. Det var bra.
Jag behövde det.
Jag behöver ljuset nu. Bara ljuset.
Och lära mig att säga nej.
NEJ!
För nej är ett heligt ord, det är väl därför det är så svårt att säga det.