jag är expert på mig

För några dagar sedan var jag inne på en sluten grupp för oss som har cancer. Där var en tjej som bad om recept, eftersom hon tröttnat på det gröna, hon ville fortsätta äta grönt, men ville ha tips. Jag länkade till min bok. Det var kanske jättedumt.
Efter det startade en diskussion huruvida det hjälper med att ändra kostvanor om man har cancer. Några hävdade att det gör det.
Jag länkade vidare till Kostdoktorn, Kostfonden, Nisse Simonsson och Läkare för en framtid. Nya rön, annat tänk än vad sjukvården kanske säger och tipsar om men alla länkar jag tipsade om drivs av forskare och läkare.

Några blev så arga. Vad har du för medicinsk utbildning, var bland annat en fråga jag fick.
Och också samma person tyckte att jag borde skämmas som berättade om mina erfarenheter. Att jag gav skuld till de som var sjuka som den personen sa inte orkar ändra sina kostvanor.
Jag bad om ursäkt för om jag gjort fel när jag länkade till min nya bok, men skämmas. Oj, vilket starkt ord.
Att yoga och äta mera grönt i livet har hjälpt mig att må så bra också när det var som jävligast under cancerbehandlingarna.
Det är min övertygelse och något jag inte kan eller vill ge upp. Och nej jag har ingen medicinsk utbildning, men vem är expert på mig?
Jag är tacksam för all den hjälp jag fick på sjukhuset. All den expertis, men allt var inte bra för mig och därför är jag glad att jag vågade stå på mig och ifrågasätta och söka alternativ till behandlingen.

Ni som följt mig, vet att jag kände att nåt var fel i mitt högra bröst och att jag tvingade in mig till Bröstcentrum med mitt svullna bröst men skickades hem med Voltaren på fredagen. Hade jag inte gjort det, stått på mig måndagen efter när det inte fanns några tider för vare sig mammografi eller ultraljud och när läkaren inte vill ta biopsi på mig utan att jag genomgått de tidigare undersökningarna. Jag vågar nästan inte tänka vad som hänt om jag hade låtit veckorna gå innan det fanns en ledig tid för undersökning. Jag ställde mig upp, grät och skrek hysterisk och tvingade läkaren att ta biopsi på mig fast hon egentligen inte ville. Jag hade googlat och sett att det
finns nåt som heter inflammatorisk cancer. En aggressiv form av cancer, inga knölar som känns och som sprider sig snabbt. Någonstans i mig visste jag att jag var tvungen att agera snabbt. Hade jag inte gjort det, hade jag kanske inte suttit här idag. Nej, jag har ingen medicinsk utbildning, men jag tänker inte skämmas för att jag delar mina erfarenheter av det jag varit med om.

Jag är expert på mig och den makten tänker inte jag ge bort.
Men det här med cancer är minerad mark och jag skulle önska att svensk sjukvård var lite mer som sjukvården i exempelvis Tyskland, där man gärna tar hjälp av alternativ medicin där man sett att det funkar. Patienten får möjlighet att välja på ett helt annat sätt än här, vad jag förstått.
Jag försöker tänka till många varv innan  jag uttalar mig om cancer. Hur man kan tänka.  Jag vill verkligen inte skuldbelägga någon som är sjuk.
För jag vet att många inte överlever den här jävla skitsjukdomen.

Min intention när jag skrev på den där sidan var så klart inte att ge dåligt samvete, utan snarare hopp. Ingjuta lust.
Jag
får så många mejl från tjejer och killar som känner sig stärkta av min
historia. Som vågat ifrågasätta doktorer och sjukvård, kanske begärt en
second opinion. För man får det. Man får vara en bråkig och ifrågasättande patient. Det är ditt liv det handlar om.
Eller som mår så bra av att juica grönt och vill veta hur jag, som inte har en kockutbildning eller dietistutbildning tänker när jag lagar min mat. Vad ska jag säga, hittills är mina värden varit väldigt bra. Borde inte det rimligen vara en ganska bra måttstock?

Nej, jag har ingen medicinsk utbildning, men jag känner min kropp och jag vet att man måste strida för sin rätt i sjukvården. Jag säger inte att det är rätt, men det är så det är. Sjukvården är orättvis och det måste vi ifrågasätta.
Och tyvärr efter alla behandlingar och alla möten på sjukhuset har en jobbig känsla fastnat i mig och den är, att vi kvinnor på så många sätt är som försökskaniner. Man testar läkemedel på oss genom att först chocka oss, så vi inte vågar något annat än att följa de råd de bestämmer för oss.
Det vill jag ingjuta i alla. Ge inte bort din makt. Våga känn efter vad du vill och hur det känns i dig. Lyssna på kroppen. Sök information. Ta reda på mer.

Att ifrågasätta sjukvården och den där läkaren i den vita rocken kräver mod. Det är svårare att vara motvals och inte hänga på det som alla andra gör.
Att välja bort den traditionella cancervården det kräver sånt mod, och många skulle nog säga att man är dum, rent utsagt korkad om man gör det. Jag hade aldrig vågat göra det. När jag var mitt uppe i behandlingar följde jag den här tjejen Jävlaskitcancer. 
Hon valde bort cytostatika. Jag vet inte hur det gått för henne. Någon som vet? Jag tänker på henne då och då. Men jag tyckte att hon var modig som följde sin inre röst.
Jag hade aldrig vågat välja bort cellgifter och jag tog nästan allt de sa åt mig, men jag kompletterade med alternativ medicin och behandlingar.  Jag avbröt herceptinbehandlingen när jag blev sjuk av den och jag avböjde antihormonbehandlingen, som hade gett mig biverkningar som artros och ingen sexlust. Men jag vågade ifrågasätta läkaren som skrev ut mediciner till mig när jag fick hjärtsvikt (en biverkan av herceptin) som hade kunnat göra min hjärtsvikt kronisk och dessutom gett mig lägre blodtryck och njursvikt. Ni vet ju att jag ”lagade” min hjärtsvikt alternativt.

När jag fick min cancerdom blev jag så chockad. Idag har jag förstått att det är så man jobbar inom sjukvården. Tre läkare som satt mitt emot mig och som alla tre sa; Googla inte på din sjukdom. Din cancerform är aggressiv och vi måste sätta in det tunga artilleriet. Jag vågade inget annat. Jag chockades. Jag var i chock mer eller mindre tills jag gjort större delen av alla behandlingar.

Idag är mina råd följande:
Googla
Ta reda på så mycket du kan, så att du kan följ med i vad som ”bestäms” om din behandling.
Ta reda på vilka biverkningarna och var uppmärksam på dem.
Våga ifrågasätt läkarna. Be om en second opinion, man får det.
Var en jobbig patient. Sverige är inte bäst i världen, i många andra länder har de faktiskt kommit mycket längre än vi.
Ta med en kompis eller någon du litar på som kan föra din talan när du inte klarar, vågar eller orkar.
Ta reda på vad den alternativa vården säger. 
Våga hör av dig till experter.
Jag hörde av mig till Vidarkliniken, Sanna Ehdin om de alternativa vägarna, Mia Lundin när det var dags för antihormoner, Stefan Einhorn för att prata om min cancervård, Renee Voltaire och Cecilia Davidsson när det kom till mat och probiotika. Personer jag litade på och såg upp till. Och jag googlade. Läste allt jag kunde och vägde för och nackdelar med allt.
Och jag valde ett mer grönt liv, eftersom jag märkte hur mycket bättre jag mådde av att välja bort kött, mjölkprodukter, gluten och socker.
Drick ett glas grön juice varje dag.

Jag är expert på mig. Jag vet vad som är bäst för mig om jag vågar lyssna och min kropp säger mera grönt.

0
0