Its okay

Jag har skrivit om det förr.
Men jag kommer ihåg alla händer och hur de tog i mig under alla cancerbehandlingar. Hur olika det kunde vara. Hårt. Mjukt. Stressat. Snällt. Olika helt enkelt.
Att komma tillbaka efter en sjukdom och efter alla dessa tuffa behandlingar har också varit en resa. Hur ofta får inte vi som är under behandling liksom anpassa oss efter det som erbjuds. Den utsatthet som jag så många gånger känt har också i efterhand varit svårt att hantera och förhålla mig till. Jag har också många gånger sagt hur viktig rehabiliteringen är för att komma tillbaka till livet. Och att älska sin kropp igen. Tycka om den nya kroppen.
Att ha gått från att vara en yppig blondin med två vackra bröst till att bli enbröstad är något jag förhåller mig till varje dag. Jag har på många sätt accepterat det som är. Men det kommer alltid att vara en sorg, men den är inte övermäktig utan kanske snarare ett krasst konstaterande att så här är det nu. Det är liksom bara att gilla läget. Gilla det som är nu.

Så idag.
Så fint. Så fantastiskt fint. Jag bestämde att jag skulle göra en ayurvedisk massage där de dels masserar med den där varma mjuka oljan och också använder som en tygpåse med örter som de värmer och mjukt slår mot kroppen.
För att sätta igång blodcirkulationen. Skapa värme i kroppen.
Jag låg på britsen och kände de varma snälla händerna som masserade min kropp. Mjuka händer. Innan jag la mig på britsen tog jag av mig alla kläder.
När jag skulle knäppa upp behån, så av någon reflex sa jag.  Som för att förvarna henne, ungefär som att hon skulle bli chockad.
”I have only one breast”.
Hennes reaktion var bara: ”Its okay”.
Och precis så är det ju.
Det är okej. 

Många av de indiska massageformerna innebär också massage av bröstkorgen och brösten. Kan tyckas märkligt för oss ”frigjorda” västerlänningar. Men faktiskt fullständigt naturligt för en ayurvedamassör. Brösten tillhör ju också kroppen. Och trots att vi kan tycka att indierna är lite gammeldags med en massa olika saker, så känns ändå deras förhållningssätt till hela kroppen, i alla fall i massagesammanhang som ganska sunt.

Men det blev ändå stort för mig. Stort att någon annan än jag själv eller min man tog mig på mitt ickebröst. Smekte ärret. Det rör sig om två minuters massage över bröstkorg och bröst, inte mer.  Varm olja och massage.
Jag läks. Sakta men säkert och det är så fint att det är här i Indien. Landet jag trodde gjorde mig sjuk, nu syr hon ihop mig. Lappar ihop mig. Gör mig hel igen. Tack India och tack Sona som gjorde den fina massagen. Och som också efter massagen sa åt mig att inte oroa mig.
Och att inte stressa, utan bara släppa in happiness i kroppen.
Men nu är jag så trött, så trött. Som att allt bara släppte.