som att bli vän med sorgen

I Sverige är suicid den vanligaste dödsorsaken för män i
åldersgruppen 15-44 år och det går 2,7 manliga suicid på varje
kvinnligt. Självmordsförsök är däremot vanligare bland kvinnor än bland
män.
Självmordsförsök är cirka tio gånger vanligare än fullbordade
självmord. Antalet som har självmordstankar är ännu vanligare. För varje
fullbordat självmord kan man räkna med att det är tio gånger så många
självmordsförsök och hundra gånger så många personer som har
självmordstankar.
Det sker alltså ungefär 15 000 självmordsförsök i landet varje år. Av
dessa personer är det ungefär hälften som söker hjälp. Den vanligaste
orsaken till att man inte söker hjälp är skamkänslor.
Det uppskattas att 3-10 procent av den vuxna befolkningen gjort minst ett suicidförsök under sin livstid.

Det här kan man läsa på den här sidan 
Det är så hemska siffror. Det är så ledsamt att så många mår så dåligt och att det inte upptäcks i tid. Eller att de kanske inte vet var de ska vända sig. Vi måste verkligen göra klimatet lättare så att vi vågar och kan prata om hur vi mår. Inte alltid upprätthålla en tjusig och jag-mår-så-bra fasad. Vi måste prata om det som skaver, gör ont. Vi som vågar måste göra det för att göra det lättare för de som inte orkar, inte klarar ta den platsen. Vi har inte råd att förlora flera människor.

Förra sommaren drabbades Magdalena Graaf av en stor sorg. Hennes äldsta son tog livet av sig. Det är så fruktansvärt sorgligt och jag har följt Magdalenas kamp på håll. Tänkt att hon är modig och stark, som vågar visa sin sorg, sin ledsenhet och förtvivlan. I morse när jag vaknade läste jag om att hon lät hålla en födelsedagsfest på den dag som han skulle blivit 20 år. Läs vad fint Isak 20 år
Det var så otroligt fint gjort tycker jag, som att bli med vän med sin sorg. Sorgen kan man ju kanske aldrig bli av med, men man kan ta tillbaka de goda minnena, inte låta de skuggas av skuldkänslor, eller vilka känslor som kanske finns där när en familj drabbas av en sån stor förlust. Kanske blir det här en tradition i deras familj. Jag hoppas det.

0
0